Inre och yttre kartor – ett HUT-löst perspektiv

Posted on February 1, 2009 by Editor

Jag försöker förstå hur Björklund och Franke tänker om skolans framtid. Bakom Lärarutbildningsutredningen HUT:s förslag finns kanske en karta över svensk skola. Frågan är vem som ritade den och när? Vem tog sig rätten att beskriva skolan i dessa grälla färger? När blev förenklingen politiskt möjlig?

Jag tröstar mig med en vacker karta över trakterna kring S:t Olof. Klicka och njut av detaljrikedom.

1812-1820 red den tappra fältmätningsbrigaden runt och kartlagde den skånska landsbygden. Resultatet blev en rekognosceringskarta. De mystiska tecknen markerar olika former av vegetation.

Läs mer

Jag vandrar runt och letar efter spår från den tiden. Mycket är förändrat men själva förändringen är också spännande och ofta vacker. Markerna bär på hemligheter.

Om jag vill veta mer om tomtgränser och avstyckningar går jag till häradskartan (förstora!):

Konstruktionismen använder liknelsen med inre kartor som ett sätt att åskådliggöra vad kunskap är och hur den förändras genom anpassningar till nya intryck. Våra världsbilder uppstår i samspel med omgivningen. Hållbarhet är inget självändamål.

Det jag kallar kunskap kan vara en vag föreställning om något som jag lyckas beskriva på ett sådant sätt att det framstår som meningsfullt för någon annan än mig själv. Dessa beskrivningar – eller yttre kartor – är tillfälliga konstruktioner och värdet högst tidsbegränsat. Jag behöver dem för att orka leva och våga handla -men den största faran är kanske om jag verkligen börja t-r-o på dessa kartor och förväxlar dem med verkligheten.

Inom militären finns ett talesätt om att ifall det föreligger skillnad mellan kartan och verklighet – då gäller kartan.

När jag är ute och vandrar blir glappet mellan kartorna och terrängen synligt. Någon form av kunskap uppstår i mina försök att tolka skillnaderna mellan de sinnliga intrycken och de yttre kartor som ritades för nästan 200 år sedan. Försiktigt lägger jag pussel.

Försiktighet tror jag inte finns på Björklunds dagordning.

HUT och musiken

Posted on January 30, 2009 by Editor

Jag försöker förstå vad Lärarutbildningsutredningen HUT menar är viktigt inom musikämnet. Det är en förvirrande blandning av nervös modernitet och en mycket traditionell kunskapssyn.

3.3.7.2 Musik

Grundskolans kursplan för musik fäster stor vikt vid att eleverna ska kunna ägna sig åt eget musicerande. Detta ska dock inte enbart förstås som sång och instrument, utan också friare uttryckssätt och användande av IT.

Perspektivet är genomgående riktat mot de äldre barnen. Utredaren tar inte upp problemet med att musikundervisningen i förskolan och grundskolans tidigare år bedrivs av icke-musiklärare. En trovärdig utredning hade diskuterat musiken ur flera aspekter. Vilken ställning får musiken i utbildningen av “vanliga” lärare. Kommer de senaste årens urholkning av de estetiska ämnena att fortsätta?

Musikämnet ska skapa förståelse för musikens betydelse såväl i dagens samhälle som historiskt sett och i andra kulturer. Det är väsentligt att ämnet inte gör en uppdelning mellan producenter och konsumenter av musik, utan visar på att alla på något sätt kan producera och få tillgång till musik.

Här flödar visdomen. Men vilka lärare är det som ska plantera och administrera denna demokratiska kunskapssyn? Här ekar tystnaden över den annars oblygt detaljstyrande utredningen.

Musiklärarstuderande behöver således få djupa kunskaper i musikdidaktik och musikvetenskap, med inriktning både på musikhistorien och på nutida och IT-anknutna musikformer. Kunskaper om musik i andra kulturer, liksom om musikens betydelse för barn och unga, är nödvändiga.

Hur många musiklärare vill utredarna utbilda? Var ska de arbeta? När jag arbetar med 300 blivande lärare känns det underligt att inte se dem som en del av denna nya kultursyn!

Kompetensbehov för blivande lärare

För att musiklärarna ska kunna uppfylla läroplanens förväntningar på undervisning i instrument och sång krävs att utbildningen ger generell övning i musicerande, enskilt och i grupp. Inom Kulturskolan, liksom på musikgrenen av gymnasieskolans estetiska program, behövs lärare med mer djupgående färdigheter på enskilda instrument. Bland annat på grund av detta är det nödvändigt att lämna utrymme för individuell specialisering inom utbildningen av blivande musiklärare.

Jag är osäker på om denna specialisering verkligen är ett seriöst försök att lyfta musikens betydelse för barns utveckling. Fokus ligger på de äldre barnen och Kulturskolan där utredaren föga förvånande förespråkar djupgående kunskaper.

Min fråga hänger kvar:
Kommer det finnas utrymme för musik, dans, drama, bild, film, rörelse och rytmik i den nya lärarutbildningen?

När det gäller intresset för det estetiska fältet har Björklund & co mycket att bevisa.

Mitt liv som vikarierande musiklärare 2

Posted on January 29, 2009 by Editor

Jag har tagit mig igenom min första vecka som musiklärare och mött 280 studenter i åtta grupper. Det är ganska många möten och musik gör oss både glada och sårbara. Jag har en ambition att försöka hitta en personlig nivå och betonar gärna musikens känslomässiga kraft – men vet inte riktigt om det är möjligt eller lämpligt att sträva efter den intensiteten i möten med 40 studenter.

När jag gick min utbildning fick alla lärarkandidater individuella instrumentlektioner och vi hade mycket musik. Tonvikten låg vid repetoarkännedom och det fanns bestämda uppfattningar om vilka som var de rätta sångerna i förhållande till barnens utvecklingspsykologiska ålder.

För 15 år sedan tror jag att den tidens studenter fick traggla med Elefantsångboken från förlaget Lutfisken som bildade någon sorts förskolekanon. Utbildarna såg sig nog som en sorts garanter för att de blivande lärarna i alla fall kunde de vanligaste sångerna. En hedervärd – men svåruppnåelig hållning när resten av skolväsendet inte ser musikens betydelse på samma sätt. Det var ovanligt att studenter som inte kunde sjunga underkändes p.g.a. bristande musikalitet.

Idag har studenterna försvinnande få musiklektioner och förklaringarna är många. Om jag antyder att det som vi kallar akademisering har haft konsekvenser för de praktiskt-estetiska ämnena så riskerar jag att bli beskylld för att vara emot vetenskaplighet.

Men så är det.

Jag njuter av att få undervisa i musik och gillar omedelbarheten att sjunga tillsammans. Det är roligt att se hur spänningarna släpper och känna tilliten växa fram. Jag får utlopp för mina dominanta drag och är fullständigt utmattad efter dagen. Men nöjd.

Särskilt kul är det att upptäcka hur väl våra gamla sånge fungerar!
Här kan du ladda hem Pojkaktig sångbok 1 som mp3 + de andra som pdf-fil

Tappa inte nya vantarna…

Posted on January 27, 2009 by Editor

…det blåser så kallt! (Blå tåget)

Jag fick ett brev som jag gärna vill sprida:

Hans Åke Scherp och Mats Ekholm vid Karlstad Universitet har tagit
initiativ till ett upprop med anledning av ett hårdnat mode i sättet att möta barn och ungdomar.

Det tar sig, som de skriver:
uttryck inom såväl synen på barnuppfostran där Supernannyns ideal får föräldrar att lära sig att stöta bort och ignorera sitt barn när det behöver närhet och värme. Inom skolan tar det sig uttryck i en skolpolitik som i allt högre grad bygger på kontroller och sanktioner istället för stöd i barnens lärande och utveckling. Eleverna ska oftare bli centralt prövade och deras motivation ska styras av tätare betyg och kunskapskontroller. Betygsjakt ska ersätta kunskapstörst som drivkraft för lärande. Skamvrån har börjat återinföras men kallas för time-out. etc.

På länken http://sites.google.com/site/barnuppropet/

Kring temat Ett hårdnande samhälle rör sig också skiftesföreläsningen den 2/2 kl.19.00 på Malmö Högskola

http://www.mah.se/templates/Page____5478.aspx

Marie Köhler och Lars H Gustafsson kommer till Skiften den 2 februari 2009 för att prata nyauktoritär barnuppfostran.

Peppar på tungan, time out och styggstol – de senaste årens diskussion om problemen med stökiga barn och föräldrar som inte kan sätta gränser har gett utrymme för en rad nyauktoritära metoder när det gäller barnuppfostran. Exemplet med förskolan i Alingsås där en fyraårig pojke i september 2008 pepprades på tungan som straff för att han sagt fula ord är ett av flera exempel. Teveserien Supernanny förordade också “en fast hand” mot de olydiga små krabaterna. Även Folkhälsoinstitutet rekommenderar tydligt gränssättande genom att legitimera föräldrastödsprogram där en av metoderna är att på ett organiserat sätt ignorera – inte se på, tilltala eller vidröra – det barn som anses problematiskt.

Läs mer på hemsidan!

Läraryrkets status och HUT

Posted on January 24, 2009 by Editor

Tomas Kroksmark fortsätter sin granskning av Lärarutbildningsutredningen HUT och jag suckar instämmande. Referenserna till teveserien 9A med sin blandning av coachingfilosofi och showlektioner är pinsamt populistiska. Tanken på att först systematiskt svartmåla skolan och därefter föreslå åtgärder från 50-talet för att höja dess status är ett intellektuellt lågvattenmärke i svensk skolpolitik.

Hoppet finns att Björklund tröttnar på skolan och i stället intresserar sig för försvaret. Inspirerad av Sveriges framgångar under 30-åriga kriget föreslår han att vi ska satsa på kavalleri, sabel och mynningsladdare.

Med sådana vänner behöver skolan inga fiender

Min coola arbetsplats

Posted on January 23, 2009 by Editor

Ibland är det roligt att vara lärare. Idag har jag solat mig i glansen från de 95 reportage som våra studenter skrivit. Texterna finns som väggtidning och på nätet.

Länk

Denna sida är en portal för reportage som har skrivits av studenter vid Malmö Högskolas Lärarutbildning. Studenterna läser något av huvudämnena Barndoms- och ungdomsvetenskap eller Den fria tidens lärande. Kurserna heter Lek Kultur Kommunikation eller Lärandets rum och arenor.

Tillsammans med Tidningen i skolan har studenterna under en vecka arbetat med att i journalistisk form beskriva företeelser som skulle kunna rymmas inom kursernas ramar. De färdiga reportagen presenteras även som väggtidning i ljusgården på Orkanen Nordenskjöldsgatan 10.

Vi hoppas att du tar dig tid och läser artiklarna som finns länkade under olika rubriker – se lista till höger. Studenterna vill gärna ha respons på sina arbeten och dina kommentarer är värdefulla!

Är detta en seriös uppgift?

Posted on January 21, 2009 by Editor

Livet som lärarutbildare är skiftande. En stor del av tiden går ut på att klargöra mål och examinationsformer. Vi lägger ner massor av energi på att förklara vad som är obligatoriskt och vilka kriterier det är som gäller vid bedömning.

Jag har en (inte så hemlig) dröm om att undervisningen skulle styras mer av lust och nyfikenhet. Tillsammans skulle lärare och studenter närma sig ett område och ställa utmanande frågor som kanske kunde göra skolan till en bättre plats.

Denna vecka arbetar studenterna med att skriva reportage under handledning av Tidningen i skolan. Tanken är att de ska få upplevelser som vi bearbetar i kursen som handlar om de svåra begreppen lek, kultur och kommunikation. Samtidigt tränar vi en annan skrivform än den vetenskapliga och diskuterar medias roll i samhället. Jo – det finns en baktanke om att arbeta med skoltidning eller skolblogg i framtiden också.

Men, men, men – det finns inga kriterier för bedömning av resultatet och det står inte i kursguiden att momentet är obligatoriskt eller examinerande. Jag tror att utmaningen blir större när studenterna inser att de skriver en text som många kommer läsa och försöker tona ner lärarbedömningens betydelse. De förväntas tänka själv och hitta sina egna drivkrafter.

Jag får ett telefonsamtal från en student som sätter myror i huvudet på mig

S: Är detta en seriös uppgift?

M: Jo det tänker jag att det är…

S: Jag menar – är den riktigt seriös?

M: Jo – jag är väldigt seriös och tror ni kan lära er mycket…

S: Jamen är det säkert att den är seriös?

M: Jag vet inte hur seriös du är…

S: Vad vill ni att vi ska lära oss?

M: Jag känner ju inte dig så jag har svårt att tala om exakt vad du vill eller behöver lära dig – men jag tror att du kan göra nyttiga erfarenheter under veckan…

Till sist kryper det fram att studenten vill veta om uppgiften är obligatorisk och hur jag tänker belöna de duktiga och straffa dem som slarvar. Jag förklarar att detta kallas undervisning eller lärandetillfälle och att kursens examinerande moment finns beskrivna i kursguiden.

I luren hör jag en besviken suck som jag har svårt att tolka – tänk om studenten har ansträngt sig i onödan?

Min lilla fula fot är bra att ha i jenka-ka

Posted on January 21, 2009 by Editor

Redan Birgitta Andersson konstaterade att “man ska vara glad för fötter” – annars hade man ju inte nått ner till golvet.

Jag ska vikariera som musiklärare några veckor och funderar över vilka danser jag vill lära ut. Kanske handlar det mer om att väcka kropps- och rörelseglädje, men jag tänker att en lärare bör ha ett lager av danser att använda efter behov. Om inte annat är det ett bra tillfälle att öva ledarskap.

I grunden ligger bilden av dansen som gemenskap och för mig lyser minnet av att vi dansade jenka på släktfesterna. Därför skrev jag texten till Hans Holms sång Min lilla fula fot och är glad över att en gång i livet få använda ordet jenkalänka.

Nancy Sinatra har andra tankar om vad hon ska bruka sina fötter till. Jag gillar kläderna och dansen. Kanske går sången att använda i undervisningen…

Att rätta tentor

Posted on January 19, 2009 by Editor

Trappan upp från stranden i Knäbäckshusen är felbyggd. Steglängden passar ingen och vid varje avsats tvingas jag anpassa mig till en konstruktion som är fullständigt utmattande. Ofta är packningen tung, törsten svår och vid backens krön väntar överfull parkering och en skållhet bil.

Det enda som saknas för att göra eländet komplett är en hop gnälliga ungar som vill ha glass.

Arbetsmoral – eller bristen härpå

Posted on January 15, 2009 by Editor

I terminsskarven försöker jag samla ihop trådar som handlar om framtiden och digitalkompetens. Lärarutbildningens kunskapsbegrepp känns mer än opålitligt och nu gäller det att formulera egna bärkraftiga visioner. Stefan Pålsson beskriver inspirerande exempel från USA och jag försöker mobilisera någon form av entusiasm inför dessa möjligheter till förändringar av utbildning. Det går – så där.

Jag har svårigheter att hitta den riktiga arbetsglädjen och tröstar mig med att enligt Stiernhjelm drabbade samma öde även självaste Hercules. I en dikt från 1658 beskrivs den unge hjältens möte med Fru Lusta och hennes tre döttrar Lättja, Kättja och Flättja. (Jo – den okynnige sonen Ruus finns också med)

Det är en lysande text och jag tråcklar mig igenom de glödande alliterationerna med andäktig beundran.

HERCULES arla stod upp/ en morgon/ i första sin ungdom/
fuller av ångst/ och twijk/ huru han sitt lefwerne böria
Skulle/ däraf han Prijs kunde vinna/ medh tijden/ och Ähra.
I thet han altså går uti tankar/ och högste bekymber;
Trippar ett artigt Wijf/ doch lätt af later/ och anseend/
Til honom an; blomerad i margfals-färgade kläder;
Glimmand’ i Pärlor/ och Gull; och gnistrand’ i dyrbare Stenar;
Skön aff Anlete; men (som syntes) sminkad/ och färgad;
Som een drijwa snö-hwijt/ medh rosen-färgade kinner;
Käck-ögd/ diärf utaf upsyn; af huld war hon fyllig och frodig
Gull-gåhl-blänkiandes håår/ bekrönt medh Roser i Pärlor.
LUSTA war hennes namn/ wijdt-dyrkat i werldennes ändar.

Dänne war intet alleen; Hon kom med tree siine Döttrar/
Samt sin Son/ dera broder/ här-an/ i sådana lynde:
Een war tröger å foot; half-sofwande/ gäspande/ tung-lynt/
Owulin i sin drätt/ obörstad/ och solkot i Klädom;
Doch war Hon illa beprydd med en krantz aff Swimmel/ och Walmog.
Hon baar ett hyend’ in-under en arm/ och Kårt-spel i handen;
Koxade kring hwar hon foor/ och klådde gemeenliga fingren.
LÄTTJA war hennes namn/ af Moderen ärnat i waggan.

Andre war Moor-lijk/ dristig/ och kön/ med mysande munne;
Hwärfde sijn’ plijr-ögon om/ med lekande/ lockande later;
Ehwar hon gick/ drog hon å sig hwars-mans ögon och ålijt;
Klädd war hon i fijnt Skijr; att hon synts hwart klädd/ eller oklädd.
Swan-hwijtan hals/ där-å spelande rings-wijs-krusade Låckar;
Tittarne tittade fram utu floret/ och half-bare brösten.
Gilliand’ i lönliga wijs/ och puffande/ pyste til älskog.
Hon had’ ett Eld-fyre på sijn hand/ Stål/ tunder/ och flinta.
KÄTTJA war hennes egentlige namn/ kär-älskelig allom.

Sälsynt af Anlete war den yngst’ af dässe tree Systrar:
Ett öga greet; med det andre då loog hon; snart war hon effterst/
Snart war hon för-åt i tripp-trapp/ snäller och dans-wijg å fotom.
Hon war klädd upå Fransk/ där-å alt war brokot/ och krokot;
Ringat/ och slingat i kors; med frantzar i lyckior/ och nyckior/
Pappat/ och knappat i längd/ och i bredd; med spitsar/ och litsor:
Rundt omkring/ och i ring/ ala-mode, beflittrat/ och splittrat.
Hon baar opå sijn hand ett seglande Skep/ utan Styre.
FLÄTTJA hon heet; är myckit afhållin af mäste wår Ungdom.

Jämt henne/ kom där ock wältande fram en stinner en Sälle;
Fnyste och pyste så mädan han gick/ han rullade foot-lös/
Som ett Marsvijn här-an; war brusande röder/ och dropp-ögd;
Han baar en Krantz å sitt höfd/ infletad’t i reefwor med humble-
Tuppor all om bewefd/ bland frisk-dagg-drypande drufvor;
Glas haden i sijn hand/ och een brinnande Lunta kring armen/
Samt där-in-under/ en rulla Tabak; och pijpor i krantzen.
Så kommen an/ och dänne war Tärnorna lijflige broder/
RUUS heeter han; är en lustig i laag/ tijd-kortelig Hanse.
(RAPP war dänne gång inte där hoos/ war ute på wärfning)
Dänne war LUSTAS fölgd/ och pracht uti bunad/ och Hofsind,
Effter en ährbödig ögn-laat/ hand-kyss/ och wyrdliga knä-bugt/
Böriar hon ett sött Taal/ på sätt/ som föllier/ af ordom:

HERCULES/ stålt af modh; af blod Hög-ädeler Herre/
Hwad för en ångst/ och qwal/ är den ditt hierta betungar?
Hwad för twijkan är i din Hug? Beskoda din Ungdoms-
blomster/ och åhr; dijn färga/ din hy/ dijne blysande kinner;
Pröfwa dijn ögons macht/ din oförlijklige fägring/
Älskad/ och önskad utaf de wäniste Jungfrur i Landet.
Tag dijne gåfwor i acht/ mädan Åhren/ och dagarne lijda;
Sätt dijne krafter i bruk/ förr-än Åldren/ och grå-håren yppas.

Tänck; här är inte bestånd i Werlden; och alt är i loppet:
Såsom en Eld/ en Ström/ ett Glas/ ett Gräs/ och een Blomma;
Brinner/ och Rinner/ och Skijn/ och Grönskas/ och Blomstras/ om affton;
Men fins Släckt/ Stild/ Bräckt/ och Torkat/ och Wissnat/ om morgon:
Altså Menniskio-lijff/ som röök förswinner i Wädret.
Heel/ i dag/ och sund; frisk/ lustig/ fager/ och röder.

Döden molmar i mull/ alt hwadh här glimmar/ och gläntsar;
Döden kastar å kull/ alt hwad här yppert/ och högt är;
Döden knossar i kraas alt hwad här krafft har/ och heelt är;
Döden trampar i träck/ alt hwad här fagert/ och fijnt är;
Döden dwäler i dwalm/ alt hwad här lefnat/ och lijf har;
Döden raffar å wäg/ alt hwad här achtas/ och älskas;
Döden sielfwer är INTET/ och gör all ting til ALS-INTET.

Läs den spännande fortsättningen här

Tysta tankar

Lärandet börjar där den trygga zonen upphör

Category Archives: Lärarutbildning