Det har varit mycket tal om gallring och kriterier i biblioteksdebatten. Jag har ett radikalt förslag som är inspirerat av hur det ser ut i hemmets bokhyllor.
Släng alla böcker med blommor på omslaget!
Jag är orolig för att det kan tolkas som sexistiskt att göra sig av med hela chic-lit-hyllan men någon måste göra upp med den obehagliga traditionen att göra böcker för kvinnor med helt omotiverade blommor på omslaget.
För den som verkligen behöver blomsterbilder bjuder jag på sommarminnen från trädgården med musiken Wallflower av Richard Lindgren som fortfarande har gjort året bästa skiva: A man you can hate.
Jag befinner mig i ett konstigt gränsland. Guldkanten består av att jag ska träffa 350 nyinskrivna studenter nästa vecka och få ta del av deras entusiasm över att vilja bli lärare
Klickbar guldkant
Sorgkanten består av att min arbetsgivare försöker säga upp 26 adjunkter med ekonomin som förevändning. När rektor säger att det handlar om att höja nivån undrar jag om vi talar samma språk. Problemet är att jag inte är på mitt skämtsamma humör.
Klickbar sorgkant
När spänningarna blir för stora väljer jag att se det genom Immanuel Kants ögon. Det finns inget givet samband mellan vad vi upplever med våra sinnen och hur det verkligen är.
Vi väntar alla på den stora upplysningen – the enlightment…
Jag har skrivit nästan 1400 blogginlägg. Några är riktigt korkade. För ett år sedan lovade jag att sluta fotografera solnedgångar. Man kan verkligen inte lita på mig.
Efter att ha blivit allt mer lik Albert Einstein under sommaren tog jag ett djärvt beslut och gick till frisören bakom Caroli city. Det fanns tre prislägen som kanske vittnar om att salongen inte hör till stadens hetaste:
Jag har varit på bröllopsfest hos gamla vänner och tycker det är väldigt romantiskt med människor som gifter sig efter att ha varit tillsammans i 30 år.
Keramikerns redskap
Vi sitter med utsikt över oändliga rundbalsfält. I några veckor är det möjligt att både se och röra sig över slätten. Snart nog är det plöjningsdags och då säger bonden:
– Du trör väl inte i stycket, påg!
Jag tänker att det finns kunskaper som är svåra att uppskatta värdet av, men en allmänbildad (jag älskar det ordet!) svensk bör nog känna till minst tre sångerskor i Wizex och kunna placera dem i rätt årtionde.
Ibland händer det att saker står i vägen för utvecklingen. På stadsbiblioteket i Malmö tycks det vara böckerna som är ett avgörande hinder för att omforma verksamheten mot den nya tidens krav.
På Gedings mosse är det annorlunda. Inga torvlastade vagnar rullar längre på spåren. Granarna böjer rälsen utåt och jag är osäker på om skogsmaskinerna vågar sig ut på de smala gångarna.
Vem hindrar vem? Ryms både träd och räls i skogen? Kan vi ha både böcker och människor i biblioteket?
Vad menas med “akut rejäl gallring”?
Jag blir förvirrad när en del bibliotekarier beskriver det som en helt vardaglig och rutinmässig handling – är det inte andra kriterier för något som är “akut och rejält”? Det trodde jag.
Vi har en damm och jag försöker lära mig att ta hand om den. Dammar är som akvarier – de kräver skötsel. Jag drömmer om ett tillstånd där ljus, näring, växt- och djurliv bildar en miljö som sköter sig själv. Det kommer inte att hända.
Just nu har jag försonats med min fiende dammen. Man kan inte vara arg på en vattensamling med rosa näckrosor som öppnar sig på dagen och sluter sig över natten. Dessutom har de kinesiska dammrudorna fått barn – eller yngel som det heter på finare språk.
Förstora bilden!
Jag fördjupar mig i min spegelbild och upptäcker att kompaktkamerans autofokus i kombination med makro är en aning nyckfullt när det gälller att fånga djur som lever på dammens ytan.
Tågen mellan Malmö och Simrishamn är numera någorlunda snabba och elektriska. Snart fylls vagnarna av pendlare och vid stationen väntar anhörig med bil för vidare transport till resans mål. Kanske är jag en dold pendlarnatur? Det är i så fall en sida jag inte har utvecklat – kanske på grund a att jag har två minuters cykeltur till jobbet i Malmö.
Jag blir alltmer intresserad av byn som av någon anledning kallar sig Österlens mittpunkt. Men om man både har bad, skola, förskola, marknad, järnhandel, prylmarknad, järnvägsstation, byalag, galleri, fabrik, bibliotek, brandkår och medborgarhus finns det kanske anledning till viss kaxighet.
Det är något med den här bommens färg och form som antyder energi och självmedvetande. Kanske finns det även ett stänk av andlighet i denna gigantiska pil mot himlen?
Första gången jag såg Bob Dylan hade han precis släppt Slow train coming och spekulationerna om hans religiösa sida skakade oss som trodde att vi visste vem han var.
Jag läser texten och häpnar över ilskan och mångtydigheten:
Sometimes I feel so low-down and disgusted
Can’t help but wonder what’s happenin’ to my companions,/ Are they lost or are they found, have they counted the cost it’ll take to bring down/ All their earthly principles they’re gonna have to abandon?
There’s a slow, slow train comin’ up around the bend.
I had a woman down in Alabama,
She was a backwoods girl, but she sure was realistic,/ She said, “Boy, without a doubt, have to quit your mess and straighten out,/ You could die down here, be just another accident statistic.”
There’s a slow, slow train comin’ up around the bend.
All that foreign oil controlling American soil,/ Look around you, it’s just bound to make you embarrassed./ Sheiks walkin’ around like kings, wearing fancy jewels and nose rings,/ Deciding America’s future from Amsterdam and to Paris
And there’s a slow, slow train comin’ up around the bend.
Man’s ego is inflated, his laws are outdated, they don’t apply no more,/ You can’t rely no more to be standin’ around waitin’/ In the home of the brave, Jefferson turnin’ over in his grave,/ Fools glorifying themselves, trying to manipulate Satan
And there’s a slow, slow train comin’ up around the bend.
Big-time negotiators, false healers and woman haters,/ Masters of the bluff and masters of the proposition/ But the enemy I see wears a cloak of decency,/ All non-believers and men stealers talkin’ in the name of religion
And there’s a slow, slow train comin’ up around the bend.
People starving and thirsting, grain elevators are bursting/ Oh, you know it costs more to store the food than it do to give it./ They say lose your inhibitions, follow your own ambitions,/ They talk about a life of brotherly love, show me someone who knows how to live it.
There’s a slow, slow train comin’ up around the bend.
Well, my baby went to Illinois with some bad-talkin’ boy she could destroy/ A real suicide case, but there was nothin’ I could do to stop it,/ I don’t care about economy, I don’t care about astronomy/ But it sure do bother me to see my loved ones turning into puppets,
There’s a slow, slow train comin’ up around the bend.
I en intervju tycks Dylan mena att tåget inte längre går så långsamt:
Dolen concluded the interview by asking if Dylan still saw a slow train coming, an obvious reference to the Second Coming as reflected in Dylan’s album Slow Train Coming. “When I look ahead now it’s picked up quite a bit of speed,” said Dylan. “In fact, it’s going like a freight train now.”
Smedstorp kanske inte är den bästa platsen för religiösa grubblerier.
Tysta tankar 