Jag har generat mig…

trad…försatt mig i prekära situationer. Och sällan eller aldrig satt hälsan i främsta rummet.

Ofta har det skett utifrån ett kalkylerat risktagande där jag har försökt väga fördelarna med ett mer personligt förhållningssätt gentemot vinsterna i en striktare mer tjänstemannamässig neutral lärarroll.

Nu står terminen och väger. På fredag lämnas examinationena in.  Då förväntas jag vara den objektive kriterieryttaren som bedömer alla arbeten utifrån upphöjd visdom. Samtidigt startar en kurs vars grundton handlar om lek, kultur och kommunikation.

Jag gör som alla riktiga män – citerar Gudfadern:

– I´ve tried to move out… but it pulled me back!

Frågan är vilken kraft som är starkast? Ordningssamhet, tydlighet och räta linjer eller de mer hotfulla kaotiska känslorna kring lek och lustfyllt lärande?

Jag, som lovat att avstå från alla pekoralistiska naturromantiska metaforer, känner valfrändskap (se där ett annat intressant ord) med den angripna bokstammen.

Antagligen är de små utväxterna ofarliga och kan till och med vara dekorativa. Den pampiga bokskogen är imponerande och vacker i lövsprickningstider – men underligt mörk och livlös på marken under sommaren. För den som inte varit i en riktigt skog är det lätt att förväxla en skånsk bokskog med vildvuxen natur. Jag ser det nog mer som ett uttryck för människans kortsiktiga triumf. Vi lyckas tillfälligt skapa en illusion av ordning.

Om kultur är “odling” så är detta kultur. Jag tänker nog att kulturbegreppet har andra mer vildvuxna dimensioner. Det verkligt spännande händer under ytan.

Det ska böjas i tid

bojlig

Idag pustar jag ut efter examination av fem examensarbeten som jag varit handledare för. Det är en komplicerad roll och risken är stor  att en ambitiös och orutinerad  handledare tar över det som skulle vara studentens projekt. Baksidan är naturligtvis de skuldkänslor som kommer när resultatet inte blir så bra som handledaren tänkt sig. Lockelsen att överhandleda och oron för att studenterna ska bli underkända gör handledaren sårbar från många håll.

Det finns ett  allvar i vetenskapligheten som lockar mig. Samtidigt är studenterna ofta upptagna av att förhålla sig till mallar och mer eller mindre uttalade kravlistor på vad som måste finnas med under rubrikerna: bakgrund, metod, genomförande, resultat, analys, diskussion o.s.v.

Mellan formaliadiskussionerna lyckades vi även beröra några viktiga frågor vid slutseminariet. I bästa fall kan ett examensarbete vara en värdig slutpunkt för 3,5 år  av kvalificerade studier. I värsta fall är det tio veckors fostran in i osjälvständighet och lydnad.

Hållbarhet som skämt?

hallbar

Tomas Kroksmark fortsätter sin skoningslösa granskning av Lärarutbildningsutredningen

Det är givetvis möjligt att uppfatta namnet på utredningen på så vis att utredaren blinkar lite åt oss som läser. Men i sammanhang som dessa är det äventyrligt eftersom det kan finnas sådana som jag som i sammanhang som detta inte har lust att uppfatta den typen av skämt eller ironier.

En dag kanske Björklund & co upptäcker att de tankar som bär upp utredningen är betydligt mindre hållbara än de jordbruksredskap jag fotograferade under morgonens promenad.

hallbar2

Och tyvärr mindre användbara.

h4

Och mindre hederliga.

h5


Pygotskij och Viaget

Jag handleder examensarbeten och ett grundläggande problem är kravet på teorianknytning. Studenterna förväntas  förklara skillnaderna mellan olika pedagogiska filosofier och det är en otacksam uppgift. Ofta blir det  ytligt och slagordsmässigt.

Vygotskij är trevlig för han tror på samarbete, fantasi och att vuxna kan dela med sig av sina erfarenheter i nån konstig zon.

Piaget är omodern för han menar att kunskapsutvecklingen är individuell och sker i stadier.

Skinner är helt omöjlig eftersom han menar att straff och belöning är effektiva metoder.

Freud är obehaglig och sexfixerad.

Bristen på sammanhang  och djup i kunskaperna faller delvis tillbaka på oss lärarutbildare. Men i jämförelse med Lärarutbildningsutredningen HUT:s text framstår dessa examensarbeten som små under av ambition och komplexitet.

Värt att veta?

Tomas Kroksmark fortsätter sin granskning av HUT (Lärarutbildningsutredningen) och denna gången sätter han fingret på det naiva och auktoritära kunskapsbegrepp som utredaren och utbildningsministern använder.

Det kanske gör ont att tänka sig att det finns elever som överträffar sina lärare, men det är nog bara att bita ihop och svälja den medicinen. Dessutom är det ett grundläggande problem att skapa ordning och reda i en värld som förändras så snabbt:

Vad är värt att veta i tider där alla världens information finns på några få musklickningars avstånd (datorn, telefonen, etc)? Det är en av vår tids viktigaste frågor som snabbt spiller över på lärarutbildningens grundläggande innehållsproblem: vad måste lärare behärska för att kunna möta ett extremt kunskapskomplext samhälle?

Jag börjar misstänka att  HUT:s “hållbarhet” är av samma slag som pulvergräddens förföriska fräschör. Men finns det någon som på allvar tror att den är nyttig?




Digital inkompetens

Jag försöker förstå vad det är för färdigheter som HUT vill att framtidens lärare ska bära med sig från sin utbildning. Tomas Lindroth beskriver sina erfarenheter från möten med dagens studenter.

Jag känner igen en hel del och funderar över våra försök att beskriva kompetenser i kursplanemål och progressionstrådar. Antagligen kommer dessa att vara föråldrade innan bläcket har hunnit torka i skrivarhuvudet.

Kanske handlar det om högskolornas självbild – vi vill gärna tilldela oss någon form av roll i utvecklingen. Tanken på att det är någon annan som styr är oroande.

Samtidigt läser jag om en ny gymnasieskola i Lund med IT-profil:

Skolans profil är att lära ut presentationsteknik med hjälp av IT så att eleverna kan göra power point-visningar av sina kunskaper

Nu måste jag verkligen bita mig i tummen för att inte bli ironisk och elak.

If you don´t have a point – use powerpoint

Den goda skolnyheten

I en tid när det mesta andas nervös centralstyrning är det uppfriskande att någon vågar tänka utanför lådan. Länk Sydsvenskan. Jytte Lindborgs planer på att integrera förskola och skola på Hermodsdalsskolan väcker förhoppningar om att HUT:s nygamla stadieuppdelningsförslag får leva vidare som lustigt historiskt hugskott. Ett tidstypiskt dokument att förundras över om 20 år…

Jag häpnar lite över rubrikssättningen av intervjun med Ingegerd Tallberg Broman. Hon varnar på ett allmänt plan för skolifieringen av av förskolan – men det har INGENTING med förslaget att göra. Nu sammankopplas denna vettiga oro på ett lite försåtligt sätt med Hermodsdalsskolan idéer. Så tror jag inte Ingegerd menar?

HUT exotiserar IT

stenMin ödmjuka vecka är över (tack för det!) och jag hänger mig åt aggressiva tankar.

Tomas Kroksmark beskriver det ålderdomliga tänkandet i Lärarutbildningsutredningen så här:

Svårt är det, att få ordning på lärarkompetensforskningen – men omöjligt är det inte. De referenser som finns med här säger nog allt om denna utredning. Den är gammalmodig och bygger på forskning som inte längre är relevant – var är de nya greppen? Vart tog diskussionen om det globaliserade och digitaliserade lärandet vägen – där Internet ensamt erbjuder möjligheter som ingen tidigare generation skådat. Jag får känslan – snarare – att utredaren anser att nätet är en fluga, som snart går över.

Jag försöker förstå vad det är för tankar om IT som har fått företrädare för KK-stiftelsen att slå kullerbyttor av glädje och läser de sidor som försöker beskriva den framtida lärarens kompetenser med stigande förvåning och oro. Tidigare inlägg

3.1.4 Informations- och kommunikationsteknik (IT) som utbildningsresurs


Lärande består till stor del av kommunikation och bearbetning av information.

En ganska djärv definition – vad är det för kunskapssyn som ligger under denna?

Informations- och kommunikationsteknik (IT) är ett allt viktigare redskap i skolan.

Redskap för vadå? Varning för instrumentalism. Det finns dimensioner som inte fångas i denna förenkling.

Villkor som anses avgörande för bästa användning av nya undervisnings- och inlärningsmetoder är att IT används i syfte att förbättra undervisningens kvalitet.

Den meningsbyggnaden gör ingen glad…Visserligen har utredningen skrivits snabbt – men någon borde ha läst igenom manuset.

Det gäller att främja praxis där IT inverkar positivt på undervisningen och inlärningen, så att hänsyn kan tas till de studerandes olika inlärningsstilar och pedagogiska behov.

Främja praxis – vem pratar så? Men mina förstaterminsstudenter brukar uttrycka sig så här välmenande och normativt. Är det en hyllning till individualiserat lärande? Jag ser det som en ideologisering av tekniken.


Det är därför viktigt att såväl blivande som redan yrkesverksamma lärare stöds i deras nya och vidgade ro
ll.
Och denna ”nya och vidgade rollen” kännetecknas av – vadå? Kan verkligen en roll vara både ny och vidgad samtidigt?

Det är vidare viktigt att forska kring samt utvärdera hur IT inverkar på resultatet av inlärningsprocessen i form av förvärvade kunskaper och färdigheter.
Ytterligare ett ganska banalt påstående – dock tror jag det kan också vara en naiv förhoppning som reducerar IT till en fråga om effektivitet i traditionell överföring.

Generellt kommer läraren att spela en ny och viktig roll i det framtida informations- och kommunikationssamhället.

Belägg saknas – skolan har inte haft denna funktion än så länge och det finns inget som tyder på att funktionen ska förändras. From förhoppning.

IT i olika former kommer allt mer att genomsyra den vardagliga tillvaron för framtidens medborgare. Det behövs emellertid en vägledare som med kompetens och auktoritet kan stödja barn och ungdomar på väg ut i samhället.
Här tonar bilden av den gode herden fram. Ungdomarna är inte på väg ut i samhället under överinseende av den trygge byskolläraren.

Läraren kan genom sin utbildning och erfarenhet varna för faror på Internet,
Usch ja – internet är farligt och skolans uppgift är att skydda. Synen är delvis förlegad. Dagens barn är skickliga på att avkoda faror och deras vana att umgås i chatrum ger dem en kompetens som överstiger lärarens. Men naturligtvis kan skolan stå kvar på sin moraliska stol och varna för olika saker(jfr sex och samlevnad)

hjälpa till med såväl sökningsmetoder
Ja – tänk så spännande! I sammanfattningen talas det om källkritik som en IT-fråga. Jag menar nog att det är en färdighet som hör hemma under det vetenskapliga och kritiska perspektivet.

som strukturering av funnet material
Men detta är väl ingen IT-fråga?

och stimulera till innovativt tänkande.

Är detta IT?

sten2

Läraren kan också vägleda i etikfrågor på nätet,
Flera forskare betonar att det inte finns någon särtskild nätmobbning eller behov av IT-etik. Värdegrunden bör ge en stabil grund här.
ta upp frågor om mediehantering
Är det mediakunskap som syftas så tänker jag att det är ett ämne som delvis ligger nära svenska, estetiska ämnen och samhällskunskap. Ingen renodlad IT-fråga om det inte gäller att gå från konsument till producent -men i dagens examensordning finns samma överlappning.

ge sakkunniga råd om ord- och bildbehandling
Det känns tryggt att utredaren betonar att råden ska vara sakkunniga…

samt skapa förståelse för matematiska samband genom animerade förklaringar. Vidare kan exempelvis realtidsstudier av undervattens- eller rymdhändelser med möjlighet till momentan påverkan av det pågående skeendet genomföras.

Skona mig från fler exempel! Detaljrikedomen blir bara pinsam.

Fler liknande och tydliggörande möjligheter öppnar sig inom många ämnen genom IT. Läraren kan återfå en del av sin förlorade auktoritet och även på IT-området bli en positiv, kunnig och stödjande kraft för eleverna.

Vem talar om förlorad auktoritet? Nog är det pinsamt att vi idag har en generation av lärare som är underlägsna sina elever på många områden ifråga om IT-färdigheter. Men auktoritet är ett starkt ord – hur konstrueras den? Jag tror inte att läraren ska försöka hävda ett klassiskt kunskapsövertag som bas för sin auktoritet..

Det kan finnas en osäkerhet hos lärare inför den tekniska utvecklingen och för att inte ha samma tekniska kompetens som eleverna. Denna oro är dock inte ett generellt problem. Det finns många engagerade lärare som är positiva till IT och framgångsrikt använder IT aktivt och frekvent i undervisningen.
Vardagens IT-pedagoger är i sina egna ögon hjältar som försöker kompensera för en förstockad lärarkårs ointresse. Jag ser denna polariseringen som en farlig romantisering av tekniken och exotisering av IT-färdigheter.

På motsvarande sätt finns det positiva ansatser till integrering av IT inom lärarutbildningarna på flera lärosäten, även om förekomsten ännu inte är särskilt stor.

Beskrivningen är vag och saknar referenser. Möjligtvis skulle en diskussion om förhållandet mellan examensordningens skrivningar vara relevant i förhållande till hur lärosätena arbetar med att bryta ner dessa mål i kursplaner och undervisning. Frågan är om det verkligen är lämpligt att poängsätta färdigheterna och frikoppla IT-kunskaper från övriga sammanhang. De flesta lärarutbildare menar nog att IT-kunskaper bör integreras i den övriga utbildningen och jag kan ge exempel på implementeringsförsök som har urartat till formalism.Frågan om vad som innefattas i begreppet digital kompetens är ytterst komplicerad och utredarens ansträngningar att ringa in området ger inget stöd för det nödvändiga utvecklingsarbetet.

Försöken att se IT som ett perspektiv som ska genomsyra och prägla undervisningen ser jag som ett billigt försök att dölja problemet med bristande kunskaper hos utredaren. Vilka färdigheter framtidens lärare behöver är en öppen och het fråga – i arbetet med att skapa nätverk för landets lärarutbildningar kommer denna att stå i centrum.
Vad ska studenten kunna?
Hur ska detta examineras?
Hur ska vi skapa meningsfulla lärandetillfällen under utbildningen?

Min ödmjuka period går in på sin fjärde dag…

… och det självpåtagna förbudet mot att skriva elaka saker om Lärarutbildningsutredningen känns mer och mer som ett straff.

Därför gör jag en mycket diskret länkning till Tomas Kroksmark som inte har samma hämningar som jag.

I min första läsning av En hållbar lärarutbildning känner jag en doft av vetenskapligt kamaraderi. Det är inte bra.

Mina dominanta drag

Diskussionen om Lärarutbildningsutredningen är underlig. Lyckliga IT-entusiaster jublar över att utredaren har sagt att IT är viktigt. Forskarsamhället tycks glömma alla sina tvivel inför utsikten om nya friska miljoner.

Själv är jag misstänksam på gränsen till rättshaveri och inser att mina inlägg är alldleles för många och fullständigt onyanserade!

Lista över blogginlägg om lärarutbildning på Bloggar.se

För ett tag sedan hade jag en positiv vecka. Nu inleder jag en ödmjuk period och hoppas den varar längre än 20 minuter. Det är inte lätt att vara Pöjk.