Jag är lite vilsen på loppmarknaden och den riktiga köpfesten uteblir.
Till sist hittar jag en samlingsvolym Blandaren 100 år och jag njuter av den aktuella studentikosa humorn från 1937 och de spännande illustrationerna.
Omslag genom 100 år – förstora!
Förstora!
En hel del uddakavajer har passerat förbi, men den där heltäckande uniformen har jag lyckats undvika. Kanske vårdar jag myten om min egen individualitet och det finns en risk att jag läser in alltför stor betydelse i klädesplagget som politisk vuxensymbol – men utan kostym är jag fortfarande ung.
I alla fall i mina egna ögon.
Tack Morrica för tipset
Det fanns en tid då Per Dunsö och Ola Ström dominerade barnteve. Då tyckte jag att det var ganska amatöristiskt och fånigt. När jag återser Ulla-Bella och Knegoff är det med blandade känslor. Antingen har jag blivit mer korkad – eller så är serien roligare än jag minns? Ett tredje alternativ är att jag är en sentimental idiot.
Söndagmorgon och en hög ostrykbara linnekläder från Gudrun Sjödén. På radio erbjuder Lennart Wretlind och Klingan en viss tröst. Det kunde varit mycket värre.
Jag har varit på överdådig fest hos Enrique Pérez och det känns bra att se hur linjerna knyts samman. Bekanta från Chilekommittén, grannar på gatan, barn i samma klass, arbetskamrater på högskolan, dansen och musiken, maten och livsglädjen – kanske är bilden av den politiske flyktingen som doktorerar viktig att hålla upp för dem som inte tror på invandrarnas möjlighet att slå sig in i samhället. Vi behöver de här förebilderna som delvis riskerar att bli förtryckande framgångssagor.
Länk till porträtt i Sydsvenskan
Samtidigt inser jag att det inte har varit oproblematiskt och Enrique berättar i sitt tal om hur han efter vissa samarbetssvårigheter av facket rekommenderats att prata med företagspsykologen och fått följande tre råd:
1) Skrik inte!
2) Gör inga påståenden!
3) Prata inte hela tiden!
Nu ser jag fram emot självbiografin som kommer till hösten.
Grattis Enrique!
Idag har jag varit på en väns begravning och det känns lite darrigt.
L. var en mycket ödmjuk person som dock hade bestämda åsikter om hur hennes avsked skulle gå till. Därför var hon också mycket närvarande under akten och vi följde villigt med i hennes val av musik. Dramaturgin fungerade och jag förstår att en bra begravning har många funktioner. Vi fick både sörja och skratta, men saknaden rår vi inte på.
Efteråt höll vi en stillsam irländsk vaka på favoritpuben och samtalet glider över till hur vi vill arrangera våra egna begravningar. Det är säkert en stor lättnad för de efterlevande om den döde har planerat huvuddragen, men någon väljer att inte vilja fundera över frågan.
– Är det OK att vi sprider din aska till tonerna av Fångad av en stormvind med Carola?
Kanske är det ansvarsfullt att planera ändå. Men det finns ju så många bra låtar. Vilken vill du ska spelas på din begravning?
Anders ser dokumentären Vikarien och deppar ihop. För er som missat filmen finns några gyllene tillfällen att se en av de mest betydelsefulla debattinläggen om svensk skola.
När filmen förhandsvisades på lärarutbildningen var det en (numera pensionerad) professor som reste sig upp och beskrev filmen som en hyllning till gammeldags handfast pedagogik och ledarskap. Vi var ganska många som såg helt andra budskap.
Sändningstider: Vikarien
SVT1 Tisdag 17 aug 2010 kl 22.00
SVT1 Torsdag 19 aug 2010 kl 01.15
SVT1 Söndag 22 aug 2010 kl 12.05
Kunskapskanalen Onsdag 15 sep 2010 kl 21.05
Kunskapskanalen Lördag 18 sep 2010 kl 00.05
…är betydligt överdrivet. Jag har haft samma sidhuvud på bloggen i 2,5 år och nu vågar jag göra en försiktig förändring. Det känns ganska stort.
Och jag har ingen aning om vad bilden betyder. Några förslag?
Efter en dag av hårdmangling i ny skollag och nya kunskapskrav är jag både förvirrad och utmattad. Vilka problem löser den nya betygsskalan? Skulle det inte bli enklare, rättvisare och mer likvärdigt?
Karl-Gunnar Stark tog exempel från bildämnet och jag anar att det kommer att väcka oro ute i landet när lärarna ska förklara skillnaderna mellan nivåerna för barn och föräldrar
Betyget E
Eleven framställer bilder med viss säkerhet och utgår i huvudsak från givna syften
Betyget C
Eleven framställer bilder med säkerhet och utgår i huvudsak från egna initiativ med givna syften.
Betyget A
Eleven framställer bilder med god säkerhet och utgår då från egna initiativ med givna syften.
Om det föreligger oklarheter ska rektor gripa in och se till att även föräldrarna förstår underlaget för bedömningen
Religionsämnet erbjuder andra obehagligheter:
E= Redogöra för grundläggande drag inom kristendom, islam, judendom, buddism, hinduism och andra livsåskådningar
C= Redogöra för väsentliga drag inom kristendom, islam, judendom, buddism, hinduism och andra livsåskådningar
A= Redogöra för omfattande och centrala drag inom kristendom, islam, judendom, buddism, hinduism och andra livsåskådningar
Är det verkligen landets skarpaste hjärnor som har skrivit det här?
Äkta konstnärer känner en viss osäkerhet i bildskapande
Jag är på utbildningsdag och studsar till inför vissa begrepp.
Tre mål och fem sidor innehåll i fysikämnet – är det fortfarande en målstyrd skola? Det luktar regler…
Tysta tankar 
