Plötsligt vaknar mitt intresse för skoldebatt

Jag har varit loj. diskussionen om svensk skola och förskola har dundrat på och det mesta har varit bedövande förutsägbart. Nu möter jag en avhandling som ifrågasätter dokumentation och reflektion som förskolans kärnverksamhet. Det är en mycket välskriven och tankeväckande text som river ner en hel del förgivettaganden.

Sparlågeblogg

Många säger att bloggtiden är förbi. Det kanske är sant. Jag är oregelbunden och har inget tydligt syfte. För mig handlar det mer om att komma ihåg saker. Eller veta var jag hittar texter.
Några nedslag:

https://twitter.com/jonaslinderoth/status/885024908996161536

Hakelius sammanfattar

Jag inser att min världbild fortfarande lider av sviterna efter att ha blivit blockerad och beskriven som rasist av Svenska institutet och därefter bevittnat en skamlig tystnad i medier.

Jag är inte långsint – men förlåter inte vad som helst.

Genuspedagogik 4.0 ?

Det är en spännande att se med vilken förundran världen ser på det svenska genusarbetet. Nog är det fler än en handfull förskolor som inte delar upp leksakerna efter kön?
https://qz.com/1006928/swedens-gender-neutral-preschools-produce-kids-who-are-more-likely-to-succeed/
Min enda invändning är att jag har svårt med begreppet neutralitet. När jag läser texten handlar det mer om att experimentera och testa. En form av tillit när det gäller barns förmåga att välja. Om vi sen kallar det “neutralitet” så må det vara hänt. Vi borde har bättre begrepp för att inte gå vilse i den här komplicerade diskussionen!
Modern genusteori skiljer ju mellan biologiskt, socialt, uttryck och juridiskt kön. Då är det ju helt möjligt att blanda dessa – och även ställa sig utanför den binära uppfattningen. Men neutralitet låter aningen normativt – handlar det om pedagogernas avsikter snarare än barnens agerande?

Jag läser kommentarerna på Twitter och inser att det är en laddad fråga.

Ilskan och sorgen efter Manchester

Jag kände mig hemma i den staden. Vår dotter läste där och likheterna med Malmö var uppenbara. En industristad på dekis med ambitiösa försök att sälja in sig som hip och framtidsinriktad. Immigranter och fotboll. Vänliga människor och goda kommunikationer. 

James Corden lyckas sammanfatta mina känslor efter terrordådet.

https://twitter.com/azymanzur/status/867071361142935555

En smygande olust – uppdaterad

Först tog jag det som ett skämt. Det där konstiga twitterkontot @sweden var liksom inte mycket att hetsa upp sig över. Sedan läste jag motiveringen till att Svenska institutet lät upprätta den här listan.

Jag gick in på deras hemsida och ombads fyllla i ett formulär.

Plötsligt inser jag att det inte går att försvarar sig mot sådana här anklagelser

Jag älskade svensk etablerad media. Men just nu är tystnaden plågsam. Nyheteridag.se tycks vara ganska ensam i sin jakt på sanningen.

Svenska institutet har förstört listorna efter att folk har begärt ut dem. Det är ett allvarligt brott mot offentlighetsprincipen.

Det ska bli spännande att se vad folk har svarat på frågan om vad de tror att de anklagas för!

Uppdatering:

Jag läser Patrik Svenssons text och inser att Sydsvenskan inte tar frågan på allvar. Eller är det bara Svensson som inte vill riskera att hamna i dåligt sällskap?

Nu fungerar offentlighetsprincipen.