Category Archives: Lärarutbildning

Ovan där?

Posted on by
4

kraften

Lärarutbildningen har haft partnerområdesdag och tillsammans med rektorer och samordnare har jag diskuterat skolans framtid – eller rättare sagt hur vi ska kunna göra dugliga lärare av våra studenter. Frågan om anpassning är ständigt aktuell och Rasmus Wennergren från kåren undrade i panelsamtalet om det är möjligt att utbilda framtidens lärare i dagens skola.

På eftermiddagen träffades vi i mindre grupper och en rektor suckade uppgivet när han beskrev gapet mellan sin skolas yngre och äldre åldrar:
– Den ena halvan av lärarkåren läser läroplanen och den andra halvan läser kursplanerna!

Många tycks tro att kraften kommer ifrån ovan.
Själv är jag mest o-van.

Lärarstolthet – en internationell betraktelse

Posted on by
5

Min arbetsplats har fint besök från den kanadansiska provinsen Ontario. Detta är värt att betona eftersom Kanada är ett land med högt regionalt självstyre. Jag lite sentimental och vill gärna berätta en sedelärande historia om utbildning och politik

Under slutet av 90-talet brevväxlade jag med en lärare från Toronto. Hon skickade en tröja vars provocerande budskap väckte munterhet eller generad tystnad i Sverige.

Jag ger en bakgrund.

ontario

Kanada är uppdelat i provinser. Under lång tid hade dessa fått sköta sig själv och på många skolor utvecklades starka lokala kulturer med föräldra- och barninflytande över undervisning och innehåll. Lärarna hade stor frihet att planera undervisningen och följden var att läraryrket hade hög status.

Professionalisering innebär att ta ansvar för helheten.

Under slutet av 90-talet skedde en dramatisk omsvängning. En konservativ regering upptäckte att det var stora skilllnader mellan regionerna och en nationell uppstramning inleddes. I Ontario sammanföll dessa förändringar med en förändring av läraravtalet och följden blev en dramatisk uppgörelse mellan fack och arbetsgivare 1999. Striden handlade delvis om arbetsvillkor, men jag är imponerad av att lärarna i Toronto även demonstrerade för rätten att forma undervisningen utifrån sina erfarenheter och barnens behov.

ontario2

Resultatet blev ett svidande nederlag för lärarna och nu bevittnar vi en detaljstyrd undervisning som lämnar ytterst litet utrymme för självständigt tänkande. Kursplanerna är nedlusade med mål och testerna i 3:rd och 6:th grade är ökända för sina styrande och demoraliserande effekter. Inga erfarna lärare vill jobba med dessa årskurser (eftersom resultatet tolkas som en betygssättning av lärarna) och följden blir att de mest oerfarna får ta hand om undervisningen.

Spåren förskräcker och de som fortfarande tror att detaljerade kursplaner och täta kontroller löser skolans problem borde åka över till Kanada.

Helst med enkel biljett.

Anslagets betydelse – I love språk

Posted on by
9

Jag är ofta imponerad av vilken hög kvalitet UR:s program – och lite generad över hur dålig jag och lärarutbildningen är på att utnyttja denna fantastiska resurs som nu finns att strömma ner direkt. Kanske finns det någon historisk misstro mot teveutbildning?

Dagens avsnitt av I love språk handlade om hur viktigt det är att börja en lektion på ett inspirerande sätt och Anne-Marie Körling bjöd på inspirerande exempel från sin fyra. Det tog mindre än en minut innan läsandet och dramatiserandet var igång och vi slapp både upprop och almanacksblad..

Länk till UR (repris på tisdag)

planJag tror det finns vissa generella drag i det här med lektionsplanering som jag skulle vilja sätta andra ord på än de som lärare traditionellt har använt (FIGA-U, och MAKIS). Svårigheten är att varje försök till teoribildning lätt får normativ karaktär och då kanske det är klokare att låta bli?

Först gäller det anslagets betydelse. I en schlager har du ungefär tio sekunder på dig att fånga lyssnarens uppmärksamhet. Om det inte händer något intressant inom denna period är det över innan det har hänt. Även om sången senare exploderar i genomarbetade överraskningar är det antagligen för sent. Du missade chansen. Detsamma gäller för de lärare som inte förstår anslagets betydelse. Om det var film skulle vi tala om etablering av tid, plats och personer, men jag tror att det räcker med liknelser. Det finns inga regler för hur man gör – men du märker om du missar…

Men det räcker inte med att fånga uppmärksamheten. Det ska helst hända något mer. Jag lånar begrepp från schlagerskrivandet som i sin tur lånar från sportfiske.

  1. lina
  2. sänke
  3. drag med krok

Det var i en rätt fånig bok om Hur man skriver en schlagerhit som jag sprang på fisketeorin, som jag antagligen har omtolkat och misshandlat efter behag.

Lina – det handlar om barnets och lyssnarens frihet. Din planering får inte vara totalitär. Det måste finnas utrymme för barn att tolka in sina erfarenheter. Linan är versen i musiken och berättelsen i lektionen

Sänke – undervisning och musik bör ha en allvarlig kärna och utan djup blir livet ett tidsfördriv i väntan på ingenting. En skola som är rädd för känslor är dömd att bli ointressant – musik utan sorg går inte att lyssna på mer än en gång. Sänket är bryggan i schlagern och det personliga tilltalet i undervisningen. Jag ser dig.

Drag med krok – till sist ska någonting fastna. I sången är det refrängen som gör att vi längtar efter att få uppleva samma sak igen. I undervisningen gäller det att hitta den där dimensionen som får det att glittra i ögonen. På ett manipulativt plan kanske man kan säga att “nu har jag dem”, men jag tror att lärare bör ha en inre bild av detta möjliga tillstånd. Inte som ett egenvärde, men det är en skön känsla när planeringen fungerar… Att vara lärare är delvis ett hantverk som handlar om att göra kvalificerade gissningar om vad som fungerar. Min skrupelfria sida antyder att alla medel är tillåtna för att uppnå detta tillstånd.

Du ska veta att riktiga sportfiskare inte använder hullingar på sina krokar – det anses fegt.

Lärande studenter?

Posted on by
4

flojt“Studenter är intensivt sysselsatta med att upptäcka och undersöka världen. Deras inneboende intresse för att lösa olika problem motiverar dem att ständigt ta initiativ och försöka sig på nya aktiviteter, trots att dessa kanske överstiger den egna förmågan. På så sätt etableras hela tiden nya kunskaper och erfarenheter.”

Oj – jag skrev fel. Texten är hämtad från Marita Lindahls Lärande småbarn och jag råkade byta ut “Barn i ett årsåldern” mot “Studenter”.

Så tokigt det kan bli…

En liten blogg om manlig vänskap

Posted on by
Reply

Sydsvenskan har en serie om relationer och idag berättar Peder Hansson om sin vänskap med Bo Mårtensson.

Länk

Peder och jag gick ut förskollärarutbildningen 1978 och våra vägar har korsats många gånger sedan dess. Just nu leder han en spännande verksamhet som heter SEA-U vid Ribersborg men han har uppträtt i andra roller genom åren. Folkilsken polis, dansk kung, råbarkad riddare, tokig tomte och slagfärdig sjörövare är några förklädnader jag mött honom i.

Det mest omskakande var nog när vi skulle skicka iväg våra unga nära anhöriga på deras första chartersemester och vi föräldrar försökte hålla förmaningstal. Peder dödade ambitionen genom att säga:
– Drick lumumba – det är lika gott på vägen upp som ner!

Puffbyxornas återkomst 2

Posted on by
2

I ett annat sammanhang ställde jag frågan: Varför behövs män i skolan?

Reaktionerna har varit skiftande. Någon menar att själva frågan är insinuant och kränkande. Ett förbjudet ämne i ett modernt samhälle.

Andra anser att det är essentialistiskt och biologistiskt att tillskriva männen en särskild kvalitet som skolan skulle lida brist på. Genus är en social konstruktion och blotta tanken på koppling mellan kön och egenskaper en illusion.

Ytterligare en grupp menar att det nog är männen som behöver skolan och förskolan för att kunna utveckla sin fulla mänsklighet.

En ganska högljudd hop tycker att det handlar om rättigheter och att inga ansträngningar får lämnas oprövade förrän vi uppnått det heliga 50/50-målet.

En tystlåten skara mumlar att skolan klarar sig nog ganska bra utan de där männen som kommer in och tar plats genom könsmakt.

Några tycks se jämställdhet som en arbetsmiljöfråga och pekar på det förbättrade psykosociala arbetsklimatet.

Många sätter tilltro till att dessa manliga lärare ska vara förebilder för unga pojkar som växer upp utan närvarande fäder. En sorts kompensatorisk fadersfigur som det goda samhället tillhandahåller.

En tradition försöker koppla skillnaderna mellan män och kvinnor till ett evolutionärt perspektiv – nånting om olikhet som faktor för attraktion och fortplantning.

Själv ser jag begränsningar i alla de ovan skisserade perspektiven och inser att den tid närmar sig när jag kommer att avkrävas en egen ståndpunkt. Var står jag i frågan? Förutom att jag gillar puffbyxor?

Vem bestämmer vad som är normalt?

Posted on by
1

kl1

Min vän Kristian Lutz har skrivit en spännande avhandling som heter:

Kategoriseringar av barn i förskoleåldern – Styrning & administrativa processer

Boken finns att ladda hem från skolporten:

Länk

Jag lyssnar på disputationen och funderar över alla dessa stödåtgärder. Här gäller det att passa in. Hörsalens väggar kryper närmare och snart känns det som om de lutar över mig.

dscf1610

Professorsfrossa

Posted on by
2

Jag befinner mig i den akademiska världen men försöker inta en ganska distanserad hållning till alla titlar som bär upp hierarkierna.

– Jaha, du har disputerat. Det var väl trevligt…
–  Se där, nu blev du lektor…
– Ojdå, har du fått en docentur. Det var på tiden…

Jag är alltså svår att imponera på. Ändå var det med viss svindel jag i fredags fick veta att två kompisar har befordats (jag trodde det bara var inom det militära)  till professorer.

Grattis Sven!

Grattis Tomas!

Nu blir det svårt att fortsätta beskriva professorer utifrån min lätt fördomsfulla Professor Kalkyl-schablon. Med sådana professorer finns det hopp även för pedagogiken  och kulturgeografin!

När det gäller min egen akademiska karaktär blir det väl ungefär  som med Lucy Jordans resa genom Paris i den där öppna sportbilen. Den varma vinden kommer inte att blåsa i mitt hår.

Helt nödvändig länk

Klickbara professorsskuggor:

pr

Grader i helvetet 4

Posted on by
2

Nu har jag sett Björklund presentera Förskolelyftet och den första halvan av presskonferensen klarade han sig ganska bra. Värre blev det när han skulle förklara hur en förkortad utbildning skulle ge högre status för förskollärare.

Annars var det som vanligt:

Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna,bimetal_thermometer Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, bimetal_thermometerLäsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna,

Om det skulle finnas något kvar av mitt goda humör försvinner det efter ett besök på Skolverkets hemsida där de största rubrikerna är:

Större grupper i förskolan

Hösten 2008 gick det 5,3 barn per anställd i förskolan jämfört med 5,2 barn året innan. Samtidigt som personaltätheten minskar blir grupperna större. I familjedaghemmen är utvecklingen omvänd, där har personaltätheten ökat och grupperna minskat i storlek. Det visar Skolverkets statistik över förskoleverksamheten hösten 2008.

42 kommuner klarar inte förskolans platsgaranti

42 kommuner räknar inte med att klara platsgarantin i vår till förskolan. Det är tre gånger så många som i höstas. Allt fler kommuner planerar också tillfälliga lösningar för att klara garantin – lösningar som drabbar både barn, föräldrar och personal.

Så var det med den “offensiva satsningen”. När Björklund anklagar dagens  Lärarutbildning för att jaga bort studenter från yrket är det ganska långsökt. Det vore rimligare om han studerar förhållandena i dagens förskolor.

Kanske har vår utbildningsminister “otur när han tänker”?