Jens Liljestrand skriver bra i Sydsvenskan om den obehagliga förändringen som inträffar i SD-filmen när de tre männen ikläder sig rollen som ansvarsfulla medborgare:

Ändå skulle jag så innerligt vilja tro att Expressens avslöjande får fler av oss – ja, oss – att reflektera över frågor om identitet, makt och privilegier. En bra början vore att konstatera att det som sägs på filmen är sant: Alla är rädda för oss.

Jag förstår poängen men önskar att han valt en mindre retorisk form. Vem är “alla”? Vem är “oss”?

I mötet med myndighet finns alltid en dimension av maktspel. Den förälder som känner till skollagen kan skrämma skiten ur ett lärarlag och jag misstänker att en välutbildad jurist är mån om att bevaka sina rättigheter i mötet med socialtjänst och sjukvård. De här kompetenserna är en del av våra identiteter och jag menar att det självklart finns en koppling mellan makt och kunskap. Konstigt vore det annars.

Förhållandet mellan kön, etnicitet, ålder berusningsgrad och status är inte riktigt så enkelt som Liljestrand antyder. Kollektiv skuld riskerar att bli pliktskyldig botgöring.