Berätta något jag inte vet

DN:s rubrik “Det går utför redan i 45-årsåldern” slår inte ner som en bomb i min värld.

Genom att studera drygt 7.000 kvinnor och män i åldrarna 45 till 70 över en tioårsperiod kunde forskarna se att flera funktioner, som slutledningsförmåga, börjar försämras redan i 45-årsåldern.

Studiedeltagarnas minne, vokabulär, syn och hörselförmåga testades vid tre tillfällen under tioårsperioden. Resultaten visade en försämring i samtliga kategorier utom vokabulären, och att tillbakagången gick snabbare ju äldre deltagarna var. För både kvinnor och män mellan 45 och 49 år försämrades slutledningsförmågan med 3,6 procent.

Nu omvärderar jag även kortbyxor

När Hans och jag för snart 20 år sedan började åka runt på förskolor och göra musik var det många som jämförde oss med Mora träsk. Vi var inte enbart smickrade och min klädmedvetne kamrat sa vid något tillfälle:
– Om jag någon gång ställer mig på en scen i glansiga shorts så skjut mig!

Nu ser jag konserten med AC/DC från Buenos Aires och inser att det kanske var en aning oöverlagt. Det går att vara cool i kortbyxor.

Länk till Pojkaktig orkester.

ADHD – uppdaterat igen och igen

Jag försöker undvika ämnen där mina kunskapsluckor blir alltför uppenbara och där risken för överhettning är stor. Därför nöjer jag mig med att länka till inledningen av Sydsvenskans serie om ADHD.
Länk 1

Länk 2

Uppdatering.

Länk 3

Länk 4

20111228-090815.jpg

Frisk luft och en klar himmel är vad min kropp behöver idag. Jag önskar att de här frågorna vore lika enkla. Som lärare får jag ofta bromsa studenternas lust att använda de här svårfångade begreppen.

Men vi kommer inte undan. Vad handlar ökningen om?

Uppdatering 2
Länk 5

Länk 6

Serien ställer viktiga frågor. Ingen av dem lämpar sig för enkäter.

Uppdatering 3

Länk 7. Det goda exemplet

Länk 8 de missnöjda föräldrarna

Liten filosofisk djupdykning

Så här års drabbas jag ibland av melankoli och när jag vinkar av dottern vid stationen slår svårmodet till med full kraft.

1) Jag står still och världen rör sig sakta mot mig. Den går inte att påverka.

2) Jag vänder mig om och upptäcker att allt går snabbt. Ny intryck hotar minnena och någon rensar bland skräpet.

3) Jag vågar inte fortsätta att se bakåt. Snart är den stora avstigningen här och då vill jag vara beredd !

4) Jag kan inte låta bli att se tillbaka.

Se där – ett äkta nyårspekoral i punktform.

Pojkarnas skolprestationer igen – en ny vinkel

Det går kanske att tolka studien som om pojkar tar större skada av föräldrars separationer än flickor. Ett svårsmält budskap och forskarna tvekar.

“We find no real relationship between parental input and girls’ achievement. It’s kind of like they are protected, in a sense. The parental input just becomes more relevant for the boys than for the girls.”

The findings were in no way intended to stigmatise single parents, she stressed. “It’s obviously a much more complicated picture. The only thing we’re trying to say – and we’re not the first ones to make this point – is that these families are very different in how much time they spend with their children, maybe because they have to spend more time at work. They don’t have to be malign reasons.

“But we’re not really going down that path. We’re documenting this fact, which is already fairly well accepted, and saying that, because this input matters so differentially for boys and girls, boys do particularly poorly in these families.”

Dylan Wiliam, emeritus professor of educational assessment at London University’s Institute of Education, said the study added to “a growing literature of things which explain exactly how disadvantage impacts children”.

“Obviously, home background makes a difference to all kids, but it seems to make more difference to boys than it does to girls,” he said. “It could be that girls are more resilient, but then also less able to take advantage of the very strong effects of positive parenting.”

The gender gap was a quite vexed area of educational research, he added. “It’s something people are quite sensitive about, and it can be hard to discuss in a sensible way, without just saying, ‘Well, they’re just boys.’ And the other thing people point out is that when boys outperformed girls no one worried about it.”

Den sista åsikten är vanlig i Sverige. Jag menar fortfarande att det är en mycket obehaglig form av revanschism.

20111230-110408.jpg

En annan infekterad diskussion

Kristian Lundberg beskriver reaktionerna på en text om mäns våld och på Twitter hyllas artikeln med uppmaningar till män att skämmas.

Jag är inte disponerad för kollektiv skuld. Gör det mig till en dålig människa?

 

20111229-110502.jpg

Låt mig citera en manlig lärarstudent som efter några veckor av genusteori genomskådat utbildningen:
– Jag undrar vad vi ska skämmas för idag?