Ibland känns det som om jag inte vill vara med. En del debatter är så infekterade att varje ord innebär en dold krigsförklaring. Även de mest ambitiösa försöken att “nyansera” eller “balansera” tolkas som ett ställningstagande för endera sidan.
My Wingren häller lite bensin på brasan om mäns umgängesrätt vid vårdnadstvister. Med stor tvärsäkerhet avfärdar hon papparättsrörelsen som rättshaveristisk. Jag tror inte att hennes text kommer bidra till att barnens rättigheter stärks.
Jag får en länk från en student med en diskret vink om att den skolpolitiska kartan har ritats om.
Tack Tobe!
Som statsanställd har jag inga åsikter i politiska frågor.
Så, nu var det gjort.
Företaget har stolta anor och presentationen på hemsidan är aningen pompös.
Därför är det lite förbryllande att de prålar med sin satsning på maltesiska pokersajter.
Den här listan är hjärtskärande. Idag funderar jag över vad det innebär att utbilda någon för uppdraget.
Ibland känns det som om jag inte vet vilken fot jag ska stå på.
https://twitter.com/valaret2010/status/336022379451011072
Vi är många som förundrats över LR:s halvreligiösa inställning till staten som skolfrälsare. Det här citatet ger perspektiv.
Statens beteende är fullkomligt exempellöst på svensk arbetsmarknad…Lärarnas förtroende för staten som arbetsgivare har tidigare i många sammanhang genom egenartade besparingsförslag och genomförda besparingar varit starkt undergrävt. Det kommer efter denna handling att nå ett bottenläge… Det är möjligt att arbetsgivaren genom sitt agerande nu tror sig göra vissa kortsiktiga vinster. På lång sikt innebär agerandet emellertid att LR och SACO/SR-S måste överväga sin attityd och sitt uppträdande mot arbetsgivaren. Om man från arbetsgivarhåll inte är beredd att rätta sig efter den hederskodex som hittills varit gällande på svensk arbetsmarknad, och som inneburit att man inte tagit till stridsåtgärder när det gäller en konflikt på en helt annan arbetsmarknadssektor, har vi sannerligen ingen anledning att lägga fingrarna emellan i fortsättningen. Ett gammalt ordspråk säger att den som sår vind får skörda storm. Det kommer arbetsgivaren att få erfara.
(Ur Skolvärlden nr.14 1986)
…är alltid ett äventyr. Nu under ESC är det extra spännande och staden sjuder av liv.
Vid Södertull samlas de soltörstande. Jag möter ett par hundra kippavandrare (minst) och blir imponerad av lugnet och värdigheten. Nästa gång.
Vi fortsätter mot Möllevången. Efter Triangeln glesnar det. I Malmö är cykeln viktig.
Den här tavlan försöker nog säga något om maskulinitet?
Vi vandrar vidare mot gamla Claeshallen och hamnar på någon sorts konsthantverk-/kuriosamarknad.
Jag är inte säker på att den här skolplanschen är rätt sätt att skapa intresse för naturvetenskap?
På Möllevångstorget demonstrerar amnestyaktivister med förtejpade munnar.
Tysta tankar 