https://twitter.com/anna_kaya/status/187982254918733824
Antagligen tror de (som min kollega) att “twitter är bara för journalister och reklamfolk”.
Börja här:
https://twitter.com/tankom_hans/status/188023521132298240
Vad gör vi med välfärden?
Brian Kotts räddar mig från ordvitsträsket:
I Berlin samsas gammalt och nytt, höger och vänster, vackert och fult på ett oförutsägbart sätt. Vi går gärna i kvarteren längs Iranieburgstraße och jag brukar gå in i Kulturhuset på Linienstraße.
Det doftar urin i trappan och mina vänner tvekar. Om klotter är revolutionärt – då är revolutionen redan här. Grafittin på vägarna i närheten är intressant.
Många använder schabloner.
Vi vandrar in mot väst och möter ett mer direkt budskap.
I morgon ska jag diskutera entreprenörskap med studenterna. Vem är jag?
Jag har varit i Berlin ganska många gånger och tycker verkligen mycket om staden och dess innevånare. Vi brukar bo bakom Rosenthalerplats och jag har kunnat följa hur området har förändrats från hopplöst nedslitet över shabby chic till att nu vara högdraget mondänt.
På vår bakgård hade tidigare Komisches opera sin kulissverkstad. Berlin har överskattat medborgarnas vilja att bekosta kulturinstitutioner och nu skärs bidragen ner. I det vackra huset bakom oss byggs jättestora våningar. Det hörs.
Jag vandra bort mot Kaisers livsmedel och passerar den forna ödetomten. Det är lägenhetsvisning och jag känner mig lika vilsen där som i Västra hamnen.
Det går en subtil gräns mellan att vara neurotiskt bekräftelsesökande och att en driva en fråga konsekvent. Mina arbetskamrater antyder att jag borde ligga lite lågt ett tag och jag anar att de har en poäng.
I senaste numret av lärarnas tidning är jag intervjuad.
(bild Lärarnas tidning – Ewa Leveau)
Vi diskuterar en aktuell fråga. Är det bra på lång sikt att studenter avbryter sina studier? Kommer det verkligen att leda till hög status och kvalitet?
Kul – men jag tycker nog att kommentarerna är väl översvallande i sin upphetsning.
Tysta tankar 