IT-dagen som gud glömde

ork2.jpgAlla är överens om att skolan är viktig och att läraren är en historiskt betydelsefull person. När jag möter 320 nyantagna lärarstudenter vibrerar allvaret i luften. Det är en brokig skara från samhällets alla grupper, men de har två gemensamma egenskaper som hänger samman med läraryrkets utsatthet: de vill vill vara duktiga – de vill ha kontroll.

Som lärarutbildare måste jag förhålla mig till all denna duktighet och detta galopperande kontrollbehov – som ofta finns i exponentiellt koncentrerad form hos lärarutbildare. Ingen tycker om att ha fel eller erkänna att tillvaron är övermäktigt komplicerat – men jag tror att lärare hatar det mer än andra. Vår uppgift är att gestalta tillvaron som meningsfull och god. Inte kaotisk och slumpartat. Jag försöker att markera ett avstånd till denna perfektionism, men jag vill inte utsätta studenterna för onödig ångest.

Idag skulle jag introducera Malmö högskola nya Learning management system (LMS) och samlade 320 studenter i vår vackra aula för att visa den digitala teknikens möjligheter. Jag ville avdramatisera svårigheterna med att ladda upp filer och glädjen i att ge respons i avgränsade digitala forum.

Detta var också dagen då leverantören valde att uppdatera till en ny version av programmet och ingenting fungerade. Verkligen ingenting.

Varje lärares värsta mardröm är att vara beroende av en teknik som trilskas. Nu vet jag hur det känns att vara tvungen att hitta på – och känna 640 medlidsamma ögon som försöker trösta mig i eländet.

– Men Mats, vad ska vi göra om ingenting fungerar den dagen vi ska lämna in våra examinationsuppgifter, frågar en orolig student.
– Hmmmm, då får ni väl hitta på något, stammar jag och glömmer bort att min uppgift är att skapa trygghet genom att ha svar på allt.

Efteråt kommer en student fram och uppmuntrar mig:
– Detta var den bästa föreläsningen hittills. Jag har lärt mig att inte vara rädd för att saker inte ska bli som man har tänkt sig!

Sakta konstruerar vi en lärarroll som inte bygger på duktighet och kontroll. En dag ska jag våga möta min rädsla för att misslyckas utan att skämmas. Men då måste visionen som styr skolan formuleras i andra termer än effektivitet och mätbara mål. Så länge lärare finner sig i att vara syndabockar kommer vi antagligen att återskapa bilden av den gode läraren hos våra studenter. Jag letar efter en väg mellan de absurda kraven och den uppgivna cynismen.

Samtidigt väljer folkpartiet en ledare som har gett den beskäftiga tvärsäkerheten ett ansikte inom skolpolitiken. I DN (länk1 Länk2)väljer han att beskriva sig som “ödmjuk” – jag kan inte nog varna för personer som måste påpeka denna egenskap för sin omgivning. Förmågan att ge enkla svar på de svåra frågor hyllas i en svårt politiserad rapportering i en f.d. hedervärd tidningen.

Teambuilding – I like it!

Mycket fjomperi importerar vi okritiskt och stora delar av den ledarskaps- och managementfilosofi som breder ut sig i skolan är djupt motbjudande. Men det finns delar jag gillar. Tanken på att grupper behöver utmaningar för att växa samman förstår jag.team1.jpg

På min enhet tar vi in 320 studenter fördelade på 40 arbetslag. Vi väntar oss att de ska stötta varandra och ta stort ansvar för studierna. De är beroende av varandra – på gott och ont.

Därför åker vi ut till en skog utanför Malmö och skickar ut dem på teambuilding i form av 8 stationer som ska träna deras samarbetsförmåga och tillit. Olika egenskaper belönas i övningarna och den viktigaste förmågan är nog att lyssna på varandra. Det låter banalt men efter dagen brukar mycket lossna i grupperna.

En dag i skogen betyder mycket. Rollerna är inte fixerade – alla behövs. Tänk om vi kunde bevara den känslan!

Det påminde om min tid som förskollärare och känslan av att ha varit med om en riktigt lyckad utflykt. De enkla nöjenas tid.

Estetiken tar över?

Ordet estsetik förekommer i 14 kursplaner i svensk skola – tyvärr i 14 vitt skilda betydelser! Tolkningarna spänner från romantisering av fritt skapande, traditionell syn på konst som dekoration, färdighetsträning, estetik som korrigeringsstatistik, konst som oförargligt pyssel, konst som avkoppling, mediespecifika uppfattningar som tangerar konst för konstens egen skull, konst som hjälpgumma till viktiga ämnen, uppfostran in i god borgerlig finkultursmak – till det som vi på Malmö högskola kallar radikal estetik. (läs mer)

Våra nya studenter möter begreppet estetik i kursplanen för den inledande kursen och jag försöker förklara vad det är som förväntas av dem i det moment som kallas estetisk presentation. Det är minerat område och jag märker hur lätt det är att hamna i knipa och bli retorisk. Att spela ut känsla mot förnuft är lockande. Att spela ut skriftspråk mot andra språk är också lockande. Men det vore att lura studenterna om jag försökte få dem att tro att skriftspråkets ställning på allvar är hotad av de multimodala uttrycksformerna. Gutenberg regererar

Nåja vad menar jag är viktigt?

1) Det måste finnas en erfarenhet att utgå ifrån. Upplevelsen, intrycket, förnimmelsen – vi börjar där. Någon har varit med om något!

estet3.jpg

2) Det upplevda måste få en form – eller som vi säge: en gestalt! Någon vill berätta något!

I instruktionerna betonas att den multimodala uttrycksformen ska väljas av studenterna. Det är inte alla studenter som uppskattar denna form av frihet. Några skulle nog ha föredragit att få redovisa i vanlig textform.

estet1.jpg

3) Gestaltningen ska medieras – den ska göras gemensam på något sätt. Någon får ta del av något!

Ordet redovisning associerar till duktighetskultur och vi försöker hitta en form som inte väcker bedömningsnerven. Det handlar inte om bra/dåligt eller rätt/fel utan om att kunna kommunicera och att väcka nyfikenhet.

estet2.jpg

4) Tolkning “is the new black”. Någon försöker förstå vad som kommuniceras.

Mottagarens reaktioner är mer intressanta än avsändarens avsikter. Förhoppningsvis kommer vi inse att vårt sätt att uppleva och beskriva världen måste knfronteras med andra tolkningar. Då först kan vi prata om gemensam kunskap som utgår ifrån olikheter snarare än samstämmighet.

estet4.jpg

Själva examinationen av momentet är en individuell text som beskriver studentens tankar kring uttrycksformens lärandepotential. Det kan bli intressant. Kraven på att vi ska göra en likvärdig bedömning av ett svårt område är stora. Så är det här i livet.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,

gemena VERSALER

Bruket av versaler (stor bokstav) var tidigare en markering av auktoritet. I vanligt språkbruk använder vi idag stilgreppet enbart till namn – inte till titlar. När jag gick i skolan skrevs Gud med versal inledningsbokstav – i dagens skriftspråk får den allsmäktige herren, liksom konungen, drottningen, regeringen och riksdagen hålla till godo med gemener. Därför är det med blandade känslor jag läser dokumentet som beskriver studenters rättigheter och skyldigheter inom Malmö högskola.

Både Rektor och disciplinnamnden vid Malmö högskola får besluta om att varna en student. Beslut om att avstänga en student fattas av disciplinnämnden. En student har rätt att få Rektors beslut om varning överprövat av disciplinnämnden. Student som har varnats av Rektor ska underrättas om denna rättighet.

Läs hela dokumentet

I högskoleförordningar, riksdagsbeslut, läroplaner eller skollag används inte versaler för rektor. Det borde inte heller Malmö högskola göra. I september ska en ny version antas av högskolestyrelsen. Förhoppningsvis i modern språkdräkt. Att skriva rektor med gemener vore att verkligen visa respekt för ämbetets auktoritet. Versaler riskerar att bli pompöst och  ofrivilligt komiskt.
gud_mivhebred.jpg

En sentimental dåres bekännelser

Jag var på 30-årsjubileum på min gamla förskola. Jag arbetade där i mer än 25 år. Vi bläddrade bland bilder och det var en hel del projekt som jag hade glömt. Vi trodde nog att vår förskola var en sorts fristad och att det var upp till oss att fylla den med innehåll. EU hade inte förstört barnens lekmiljö med säkerhetshysteri. Vi trodde mer på äventyr som pedagogisk kraft.

of1.jpg

Jag minns träbåten som vi fick från Hamnförvaltningen och hur vi byggde om den till sjörövarskepp.

Jag minns plåttunneln som vi grävde ner och använde som turtleskloak. Godispizzan var stor och färgglad.

Jag minns att vi byggde vulkaner i sandlådan av samma rör och eldade till vulkangudens ära när skymningen föll. Det kan ha varit del av något mytologiskt tema, men antagligen ville vi  bara elda.

Jag minns linbanan från trädtoppen över kullen till lekställningen och den hopplösa vajern som slaknade varje dag.

Jag minns hönshuset och de elaka tupparna.

Jag minns trädkojan utomhus och elefantkojan inomhus.

 of7.jpg

Jag minns borgen av lastpallar och pyramiden av balkar. Vi borde ha använt vattenbaserad färg när barnen fick måla.

Jag minns traktordäcket som knäckte fjädringen på min SAAB när jag körde hem det.

Jag minns badkaret som vi hittade i en container.

Jag minns pojken med barnepilepsi som klättrade upp i det högsta trädet och skrämde slag på personalen (Det gick bra)

Jag minns vattenrutchkanan och knepet att dra in byxorna i gumpen för att få bättre glid.

of4.jpg

Jag minns lådbilarna och stridsvagnen som vi gjorde av en barnvagn.

Jag minns jättekrokodilen som vi gjorde av papiermaché.

Jag minns den nyskjutna fasanen som vi fick av min fader jägaren och hur vi plockade, rensade och grillade den som höjdpunkt på ett stenålderstema. Tyvärr minns jag även molnet av flugor som svärmade ut ur skåpet där vi hade lagt fjädrarna. Det hade vi inte räknat med.

Jag minns mörtfällan som vi byggde av hönsnät och testade i Beijers park.

Jag minns boxbollarna, boxhandskarna och brottningsmatcherna.

Jag minns snickarrummet och att vi försökte tro på barnens förmåga att hantera verktyg på ett ansvarsfull sätt – jag minns inga olyckor.

Jag minns fingerfärgsorgier i vattenleksrummet – innan pedofilskräck och kroppsfientlighet gjorde sådana aktiviteter omöjliga.

Jag minns fotbollsturneringar och att Salif Jönsson (numera i Bunkeflo IF) i stort sett ensam besegrade de andra förskolorna.

of5.jpg

Jag minns sommarfesten då vi la kolsyreis i vattnet och lät barnen bada i det bubblande och rykande vattnet.

Jag minns fisketurer till Segeå – innan golfklubben la beslag på området.

Jag minns utflykter till dammen i Östra sjukhusparken – innan Kriminalvården byggde ett staket för att skydda internernerna från oväntat besök

Jag minns utflykter till Arons skrot och vår stolthet över lekbilen som hade riktig ratt och hastighetsmätare.

of3.jpg

Jag minns att Brita Edsnäs från Socialförvaltningen ibland deltog i festligheter. Det var det närmaste vi kom centralstyrning på den tiden. Den politiska överbyggnaden var minimal.

Jag har vaga minnen av lekhallen som byggde på tankarna från Barnstugeutredningen 1974 om barns behov av motoriska aktiviteter. Vi lärde oss aldrig kontrollera den väldiga ytan och idag är allt uppdelat i läshörnor och träningsstationer.

Jag minns Christians underbara mat, att spiskummin är en viktig krydda och att barn som får smaka på annorlunda mat blir öppna personer

Jag minns flerptävlingar mellan stadsdelens förskolor. En klump med snöre och svans som snurrades i gympinginspirerad koreografi.

Jag minns Dagisiader som var tävlingar mellan stadsdelens förskolor. Konkurrens ingick inte i tidens anda och många hade svårt att bestämma sig för om det var på riktigt. Oavgjort var alltid idealresultatet

Jag minns övernattningar med sexårsgrupper i tält och kaskadkräkningar i sovsäckar.

Jag minns känslan av att komma till jobbet och att tillsammans med barn och arbetskamrater fundera över vad vi ville göra av dagen – utan att snegla på läroplan, arbetsplan, IUP och dokumentationstvång.

Jag minns att vi män tog ganska stort utrymme och att vi ofta diskuterade skillnader mellan manligt och kvinnligt i tolkningen av yrkesrollen. Jag har starka upplevelser av ömsesidig respekt mellan könen och att den gemensamma visionen var viktig.

of2.jpg

Jag minns att ett arbetsmiljöprojekt presenterades i Sydsvenskan under rubriken “Männen i barnomsorgen fuskar och smiter”. Jag har förlåtit upphovskvinnan – men jag glömmer inte den politiserade bakslugheten i påhoppet. Är männen i dagens förskola lika utsatta – förstår de att de måste hitta stöd i varandra?

Nu är det fem år sedan jag lämnade kommunen för att arbeta i statlig tjänst på Lärarutbildningen. Det mesta har förändrats. Har jag förändrats?

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Idag väljer jag att tro…

…på lärarutbildning som en god kraft i samhället. Ibland har jag tvivlat på vår verksamhet, men inte idag. De 320 studenter som radar upp sig i bänkarna för att under 3,5 år utbilda sig till lärare har rätt att möta lärarutbildare som är hängivna sin uppgift som den uttrycks i Högskolelagen och den nya examensordningen:

Kunskap och förståelse
För lärarexamen skall studenten
– visa sådan kunskap i ett ämne eller ämnesområde som krävs för den verksamhet som utbildningen avser inbegripet kunskap om ämnets eller ämnesområdets vetenskapliga grund och om relevanta metoder inom verksamheten samt insikt om aktuella forskningsfrågor,
– visa kunskap om lärande och undervisning
– visa kunskap om läs- och skrivutvecklingens och matematikens betydelse för barns och elevers kunskapsutveckling, och
– visa kunskap om betydelsen av ett jämställdhetsperspektiv i den pedagogiska verksamheten och vid presentation av ämnesstoffet.
För undervisning och annan pedagogisk verksamhet i förskola, förskoleklass och grundskolans tidigare år gäller dessutom att studenten skall
– visa mycket god kunskap i läs- och skrivinlärning och grundläggande matematikinlärning.
För undervisning i grundskolan och i gymnasieskolan gäller dessutom att studenten skall
– visa mycket god kunskap i att analysera och bedöma elevers kunskapsutveckling samt god kunskap i betygsättning.

Färdighet och förmåga
För lärarexamen skall studenten
– visa förmåga att omsätta de kunskaper i ämnen eller ämnesområden och om lärande och undervisning som krävs för den verksamhet som utbildningen avser, så att alla barn och elever lär och utvecklas,
– visa förmåga att förmedla och förankra samhällets och demokratins värdegrund,
– visa förmåga att förmedla, förankra och tillämpa gällande regelverk som syftar till att förebygga och motverka diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever,
– visa förmåga att självständigt och tillsammans med andra planera, genomföra, utvärdera och utveckla undervisning och annan pedagogisk verksamhet samt delta i ledningen av denna,
– visa förmåga att analysera, bedöma, dokumentera och värdera elevers lärande och utveckling i förhållande till verksamhetens mål samt informera och samarbeta med föräldrar och vårdnadshavare,
– visa förmåga att använda informationsteknik i den pedagogiska verksamheten och inse betydelsen av olika mediers roll för denna, och
– visa förmåga att kritiskt och självständigt tillvarata, systematisera och reflektera över både egna och andras erfarenheter och relevanta forskningsresultat för att därigenom bidra till utvecklingen av yrkesverksamheten och kunskapsutvecklingen inom ämnen eller ämnesområden.

Allt detta har Sveriges riksdag beslutat och nu är det upp till oss att förverkligar visionen om den kompetente läraren.

Min privata förhoppning är kanske att studenterna, likt huvudpersonen i videon nedan, rycks med i något och vågar göra oväntade saker. Valet som vapen – Weapon of Choice.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

Trygg, rolig och lärorik – överallt och hela tiden

goya_little_giants.jpg

Sverige har en ganska udda uppfattning om hur skolan ska vara.  I läroplanstexter för skola och förskola bestämmer staten att verksamheten ska vara trygg, rolig och lärorik. Ansvaret vilar på läraren (eller i sista hand rektor) och barnet har rätt att uppleva sin tid i skolan på detta sätt. Kan vi verkligen lova att någon ska uppleva sin tillvaro som trygg?

Det är en underbar vision av den goda barndomen i det goda samhället som gestaltas i dessa tre ord, som harmonierar och stöder varandra på ett oproblematiskt sätt.

För mig är det ett dilemma att det är tre mål som ofta kommer i direkt konflikt med varandra.

1) Trygghet kan vara blockerande för lärande och utveckling. Du måste riskera att din världsbild vänds upp och ner av nya kunskaper

2)  Rolig – jo kanske det – men allt egentligt lärande innefattar någon form av viljestyrd ansträngning som riskerar att komma i konflikt med lustprincipen.

3) Lärorik låter lätt, men vilka kunskaper är det som avses? Det fria kunskapandet eller ett målstyrt pluggande på skolans villkor?

Jag är alltså bekymrad över att konflikten mellan dessa tre storheter inte diskuteras öppet. Det är som att kräva att en bil  ska vara gul, röd och blå samtidigt. Ska vi blanda färgerna? Ska vi måla i lager? Eller ska vi göra mönster? Eller allt  samtidigt?

Sedan händer det att barnen växer upp och börjar på högskola.  Risken är  stor  att förväntningarna från tidigare skolgång återskapas inom akademin. Det är läraren som ska se till att studierna blir trygga, roliga och lärorika. Så ser inte våra styrdokument ut. I bolognaprocessens högskola är det resultaten och det egna ansvaret för studierna som betonas. Vi lärare bryr oss (åtminstone inte på pappret) inte om hur studenten mår under processen. Det är frihetens pris. Kontroll och lotsning är inte längre ett alternativ.

Under tiden läser jag om projektet “Plagiat –  en pedagogisk utmaning”  som ska försöka lära studenterna att inte fuska. (Kollegiet, MSU, Kristianstad Högskola) Helst innan de har lämnat in sina arbeten och blivit föremål för disciplinära åtgärder. Det är ett gigantiskt problem att klargöra skillnanden mellan

Citat
Refererat
Egna reflektioner

Många studenter har klarat sig bra under sin skoltid genom att kopiera texter och byta ut ett ord per mening till en synonym. Då menar de att texten är personlig och inte kopierad. En högskola måste ställa högre krav än så på eget tänkande.

Skandaler och skvaller…

… vore det frestande att skriva om! Tänk att i en anonym blogg få frossa i rykten från en icke namngiven högskolas höstfest.

courbet_bathers.jpg

Tyvärr har jag vissa principer. Hänsynslös vill jag bara vara mot mig själv. Arbetskamrater bör behandlas med respekt (och förresten hände det inget upprörande).

Korven – god
Enhetsövergripande samtal – livliga
Festplatsen – blåsig
Tipsrundan – lagom lätt
Dansen – nej tyvärr

Det största problemet är den låga uthålligheten hos deltagarna. Vi började tidigt, men i min värld är det nästan skandal att efterfesten inträder kl. 19.00 och efterefterfesten kl. 21.00.

När jag i gott skick kommer hem innan tio vet jag att Lärarutbildningens rykte som präktighetens tempel lever vidare. Om vanliga lärare ser sig som moraliska föredöme och därför intar en viss försiktighet i festandet – då kanske det mönstret finns upphöjt till två hos lärarutbildare?

Osjälvständigt arbete?

noter.jpg

I Bolognaprocessens följder är vi tvungna att lära oss nya ord och nya betydelser. En del är laddade med positiv energi men tömda på egentligt innehåll. Det värsta exemplet är “självständigt arbete”.

 Tanken är att det är meningsfullt att dela in utbildningen i självständigt och osjälvständigt arbete. Jag tror att det självständiga spåret (som ska poängsättas och spridas ut under utbildningen) pekar mot undersökningar och examensarbetesskrivningar. Å andra sidan finns det osjälvständiga spåret som präglas av förutbestämda processer, högt lärarberoende och reproduktiv kunskapssyn. De två sidorna legitimerar varandra och i en dikotomiserad värld kan vi fortsätta att vårda myter om fri forskning och ämnesinriktad progression.

När studenterna kommer är det med blandade känslor jag presenterar kursens innehåll som 15 högskolepoäng osjälvständigt arbete. Jag har högre ambitioner än så.

Målfrossa – det totala övermodets triumf

Svensk skola älskar mål. Från läroplanernas poetiska och personlighetsutvecklande till kursplanernas detaljerade och mångtydiga. Från de kommunala skolplanernas opportunistiska kataloger över prioriterade åtgärder till de individuella utvecklingsplanernas disciplinerande förhoppningar. Från Bolognaprocessens sofistikerade uppdelning i reflektion, värdering och handling till de privata och mystiska drivkrafternas undervegetation.

frestandemal.jpgÖver hela verksamheten vilar en tjock smetig hinna av misstänksamhet som manifesteras i denna iver att föreskriva vad som ska hända och vad som ska utvecklas. Framtidens barn kommer att kontrolleras och testas tidigare och oftare. Under förevändningen “att ge stöd till de svaga” kommer alla barn att tvingas in i normalkurvornas tyranni.

Våra studenter ska examineras mot hundratals mål och vi lärare kommer att skriva betyg som garanterar att de verkligen behärskar den beskrivna färdigheten.

Vi lever i en olycklig men förförisk förvissning att allt egentligt lärande är grundat i en medveten avsikt. Pedagogik är då ett sätt att beskriva detta förhållande i termer av stimuli och respons. Bra handlingar är de som innebär en förändring av tänkandet – en utökning av kunskapen om världen. Dåliga handlingar skulle då vara sådana som inte förändrar mig.

Jag är måltrött och misstänksam mot det som nu kallas lärandemål i kursplanerna. Det är oroväckande att jag tvivlar på vårt sätt att styra utbildning – innan terminen har börjat – men jag känner en smygande hinduistisk övertygelse om alltings fåfänglighet och förgänglighet. Det är strävan och illusioner som skapar olycka i världen.

Men nu tar vi nya tag! Eftertänksamhet är en lyx som den sysslolöse kan kokettera med.