Jag går inte ofta på teatern. Kanske handlar det om en rädsla för att bli besviken. Kristian Lundberg har skrivit en spänande text som förvaltas väl.
Klasshat?
Jag går inte ofta på teatern. Kanske handlar det om en rädsla för att bli besviken. Kristian Lundberg har skrivit en spänande text som förvaltas väl.
Klasshat?
Carin Jämtin har varit i Malmö och studerat samarbetet mellan Kroksbäcks- och Linnéskolan.
Framgångssagan har en mörk baksida.
Linnéskolans inslag av Kroksbäckselever lockade Limhamnsföräldrar som ville ha sina barn i en blandad skola, säger Johan Revemark.
– Våra föräldrar som bor i Limhamn valde Linnéskolan för att de visste att vi blandar elever, de ville vara med på det tåget. Det är så ett framtida samhälle ser ut i Malmö.
Men det var också oväntat många föräldrar som valde bort Linnéskolan. Skolledarna hade trott att 68 elever från Geijersskolan skulle börja årskurs sex på Linnéskolan hösten 2007, men av dem valde 60 andra skolor. Många sökte sig till den nya friskolan Sveaskolan.
Forskarnas jubel och föräldrarnas misstro – jag får inte ihop det.
Jens Liljestrand skriver bra i Sydsvenskan om den obehagliga förändringen som inträffar i SD-filmen när de tre männen ikläder sig rollen som ansvarsfulla medborgare:
Ändå skulle jag så innerligt vilja tro att Expressens avslöjande får fler av oss – ja, oss – att reflektera över frågor om identitet, makt och privilegier. En bra början vore att konstatera att det som sägs på filmen är sant: Alla är rädda för oss.
Jag förstår poängen men önskar att han valt en mindre retorisk form. Vem är “alla”? Vem är “oss”?
I mötet med myndighet finns alltid en dimension av maktspel. Den förälder som känner till skollagen kan skrämma skiten ur ett lärarlag och jag misstänker att en välutbildad jurist är mån om att bevaka sina rättigheter i mötet med socialtjänst och sjukvård. De här kompetenserna är en del av våra identiteter och jag menar att det självklart finns en koppling mellan makt och kunskap. Konstigt vore det annars.
Förhållandet mellan kön, etnicitet, ålder berusningsgrad och status är inte riktigt så enkelt som Liljestrand antyder. Kollektiv skuld riskerar att bli pliktskyldig botgöring.
Jag gillar Åsa Maria Bengtssons utställning på Galleri 21.
Frågorna om nationalitet och identitet har väl aldrig varit mer aktuella.
På Konsthallen vandrar jag oberörd genom de vackra rummen.
Godmorgon världen berättar om bakgrunden till det nya intresset för folkdräkter i Tyrolen.
Det är svårt att inte dra paralleller till Sverige och ett visst parti.
I det postmoderna samhället konstruerar vi identitet genom val av kläder, frisyr, mat och musik.
Jag tror att valet av ringsignal till mobilen är en kraftfull identitetsmarkör. Så här låter min:
Tidigare kastade jag mig över morgontidningarna. Nu kollar jag först på Twitter om kvällstidningen Expressen publicerat någon ny film med SD-politiker.
Jepp – jag undrar vad som händer i morgon.
Jag har lärt mig att inte kommentera eller beskriva våra studenter. Det blir generaliserande och i värsta fall alarmistiskt och nedlåtande.
Daniel Broady är inte lika finkänslig.