Någonting har hänt?

Jag vandrar över gatan och snavar nästan över en halskrage som ligger slängd på marken. Kanske gör det politiska läget mig överkänslig för symboler. Likt Strindberg i En blå bok irrar jag runt och letar efter tecken som ska göra tillvaron begriplig. (Länk !!!)

Någonting har hänt? Vill jag veta?

Eftersom jag är en i grunden optimistisk person väljer jag att tro på att någon har hastigt tillfrisknat och nu klarar sig utmärkt utan krage.

Jag behöver nog hjälp med tolkningen.

Jag är inte nöjd

Röstfördelningen tänker jag inte kommentera. Studenterna får gärna tro att jag är politiskt neutral och obunden.  Däremot tänker jag att vi tillsammans borde fundera över det låga valdeltagandet i en del områden. Malmö som helhet landar på c:a 70% och på Rosengård finns flera valkretsar där färre än  45% har röstat. Det är ett demokratiskt problem.

 Länk till val.se

På andra sidan Ringvägen ligger stadsdelen Almgården. Där  har 66 % av de röstberättigade fullgjort sin medborgerliga skyldighet. 34,7% av dem har röstat på SD. Det tål också att tänka på.

Länk tlll grafik för Almgården

Det skulle varit helt obegripligt om man inte läst Olof Westerbergs reportage.

Länk till Sydsvenskan

Ser jag trött ut?

Ser jag trött ut?

Du har väl röstat här:

Man ska ha husvagn?

Jag följer den förfallna och pompösa stentrappan uppför branten.

Stentrappan som gud glömde

Stentrappan som gud glömde

 

Sommaren 1993 hyrde vi en ganska muggig stuga med tillhörande sunkig husvagn. Idag vandrar jag uppför strandbrinken och återupplivar gamla minnen. I den husvagnen lät vi barnen sova och jag har fortfarande dåligt samvete över att vi utsatte någon med luftrörsbesvär för den påfrestningen. Inte ens de sibiriska dvärghamstrarna borde ha fått vistas i en sådan miljö.

Jag ryser av obehag och återvänder till stranden där Rörums södra å möter Östersjön. En helt magisk plats där laxfisket länge var grunden för bybornas försörjning.

Märks det att jag försöker undvika valet?

Rörelsen, rötterna och jorden

Vi bor på det österlenska höglandet (147 m.ö.h.) och när det blåser västliga vindar skakar huset. Det säkraste sättet att hitta lite lä är att ta sig ner till Knäbäckshusen där den branta kusten ger bra skydd mot vinden. Det är en geologiskt spännande plats och ofta drabbas jag av filosofiska bryderier kring tillvarons och kustlinjens föränderlighet.

Den gamla sjöbotten har  sedan inlandsisen drog sig tillbaka stigit ungefär 20 meter och det är lätt att hitta spår av olika tidsåldrar i de skikt som erosionen blottlägger. Stolta träd rasar varje år ner mot havet och jag beundrar deras försök att klamra sig fast vid en sandig jord som inte längre finns.

Förstora - kolla jordlagren!

Förstora - kolla jordlagren!

Ett sätt att förstå socialdemokratins misslyckanden i de senaste valen har varit “Vi har tappat kontakten med rötterna”, Bilden av en partielit med maktfullkomliga pampar som inte förstår  rörelsen har varit en återkommande analys av socialdemokratins problem och kanske är den giltig fortfarande. Samtidigt  tror jag att den här hetsen mot politiker riskerar att bli ensidigt personfixerad och göder dessutom politkerföraktet på ett obehagligt sätt.

Jag tror att det är rimligare att tänka “Rötterna har tappat kontakt med jorden”. Det starka partiet som skulle skydda de svaga, motverka orättvisor och hjälpa de utsatta – det partiet gick vilse i sina försök att hitta ett objekt för sina omsorger. På samma sätt som rötterna famlar i luften på stranden famlar också socialdemokratin efter någon att ta hand om. 

Den utlovade skattesänkningen för pensionärerna beskrevs i Publik service som att “Vi som alltid har fått sleva i oss hela gräddtårtan nöjer oss inte förrän vi har fått även den sista biten av marsipanrosen”.

Under tiden famlar rötterna i luften:
 – Jag behöver någon att krama. Krama mig!

Landhöjning som politisk metafor?

Landhöjning som politisk metafor?

Singla slant á la Freud

En stor grupp väljare har inte bestämt sig och idag är det val. Godmorgon Världen berättar om Freuds råd till tveksamma – att singla slant.

Men det handlar inte om att låta slumpen avgöra. Nej, just i det ögonblick myntet svävar i luften känner du i magen vilken bild du helst vill ska komma upp.

Varför tänkte jag inte på det?

Skolan som valfråga?

Skolvärlden har en bra sammanställning över var de olika partierna står i de centrala skolfrågorna.

Länk

BETYG?

Centerpartiet (C): Ja, sifferbetyg från årskurs 6.

Folkpartiet (Fp): Ja, från årskurs 6 i helt ny betygsskala A-F.

Kristdemokraterna (Kd): Ja, årskurs 6 med bokstavsbetyg.

Moderaterna (M): Ja, från årskurs 6.

Miljöpartiet (Mp): Betyg bara sista terminen i nian som urvalsmetod.

Socialdemokraterna (S): Ja, kan acceptera från årskurs 6, men då med fler betygssteg med nationellt fastställda kriterier.

Vänsterpartiet (V): Ja, men bara i nian och då inte graderade utan intyg på att man uppnått målen.

STATLIG GRUNDSKOLA?

C: Nej, kommunerna ska huvudmannaskapet oavsett om det är en kommunal skola eller friskola.

Fp: Ja, kommunaliseringen har fått katastrofala följder, inte minst för läraryrkets status och attraktionskraft.

Kd: Nej, staten tar redan ansvar genom lärarutbildningens utformning och uppföljning.

M: Nej, däremot ska vi ha en stark skolinspektion med muskler att sätta åt de skolor som inte följer styrdokumenten.

Mp: Nej, staten ska garantera hög kvalitet och likvärdighet i hela landet genom lagar, förordningar och inspektion.

S: Nej, men staten bör ta ett större ansvar för att säkra kvalitén och likvärdigheten.

V: Ja, åtminstone behövs ett större statligt ansvarstagande för att likvärdigheten ska kunna öka.

Och nu känner jag att dimmorna lättar och solen bryter fram över landskapet. Med ett saligt och lätt debilt småleende skrider jag fram mot valurnan.

Das erotische kapital?

Våra studenter är sällan sociologiskt skolade och deras kunskaper om historiematerialstiska teorier är begränsade. Karl Marx betonade det ekonomiska kapitalets avgörande betydelse för hur vi kan förstå samhällets utveckling. När studenterna möter Bourdieus teorier  om socialt och kulturellt kapital sker det ofta i en form av igenkänning.
– Aha, är det därför jag klär mig så, äter sådan mat, lyssnar på sådan musik…

Det riskerar att bli reduktionistiskt och banalt. De franska exemplen är inte helt överförbara och jag tror att Sverige är ett mer rörligt samhälle med större frihet för individen att välja sin livsstil. Men det är en bra ingång till att diskutera maktens undflyende natur. Vi är sällan så fria som vi tror.

Jag vaknar till radioprogrammet Kropp och själ som skakar liv i en fjärde dimension av makten – det erotiska kapitalet. Vissa människor tycks genom sin utstrålning ha stora möjligheter att uppnå en ledande ställning.

Länk till radiprogrammet

Frågan är om de här teorierna lyckas ta sig in i högskolans värld?  Vad ska vi göra med makten?