En vän skriver och frågar om boktips kring kollegialt lärande. Jag behöver inte ens tänka efter och rekommenderar helhjärtat Läraren inom mig av Anne-Marie Körling.
Jag läser och förundras över hur polariserad debatten blivit och hur rädslan för att misslyckas styr oss.
Kanske måste vi även vara försiktiga med hur vi använder de framgångsrika och inspirerande exemplen?
Skolverket har ett visst ansvar för att den här kunskapssynen är vanlig.
Eller hur?
Jag kan tröstläsa den här artikeln
Eller hela avhandlingen här.
Grattis Peter!
Det blir säkert en spännande föreställning och jag ser fram emot att få höra detaljerna. Förhoppningsvis kommer vi att få många tillfällen att professionsbegreppet.
Nu väntar vi på filmen:
Boka in den här dagen – sprid inbjudan!
Förskola på vetenskaplig grund
Om lärarkompetens och yngre barns utbildning
Välkommen till hearing onsdagen den 1.10. 2014, kl. 17.00 – 19.00
Plats: Malmö Högskola, Orkanen, Sal: D138
I panelen:
Helena Smitt, kommunikationsansvarig vid Lärande och Samhälle, Malmö högskola, moderator.
2008 startade den första forskarskolan i Sverige med inriktning mot förskola och yngre barn med särskilt fokus på ”Barndom Lärande och Ämnesdidaktik”. Tre forskarskolor med denna inriktning har nu varit igång och femton doktorer och licentiander har examinerats. Syftet med hearingen är att utifrån olika perspektiv diskutera förskola på vetenskaplig grund och forskarskolornas betydelse.
Exempel på frågeställningar som berörs:
Arrangörer:
—Alumni-gruppen, det vill säga alla, som har examinerats inom ramen för forskarskolorna genom Susanne Thulin, fil.dr. och Agneta Jonsson, fil.dr.
—Styrgruppen för forskarskolorna FoBa och FöFoBa genom Ingegerd Tallberg Broman, professor.
Den 2.10. 2014 har den tredje forskarskolan sin resultatinriktade konferens på Malmö högskola –
Jag går vidare. Långt vidare. Det lönar sig inte att älta.
Konferensen rullar vidare med korta presentationer.
– Kritik av antropocentrism
– Kritik av cartesiansk dualism (tanke/handling)
Forskningen är en del av det som undersöks. Vi blir till i relationer.
Läs mer om kommunlicentiander och forskarskolor.
https://twitter.com/tystatankar/status/470833511419899904
Jag försöker sammanfatta Eva Gullövs föreläsning:
Den danska vinkeln – vad hände vid andra världskriget? Öppning för mindre auktoritära ideal. Pippi Långstrump och motstånd mot institutioner. Det självständiga barnet blir den nya normen.
Det rosseauska barnet – skapa förutsättningar för naturliga och fria barnet. Det demokratiska och förhandlande barnet – det reformpedsgogiska idealet.
Att vara en del av en gemenskap – och samtidigt bejaka individualitet. Pedagogens uppgift blir att öva barnens kommunikativa förmåga – vi tränar samarbete.
Idag är det mindre fokus på medinflytande. De stora barngrupperna kräver hög grad av anpassning.
Det finns en kritik av reformpedsgogiska ansatser – de gynnar barn som kan koderna och exkluderar andra.
Dilemmat mellan att lära barnen BESTÄMDA TING eller UTVECKLA FÖRUTSÄTTNINGAR.
Har “det sociala” blivit ett konkurrensmedel?
Vad är det som korrigeras? Vilka barn får erkännande?
Barnet som läser av de vuxnas förväntningar innan de är formulerade belönas. Att balansera mellan motstridiga förväntningar – varken för passivt eller aktivt – försiktigt eller vilt – egoistiskt eller självuppoffrande….
Gullöv beskriver motståndsformer. Vilka barn accepterad eller stigmatiseras?
Den pedagogiska paradoxen – att visa vem som inte hör till?
Jag gissar att Gullöv balanserar mellan begreppen socialisering och disciplinering – kanske är civilisering lagom hårt? Men till sist handlar det om makt och dominanta normer.
https://twitter.com/stobiasson/status/470157735544094720
Det korta svaret – ja.
Det långa svaret handlar om att skapa förutsättningar och ge utrymme för att misslyckas.
Det är ett beskt budskap om ett yrkes proletarisering. Många sörjer det försvunna kulturella kapitalet hos de nya studentgrupperns
Skolpolitiken och lärarfacken har på många sätt medverkat i att lösgöra skollärarkåren från universitetsfältet: genom att fullborda omvandlingen från betrodd ämbetsman till övervakad och övervakande tjänsteman; genom införandet av en legitimation som av skollärare kräver genomgången lärarutbildning samtidigt som samma lärarutbildning kritiserats hårt från många håll; genom att öka antalet platser i lärarutbildningarna när tvärtom en mer selektiv antagning vore en förutsättning för att vända utvecklingen; genom att förutsätta att alla som genomgår lärarutbildning kommer att arbeta som skollärare, vilket dels inte är sant, dels hindrar lärarutbildningen från att fungera som en plattform för många slags levnadsbanor och yrkesbanor och därmed som ett mer attraktivt utbildningsval.
Att återknyta banden till universitetsfältet är förstås inte hela lösningen. Skollärarkåren måste också tillåtas att odla sitt yrkeskunnande. I lärarutbildningarna är den framkomligaste vägen säkerligen att renodla å ena sidan undervisningskonsten, å andra sidan universitetsstudier av ordinärt slag. Medan de alltför vanligt förekommande dåliga mellantingen bör undvikas, det vill säga en lärarutbildning som i skolans värld uppfattas som abstrakt och oanvändbar och inom akademin som en gärdsgårdsserie.
Emil Bertilsson, doktorand i utbildningssociologi vid Uppsala universitet
Donald Broady, professor emeritus, sociologiska institutionen vid Uppsala universitet
Mikael Börjesson, docent i utbildningssociologi vid Uppsala universitet
Tysta tankar 