Under rituella former letar jag fram träningskläder och drar ut på vårens första löprunda.
Den lär bli kort!
Under rituella former letar jag fram träningskläder och drar ut på vårens första löprunda.
Den lär bli kort!
Ladda hem vår nya folder i pdf-format.
Jag är stolt över att det manliga nätverket uppmärksammas och hoppas det kommer mångas studenter till lunchmötet den 9/3 kl12.00 i A234.
Det skulle inte förvåna mig om den går att beställa som papper.
Hyllningarna till genuspedagogiken blir allt färre och på Newsmill tycks stödet vara minimalt. Många verkar vara mycket upprörda och debatten har gått i stå.
Jenny Strömstedt skriver mycket optimistiskt om en framtid utan förtryckande könsmönster:
Det beror på mig att mina flickor aldrig plockat upp svärden. Deras intressen formas av facebook, skola, kompisar och för all del morfar som blev lättad när han fick ett pojkbarnbarn eftersom han då äntligen kunde släpa med någon på hockey. (Han har gjort en Juholtare på den numera).
Dessutom kostar könsroller. I skilsmässor, pengar och ond bråd död. Det är inget löst antagande att ett jämställt samhälle ger lyckligare relationer, bättre föräldrar, färre trasiga barn och mindre våldsamma vuxna. Jämställdhet är inget annat än frihet.
Men utan människor som obekvämt ifrågasätter våra invanda mönster sker inga förändringar. Det kan vara någon ur genusfolket, eller en helt vanlig hen.
Och ingen kommer någonsin förbjudas att leka med bilar.
Jag menar nog att det avslutande löftet är väl generöst och en aning naivt. Det finns många exempel på pedagoger som har tolkar sitt uppdrag mycket bokstavligt och särskilt pojkar har fått känna på normativitetens svarta baksida.
Samtidigt gillar jag att hon lyfter det personliga ansvaret för att förändra samhället. Men då kanske vi också ska göra det tillsammans. De här obekväma människorna finns överallt och jag är inte säker på om det är rätt att anställa särskilda pedagog i den rollen.
De sexistiska strukturerna är sega och jag är rädd att en del av de genuspedagogiska insatserna riskerar att motverkar sina goda syften. Kategorisering för korrigering känns som en alltför enkel lösning.
I Pedagogiska magasinet diskuterar Ingemar Gens och jag olika sätt att se på leken.
Jag vet inte varför just den här filmen fortfarande håller? Tanken på Ronald Reagan var påtänkt för huvudrollen är svindlande. Hur skulle världen ha sett ut?
Jag är extremt vis när det gäller spårbunden trafik. Min brist på förståelse är total.
SJ trafikerar inte Malmö-Göteborg
Fem bolag beställer trafiken
Sedan några månader är det Veolia som bemannar Öresundstågen, SJ:s tågkonkurrent på sträckan Malmö–Göteborg. Veolia kör på beställning av Öresundståg AB, ett bolag som gemensamt ägs av fem länstrafikbolag. Skånetrafiken är största delägare med 40 procent. Trafiken finansieras till stor del med skattepengar och körs alltså med förlust.
Hallandstunneln väntas stärka tågens konkurrenskraft mot biltrafiken, men tågtrafiken väntas rulla igenom först 2015.
Jag har starka minnen av spårvagnarna i Malmö. Min kamrat Jan var drivande i protesterna mot nedläggningen av linje 4 under gymnasietiden.
Själv såg jag Linje Lusta på Intima teatern och minns en frustande rå Carl-Åke Eriksson. Nu funderar jag på att hyra filmen med Marlon Brando.
…men det här är en hyfsad låt och jag inser att monarkin idag har stärkt sin ställning i kungariket Sverige.
Jag föredrar nog Prinsessans rockband.
För någon vecka sedan kom en student och frågade ungefär:
– Vem var den där föreläsaren som vi hade i första terminen? Jag var sjuk men alla i min grupp pratar fortfarande om henne!
Nu har jag också fått Anne-Marie Körlings nya bok och lovar återkomma med en presentation av innehållet.