Så bra det blev Margareta Rönnberg!
Jag har debatterat med Ingemar Gens tidigare och är bekymrad över hans mörka bild av barns lek. Fast egentligen är det nog pojkarnas hierarkier som är det överskuggande problemet i hans värld. Pojkarna måste övervakas och uppfostras hårt.
Spännande också om de medvetna barnen och föräldrarna som vet vad de förväntas säga. Den nya normen?
Noterar att Ingegerd och Christian lyfter könsbalansens betydelse för kvalitet. Den aspekten missade Skolinspektionen.
När studenter utvärderar sin utbildning är det vanligt att de efterlyser mer konflikthantering (med fokus på föräldrar). De flesta böcker är ganska banala och erbjuder goda råd och modeller.
Tror ni att den här filmen skulle kunna fungera som ingång till allvarliga diskussioner?
30 starka minuter om ett föräldramöte som håller på att spåra ur.
Den här sporten verkar kul. Vi diskuterar ofta hur viktigt att barn lär sig samarbeta och de flesta är övertygade om att det är viktigt med beröring för att utvecklas.
Filmen är från Japan och det verkar vara viktigt med regler för att minimera skaderisker.
Frågan är väl om sådana här lekar ryms i en ängslig svensk skolkultur. De flesta ser nog aggressivitet och utslagning.
Jag hittar den här modellen och faller i tankar.
Det kanske finns ett idealtillstånd där de här tre dimensionerna befinner sig i balans. Jag tvivlar.
Just nu står året och väger. Det gamla hänger sig kvar och det nya vill inte riktigt starta.
Jag går ut och beundrar aftonen. Den där stjärnan i sydväst är ovanligt stark. Det är nog en planet.
Jag är alltså officiellt emot detaljstyrning av förskolans verksamhet.
Om vi ska diskutera digitalisering tycker jag att den här bilden är en bra utgångspunkt. Risken är annars stor att vi hamnar i teknikromantik – och fortsätter att pumpa ut fördummande träningsprogram.
Tysta tankar 