Jag är på konferens i USA och solar mig i glansen av min prorektor.
Läs mer!
Om konferensen:
Jag är på konferens i USA och solar mig i glansen av min prorektor.
Läs mer!
Om konferensen:
Det var länge sedan jag såg en så rolig och genomarbetad föreställning!
När jag läser sådana här texter brukar jag pröva att byta ut män mot någon annan grupp. Skulle det vara möjligt att utestänga äldre? Invandrare? Judar? Fattiga? Förståndshandikappade?
De flesta menar nog att det vore en absurd tanke, men när det gäller män är det mesta tillåtet.
I själva sakfrågan borde det inte vara omöjligt att kräva registrering och legitimation. Det är ingen allmän plats och ingen mänsklig rättighet att bära sig illa åt på bad.
Det finns kameraövervakade gymkedjor som lyckats skapa trygga träningsmiljöer dygnet runt. Hotet att bli av med sitt kort verkar fungera.
När det gäller den 8/3 har jag ingen åsikt.
Att dagstidningar satsar på profilerade klickkrönikörer på traditionell nyhetsplats (Malmödelens förstasida) känns lite märkligt. Det trodde jag var en kvällstidningsgrej.
Vi har sett det förut. Jag skulle gärna diskutera hur vi kan hjälpa honom tillbaka.
Och är väldigt nyfiken på hur grundskoleförvaltningen kommer att hantera ärendet.
Länk
Hittar den här bilden på Facebook:
Det är 40 år sedan ockupationen av Victoria och vi spelade utanför entrén. Jag intar en klädsamt undanskymd position bakom Ale Möller men hävdar med bestämdhet att det är jag som spelar gitarr. Det var en allvarlig historia och jag är nog den ende som spillde blod i kampen för den fria kulturen i Malmö. Jag tappade plektrumet och fortsatte spela med blödande fingertoppar – grova oslipade strängar.
Dan Gisen Malmkvist spelar klarinett, Dick Heijkenskjöld bas, Per Melin trummor och Thomas Bjelkerud altsax.
Jag tror det lät bra.
Moderna museet i Malmö har en ny utställning.
Jag är inte imponerad. Det där med att sitta i ett mörkt rum och titta på skärm känns både hemtamt och otryggt.
Jag gillar den här boken. Idén med att låta pedagoger (som har gått en kurs i Malmö stads regi) berätta om sina utvecklingsarbeten är befriande och öppnar för samtal om vad kvalitet är – eller skulle kunna vara.
I ett annat sammanhang beskriver Per Dahlbeck vad som händer när pedagogerna riktar uppmärksamheten mot barnens intressen med hjälp av frågan “Vad går du igång på?”. Kanske är det ett sätt att lämna den undergivna dokumentationen där barnen romantiseras och förväntas sprudla av idérikedom?
Jag tänker att den frågan skulle kunna kompletteras med en beskrivning av “vad går pedagogen igång på?”. Om vi tänker oss att det finns ett gränssnitt där de här två delmängderna möts – då tror jag det skulle kunna bli riktigt spännande!
Min enda invändning är boktiteln. De här begreppen stökar till det och större tänkare än Skolverket har gått vilse i sina försök att reda ut begreppen. Länk till Förskolan.Jag förstår att det är kursens namn och allt som liknar forskning kanske ger legitimitet åt projektet att förstå sig själv. Men de här berättelserna behöver inte en överbyggnad som riskerar att bli pompös.
Vad gick barnen igång på? När tände pedagogerna till?
Sådana frågor kommer man långt med.