Det är ett beskt budskap om ett yrkes proletarisering. Många sörjer det försvunna kulturella kapitalet hos de nya studentgrupperns
Skolpolitiken och lärarfacken har på många sätt medverkat i att lösgöra skollärarkåren från universitetsfältet: genom att fullborda omvandlingen från betrodd ämbetsman till övervakad och övervakande tjänsteman; genom införandet av en legitimation som av skollärare kräver genomgången lärarutbildning samtidigt som samma lärarutbildning kritiserats hårt från många håll; genom att öka antalet platser i lärarutbildningarna när tvärtom en mer selektiv antagning vore en förutsättning för att vända utvecklingen; genom att förutsätta att alla som genomgår lärarutbildning kommer att arbeta som skollärare, vilket dels inte är sant, dels hindrar lärarutbildningen från att fungera som en plattform för många slags levnadsbanor och yrkesbanor och därmed som ett mer attraktivt utbildningsval.
Att återknyta banden till universitetsfältet är förstås inte hela lösningen. Skollärarkåren måste också tillåtas att odla sitt yrkeskunnande. I lärarutbildningarna är den framkomligaste vägen säkerligen att renodla å ena sidan undervisningskonsten, å andra sidan universitetsstudier av ordinärt slag. Medan de alltför vanligt förekommande dåliga mellantingen bör undvikas, det vill säga en lärarutbildning som i skolans värld uppfattas som abstrakt och oanvändbar och inom akademin som en gärdsgårdsserie.
Emil Bertilsson, doktorand i utbildningssociologi vid Uppsala universitet
Donald Broady, professor emeritus, sociologiska institutionen vid Uppsala universitet
Mikael Börjesson, docent i utbildningssociologi vid Uppsala universitet
Tysta tankar 
Skolan är grundad på medelklassens värderingar och premierar medelklassens färdigheter, teoretisk bildning och klassisk ”allmänbildning”. Dessa värden reproduceras genom att elever som trivdes i skolan blir lärare och gör som de själva gillade som barn/unga. Det gör att många barn från hem med andra värderingar inte känner sig hemma i skolan. Jag ser det inte som ett totalt problem att arbetarklassens barn blir lärare. Om elever ska kunna göra en klassresa måste de ha lärare som gjort det.
Dock är det ett problem med att många lärare tyvärr har ganska skral allmänbildning. De sysslar med utbildning, men missar bildningsidealet. Speciellt kritiskt är det att vissa lärare kan säga saker som ”ja det där med matte har jag aldrig riktigt förstått”. Då blir jag mörkrädd.
GillaGilla
Bra beskrivning av yrkets historik. Att bli lärare har alltid varit en väg för klassresa och arbetarbarnen har genom tiderna fått slå sig in i medelklassgemenskapen. Delvis har de säkert vitaliserat en homogen skola med andra värderingar.
Problemet är väl om det inte finns någon resa att göra – ingen status att vinna. Då blir konsekvenserna allvarliga på många plan.
Vi kan oroa oss för olika ämnen. Det kanske säger mer om oss än om skolan?
GillaGilla
Status,status,status och en gång till status, status detta så jäkligt jobbiga ord och kraftfält.
GillaGilla
Går det att konstruera frizoner?
Eller blir det bara en fånig illusion!
Jag fortsätter att drömma om en värld där alla har lika värde. Kanske har jag förläst mig på läroplaner och värdegrunder.
GillaGilla
Hav förtröstan.
Man kan skapa status genom att envist hävda allas lika värde.
Hon vissa (många) mänskliga arketyper är det den högsta kasten. (att man sen småhycklar om sin egen roll i tillvaron skall man skyndsamt förtränga)
GillaGilla
Alla är dessutom lika vackra, långa, kloka och rika. För det har vi bestämt.
GillaGilla
Det sista du skrev är väldigt viktigt.
Vad vi har BESTÄMT via kollektiva möten med upphöjd status. Sen kan flocken vi upprepade mantra detta lyda.
Utan att själva analysera.
GillaGilla