Du ska hellre tala engelska!

Henrik Brandao Jönsson beskriver de svårigheter som möter en brasiliansk väninna när hon övergår från att tala engelska till stappliga svenska.

När min brasilianska väninna i Stockholm hade bott sju år i Sverige tog hon ett beslut. Hon bestämde sig för att börja prata svenska. Fram tills dess hade hon endast pratat engelska, vilket fungerat bra både privat och på hennes jobb som gästforskare vid Stockholms universitet. Men när hennes tonårsbarn lärt sig flytande svenska och tog med sig svenska kompisar hem kände hon att det vore bra om hon också pratade svenska. ”För integrationens skull”, tänkte hon.

Vad hon sedan upplevde var något hon i sin vildaste fantasi inte kunnat föreställa sig. Hon fick sämre service i butiker, folk tittade snett på henne när hon pratade i mobilen på gatan och på middagar började hon få frågor som hon inte fått på flera år: Hur länge har du nu bott i Sverige, i vilken stadsdel bor du nu i och vad gör du egentligen på universitetet? Sakta hade nedgraderingen börjat.

– På några veckor gick jag från att vara en respekterad internationell ekonomiforskare till att bli en invandrare.

Länk

Stämmer hans iaktagelse?

20121128-081122.jpg

Boktips – Ester Blenda Nordström

Boken får fem stjärnor i Gomorron Sverige av Yukiko Duke och Fredrik Sjöbergs recension i Svd lämnar ingen tvekan – detta verkar vara årets måstebok.

Över huvud taget är Ester Blenda Nordström ett fynd för nutidens anemiska queerteoretiker. Günther Wallraff är sensuell som en stubbe vid jämförelse; för mig är hon mera en föregångare till Bruce Chatwin, också han så innerligt älskad av både kvinnor och män. Och förresten, denna berättelse om bondlandets arbetsliv är nog inte heller den så främmande, trots allt. Pigorna är på väg tillbaka, och lönerna på väg ner.

Länk till förlaget Bakhåll

Könsfördelning i forskarskolor?

– Det är naturligtvis viktigt att få med bägge könen i en kompetenssatsning som denna. Och eftersom läraryrket är kvinnodominerat borde det vara en högre andel kvinnor bland deltagarna i forskarskolor för lärare.

(…)

Att många lärare hade svårt att bli klara i tid med sina forskarstudier, löser man genom att ändra studietakten, säger Anna Neuman. I stället för att forska 80 procent och arbeta 20, kommer lärarna att forska 50 procent och arbeta 50 procent. Det kommer med andra ord ta längre tid för dem att bli klara med utbildningen.

När det gäller könsfördelningen bland de deltagande lärarna säger hon att det rimliga vore om forskarskolorna speglade hur det ser ut i skolan. Men det är ingen fråga för staten.

Det saknas en beskrivning av hur könsfördelningen ser ut i de olika forskarskolorna. Och ett ställningstagande för hur staten vill ha det.

Är forskarens kön intressant? I Malmö tror jag att alla sökande i senaste omgången var kvinnor. Är det ett problem – eller speglar vi verkligheten.

20121127-070557.jpg

“Kvinnor”?

Fler lärare skulle verkligen inte skada. Men vill vi hjälpa pojkarna på riktigt bör vi börja redan när de är bebisar. Och göra ”kvinnor” av dem.

Anna Larsson Laestadius

Jag är trött på genusdebatten. De där citationstecknen runt “kvinnor” är bara ett klumpigt försök att dölja det pojkfientliga budskapet. I rubriken är de borta.

Det uppfriskande är att ALL inte förskönar sina ambitioner genom att kalla det “könsneutral pedagogik” eller något annat hycklande.

Frågan är om Nyamko Sabuni delar de här åsikterna? Snart ska Skolverket föreslå åtgärder för att rekrytera män till förskolläraryrket.

Varför?

20121124-173019.jpg

I Tyskland försöker myndigheterna rekrytera med hjälp av ölmattor. Dricker “kvinnor” öl?

Subventionerad läxhjälp – uhu?

Emma Leijnse sammanfattar.

Det är mycket energi som läggs på en företeelse som inte nämns någonstans i de dokument som reglerar skolans verksamhet. I skollag, läroplan och kursplaner – ingenstans återfinns läxorna. Ändå ses läxor som ett så naturligt fenomen att en del politiker blir uppriktigt förvånade när de får frågan om skolan bör ge läxor eller inte.

Argumenten för läxor brukar främst vara två: Dels att det är viktigt att föräldrarna får veta vad deras barn håller på med i skolan. Dels att barnen måste lära sig lite studiedisciplin, om inte annat som förberedelse för högre studier.

Oavsett om man som regeringen vill göra läxhjälpen till en privatsak, eller som oppositionen avsätta statliga pengar för läxhjälp i skolan, så går både regeringen och oppositionen åt samma håll i ett avseende: båda blocken håller på att underminera själva grundargumenten för varför man ska ha läxor över huvud taget. Mer läxhjälp, oavsett om den är hemma eller i skolan, gör argumenten om föräldraengagemang och studiedisciplin överflödiga.

Jag har ingenting att tillägga. Förutom en länk till Huffington post.

20121123-083001.jpg

De goda värderingarna i barnböckerna

20121121-073045.jpg

Bitte Assarmo refererar på Newsmill en undersökning om hur böcker gallras ut:

Barn- och ungdomsböcker kan alltså ratas för att de har ”fel” värderingar; för att en bibliotekarie anser att könsrollerna är otidsenliga eller förlegade.

Så har bland annat skett med den populäre barnboksförfattaren Richard Scarrys böcker. Gallringen beror inte på bristande popularitet; av Malmö Stadsbiblioteks tolv exemplar av Scarrys ”Bilar och traktorer och annat som rullar” stod, när detta skrevs, endast en på hyllan; alla de övriga var utlånade. Orsaken till gallringen är helt enkelt att könsrollerna i Scarrys böcker anses otidsenliga och ”visar upp ett tydligt isärhållande av manliga och kvinnliga sysslor”

Skulle vi stå ut med att vuxenböcker behandlades på samma sätt?