Kindergartner gets in trouble for bring a tiny toy gun to school http://t.co/9T13TvEYJl
— HuffPost (@HuffPost) May 30, 2013
Läs artikeln!
Läs artikeln!
Ibland känns det som om jag inte vill vara med. En del debatter är så infekterade att varje ord innebär en dold krigsförklaring. Även de mest ambitiösa försöken att “nyansera” eller “balansera” tolkas som ett ställningstagande för endera sidan.
My Wingren häller lite bensin på brasan om mäns umgängesrätt vid vårdnadstvister. Med stor tvärsäkerhet avfärdar hon papparättsrörelsen som rättshaveristisk. Jag tror inte att hennes text kommer bidra till att barnens rättigheter stärks.
Jag får en länk från en student med en diskret vink om att den skolpolitiska kartan har ritats om.
Tack Tobe!
Som statsanställd har jag inga åsikter i politiska frågor.
Så, nu var det gjort.
https://twitter.com/valaret2010/status/336022379451011072
Vi är många som förundrats över LR:s halvreligiösa inställning till staten som skolfrälsare. Det här citatet ger perspektiv.
Statens beteende är fullkomligt exempellöst på svensk arbetsmarknad…Lärarnas förtroende för staten som arbetsgivare har tidigare i många sammanhang genom egenartade besparingsförslag och genomförda besparingar varit starkt undergrävt. Det kommer efter denna handling att nå ett bottenläge… Det är möjligt att arbetsgivaren genom sitt agerande nu tror sig göra vissa kortsiktiga vinster. På lång sikt innebär agerandet emellertid att LR och SACO/SR-S måste överväga sin attityd och sitt uppträdande mot arbetsgivaren. Om man från arbetsgivarhåll inte är beredd att rätta sig efter den hederskodex som hittills varit gällande på svensk arbetsmarknad, och som inneburit att man inte tagit till stridsåtgärder när det gäller en konflikt på en helt annan arbetsmarknadssektor, har vi sannerligen ingen anledning att lägga fingrarna emellan i fortsättningen. Ett gammalt ordspråk säger att den som sår vind får skörda storm. Det kommer arbetsgivaren att få erfara.
(Ur Skolvärlden nr.14 1986)