Vad hände med klimathotet, eurokrisen, EU:s sönderfall, de slipsprydda hatarnas allt starkare ställning i den europeiska politiken, bildningskrisen, den svenska skolan som spegel för ett konturskarpt klassamhälle, trivialiseringen av den inrikespolitiska debatten? Dessa frågor fick i stort sett klara sig själva, utan skalpellskarpa debattinlägg på kultursidorna. Verkligheten är av allt att döma inte kulturskribenternas bevakningsområde. Vi prioriterar bilden, eller kanske snarare mediebilden av bilden eller möjligen, och det är nu det förväntas bli riktigt spännande, de bilder av mediebilden av bilden som fabriceras av de sociala medierna.
Har postmodernismen slutligen triumferat? Har bilderna av verkligheten till sist verkligen blivit verkligare än verkligheten?
På Twitter diskuterar vi vad det innebär att ta ansvar. Jag återkommer i frågan.
Tysta tankar 