Category Archives: Personligt

Dags att klippa sig – men hur?

Posted on by
Reply

albert1

Skämt blir väldigt gamla och de som inte var med om teves barndom har svårt att förstå vilken status nyhetsuppläsarna hade på den tiden.

Den seriösaste hette Olle Björklund och var idol tills han åkte på folkparksturné och skämde ut tevemediet. Så lätt var det att hamna i kylan.

Min mamma tyckte mer om Sven Lindahl som senare skrev Mälarökyrka. Varje gång jag blev skickad till frisören var det med en bestämd uppmaning om att bli klippt som Sven med den berömda rundade luggen.

Jag drömde om att se ut som Beatles och svor över mina ostyriga lockar. Nu är det dags att välja sida igen.

Kvalitet, förtroende och nöjdhet

Posted on by
2

Inspirerad av På svenska funderar jag vidare över den eviga frågan om vad kvalitet egentligen är och hur vi mäter det.

En uppmuntrande undersökning är Svenskt kvalitetsindex mätningar som bl.a visar följande:

Uppmuntrande för mig som gläds över att förskolan tycks vara förankrad hos det svenska folket.

“…kommunens professionella tjänstemän”

Posted on by
Reply


Att läsa Ilmars Reepalus svar på kritiken mot den planerade betygssättningen av lärare är ungefär som att höra honom tala – bakom den vänliga och milda rösten anar jag en arg och ledsen pojke som är oerhört kränkt över att någon ifrågasätter hans godhet.

Sakfrågan har blivit mer mystisk och svårare att få grepp om. Det förslag till digital enkät som som presenterades var en ganska beskedlig och traditionell kursutvärdering. Definitivt inte något nytt eller omvälvande. Kanske var skräckbilden av nioåringar med mentometerknappar – direktkopplade till lönekontoret – olycklig och nu återstår en pedagogisk uppgift att förklara vad det egentligen är för delaktighet och inflytande som Reepalu eftersträvar.

Den centrala frågan för mig är fortfarande att vi har en skollag och läroplan som tydligt reglerar ansvarsförhållandet när det gäller skolans verksamhet. Det är rektor som ska se till att lagen efterlevs. Skrivningarna om delaktighet och inflytande för såväl barn som föräldrar är ganska stränga.

Om rektorerna upplever att de inte förstår eller klarar av detta uppdrag – då är det kanske rimligt att kommunen erbjuder stöd. Min fråga är enkel:
– Har Reepalu fått sådana signaler?

Därefter vore det rimligt att gå vidare med lokala processer för skolutveckling. Detta är inget nytt eller konstigt.

I stället  bevittnar vi ett ställningskrig mellan LR och kommunstyrelsens ordförande:

Jag är förvånad över att en av lärarnas främsta fackliga företrädare, ordföranden i Lärarnas riksförbund Metta Fjelkner, väljer denna vrångbild som utgångspunkt för ett närmast sanslöst angrepp på mig och på ett förslag som arbetats fram av professionella (min kursivering) tjänstemän här i Malmö.

För mig som malmöbo känns det tryggt att det är just de professionella tjänstemännen som har utarbetat förslaget. (Kan jag få en lista på de amatörmässiga?)

För övrigt vill jag fira att Kennet Andreasson har en poäng.

Finanskrisen – nu fattar jag!

Posted on by
Reply

Jag har vaga föreställningar om hur det går till på amerikanska kontor. Britney Spears nya video ger mig en misstanke om varför världsekonomin ser så mörk ut just nu. De verkar ha väldigt mycket annat att sköta…


Länk
Högupplöst

Är det någon som tror att detta är bilden av en ny stark och fri kvinna?

Årets julklapp?

Posted on by
1

När mina barn var små var det höjden av modernitet att sysselsätta dem med Fischer Price aktivitetsstation. Varje ansvarskännnande förälder köpte sådana pedagogiska leksaker och gladdes åt de kommande skolframgångarna.

Nu är det nya tider och kraven på stimulans högre. Min vän och kollega Mikael Björk har programmerat synten Eight^2 med tryckkänslig skärm åt sin dotter Alva.

Det “rätta” rätta valet

Posted on by
Reply

Ibland blir jag gråtmild av tacksamhet över att statstelevisionen finns. Diskussionen om vänlig maktutövning från lärare och föräldrar har varit svår att förankra hos studenter. Alla är överens om att ordning är bra – svårigheten är att se vilket pris barnen betalar. Anpassning som det högsta värdet.

Se och gråt!

http://svt.se/svt/play/video.jsp?a=1304098

Höstsäsongens första Dokument inifrån handlar om hur gamla idéer om barnuppfostran är på väg tillbaka. Att ställa en gråtande, trött treåring i skamvrån är inte längre omodernt. Varför händer det just nu? Erik Sandberg granskar politiker och debattörer som vill att de vuxna tar makten från barnen. (SVT2 sön 9 nov 20.00)

Elza Dunkels kommenterar och jag bugar.

19 år sedan idag!

Posted on by
Reply

berlinJag möter studenter som är födda efter murens fall. Hur kan jag förklara vad den betydde för mig?

Själv var jag sex år när den byggdes och trodde nog att muren alltid skulle finnas. Ett besök i Berlin 1980 befriade mig från all form av revolutionsromantik. I dagens Svd skriver Kim Salomon om bilderna från genombrottet den 9/11 1989. (länk!) Det var en storslagen händelse som gestaltades i mediebilder med stor kraft. Så mycket hopp och längtan släpptes loss och det gick inte att värja sig mot glädjen hos folkmassorna som återförenades i natten vid den sönderslagna muren

Sedan dess har jag, som egentligen är emot utlandsresor, varit i Berlin tio gånger och upphör inte att fascineras av hur vänliga och avspända människorna är. Spåren efter muren är få men minnet lever kvar under ytan.

Salomon ger exempel på hur rivningen av muren skamlöst utnyttjats och banaliserats i reklam och politisk retorik. Det var en unik händelse – och kanske det mest hoppingivande jag har varit med om!

Klickbar bild från murmuseumets (inte checkpoint Charlie!) tak:

mur

Snart är det vår och den vill jag möta på Käthe Kollwitz Platz – någon kilometer från det första murgenombrottet vid Bornholmer Strasse.

Jag klär sällan ut mig nuförtiden

Posted on by
2

Annat var det när jag var liten. På bilden har min bror och jag varit på maskerad i höghuset i Bagarmossen. Mamma är stolt över narrluvorna som hon sytt. Min far har en spännande frisyr. Min bror ser förvånad ut och jag själv tycks befinna mig på utmattningens rand.

huva

Sådär i postmodernismens ohämmade rollskiften kan jag nog ibland se mig som utmattad narr. Lite trött och osäker på vad som är meningen med alla dessa förklädnader. Drömmen om det äkta – autentiska känns allt mer avlägsen. Visste jag det som treåring? Eller längtade jag till mina cowboykläder som jag nog betraktade som mitt rätta jag…

Jag klär ut mig – därför finns jag.

Hur många är 100.000 besökare?

Posted on by
3

Jag börjar inse att bloggen är en del av mig själv och att vi (jag och bloggen) snart firar ett jubileum. Men går det att greppa ett så stort tal? Jag prövar med att illustrera mängden i form av punkter:

……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..

……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..

……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..

……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..

……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..

……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..

……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..

……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..

……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..

……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..

Äsch – siffran är fortfarande ett mysterium (och detta var  ändå bara 10.000!). Men jag skulle gärna vilja att den 100.000:e besökaren hör av sig till mig!

Vem skriver forskare för?

Posted on by
Reply

nuts1Idag har jag varit på möte och diskuterat ett utkast till min högskolas strategiska visionsdokument. Vi kommer att vara nordens (eller var det norra Europas) mest framstående Professionshögskola år XXXX! Många av formuleringarna var pompösa och vaga – andra mer detaljerade och markerat styrande. Mest intressant var bristen på riktmärken för hur vi skulle mäta akademisk kvalitet.

När Tomas Kroksmark nu sätter fingret på den absurda traditionen med antal citeringar i vetenskapliga tidskrifter som framgångsmått för forskning, då sticker han in kniven precis där det gör som ondast. Särskilt plågsamt blir det om högskolan har en ambition att vara en del av det omgivande samhället. Då kan inte vetenskapen fortsätta att drivas i sektliknande former. Jag citerar de alternativ som skisseras:

  • forskare måste lära sig att skriva på ett enklare sätt
  • praktiker måste lära sig att läsa och förstå vetenskapliga texter
  • forskare i projekten skriver för vetenskapssamhället, praktiker i projekten skriver de populärvetenskapliga texterna
  • finansieringskällan avgör publiceringsgenren
  • forskare skriver alltid parallella texter, vetenskapliga och populärvetenskapliga.

Avslutningen är tung:

Just nu är det citeringarna som antas göra världen lyckligare. Vi får se hur länge den lyckan blir måttstocken för kvaliteten i forskningen.