Jaha?
Det känns som om vi kan de här beskrivningarna nu. Vi har koll på både bakgrundsfaktorer och undervisningsfaktorer. Frågan är om skolan kan och vill göra något åt orättvisorna?
Jag önskar att deltagarna vid KD:s kongress hade haft tiondelen av denna visdom. Eller hundradelen.
Jag läser det här och blir förvirrad:
My district has yet to implement an official policy on this issue, but I feel a neighboring district got it right. Their policy simply states that there is to be no communication between teachers and students “outside the coach/teacher’s specific job responsibilities.” A text telling members of a sports team that a bus time has been changed? Perfectly fine. Collecting students’ email addresses to use for sharing a class Google Doc? Go for it. But if the communication does not fall under the strict umbrella of a teacher’s specific job responsibilities, then it’s prohibited. I think that’s a common-sense policy that protects teachers and students alike.
Om lärare använder så kallade sociala medier för envägskommunikation – att sända ut information – på vilket sätt är då dessa medier sociala? För mig är kommunikation per definition en dubbelriktad process.
Det här klumpiga försöket att dra en gräns för hur lärare och elever ska kommunicera tycks mer handla om att skydda sig mot anklagelser för att komma för nära. Jag tror att det etiska dilemmat inte handlar om form utan om innehåll. Får vi brevväxla och tala i telefon så borde det även vara möjligt att kommunicera på facebook, twitter och bloggars kommentarsfält. Eller ännu värre – i verkligheten!
Jag är rädd att de fysiska mötena mellan lärare och studenter är betydligt färre idag än när jag gick min utbildning på 70-talet. Frågan mullrar i bakgrunden: Vad är vi rädda för?
Det är ju förmågan att hantera närhet och distans som är utbildningens kärna!
Jag är intresserad av teknik och provar gärna nya saker. Ändå börjar jag känna en viss stress inför alla appar och molntjänster som jag igår inte visste att jag behövde.
Dagens ord är “frazzing“.
Idag ska jag läsa en bok utan att kolla mail, facebook, twitter, blogg och Newsmill samtidigt. Fast jag undrar vad som är på teve?
Jag gillar Newsmill och är glad att det forumet finns. Ibland öppnar sig oväntade möjligheter att diskutera jämställdhet utifrån aktuella händelser.
Jag har plågats av den ömsesidiga misstron mellan feminister och s.k. antifeminister. Nu möts Gudrun Schyman och Pär Ström i ett oväntat halvt famntag på Newsmill.
Kanske krävs det en fartygskatastrof för att de etiska frågorna ska bli tydliga? När livet står på spel krymper utrymmet för politisering.
Plötsligt känns inte de vackra orden lika övertygande. Jag måste nog arbeta med min misstro mot storföretag.
Den som tror att Skolverket har ett enkelt uppdrag bör ta del av förordningen om introduktionsperioden.
Man kanske skulle satsa på en karriär inom bemanningsbranschen. Här kommer att finnas utrymme för tolkningar.
Jag njuter av en snöfri vinter. Vägföreningens styrelse gnuggar händerna och hoppas på ett ekonomiskt överskott.
Temperaturen pendlar runt noll. Isen avslöjar att natten varit kall. Jag motstår reflexen att trampa sönder.
Den gången.
Tysta tankar 