Vi måste prata om klassamhället

I dag följer Sydsvenskan upp artikeln om läxor med en redogörelse för hur föräldrarnas studiebakgrund slår igenom i barnens studieresultat. Det är skoningslösa siffror och jag inser att vi måste tala mer om klassamhället under lärarutbildningen.Idag tror de flesta studenter att allt går att lösa med “rätt” pedagogik och entusiasm.

Länk

Jag hör på nyheterna att skolinspektionen ska koncentrera sig på s.k. “problemskolor”. Kanske skulle vi i stället fokusera på s.k. “problemsamhällen”?

Läxor som den store sorteraren

Ibland är jag avundsjuk på journalister. De gör några intervjuer och summerar några rapporter och – vips har deras budskap nått ut till 200.000 läsare! För många forskare som ägnar fem år att bevisa en avgränsad aspekt av skolan framstår det antagligen som lättsinnigt – men det här om läxor är viktiga saker och inte tillräckligt spridd kunskap!

Artikeln (länk) om läxornas roll som förstärkare av klassamhället lyfter fram åtta faktorer som förstärker effekten av undervisningen:

1. Dina föräldrarnas utbildning. Ju längre utbildning de har, desto bättre resultat får du.
2. Din härkomst. Om du är född i Sverige har du enligt statistiken bättre betyg än om du har flyttat hit under din livstid.
3. Ditt kön. Tjejer får bättre betyg än killar.
4. Din klass. Ju mindre grupp eller klass du går i, desto bättre blir resultatet.
5. Dina föräldrars situation. Om dina föräldrar har fast jobb och hög lön är dina chanser bättre att få bra betyg.
6. Din tid med lärare. Hur mycket tid du får tillsammans med din lärare har betydelse. Ju mer tid, desto bättre resultat.
7. Dina kompisar. Ju bättre dina kompisar lyckas i skolan, desto bättre går det för dig.
8. Dina lärare. Hur kompetenta lärare du har påverkar ditt betyg.

Vi kan också välja att fortsätta diskussionen om ett förstatligande av skolan. Min tes är att en sådan åtgärd inte skulle rubba kraften i de nämnda faktorerna.

Det nya året är så stort, tyst och tomt

Förstora - som om det skulle behövas

Förstora - som om det skulle behövas

Det kan vara kylan som gör att jag känner mig liten och en smula ynklig, men nog är det nya året fortfarande skrämmande i sin väldighet?

Det erbjuder oanade möjligheter att gå vilse.

I morgon kommer det att kännas helt annorlunda.

Generalismens dilemma och möjlighet

I en annan tråd har debatten gått hög om lärarutbildningens kvalitet och vad som egentligen är kärnan i lärarkunskapen. En del oväntade allianser har uppstått och det tycks råda en stor enighet om att goda ämneskunskaper är önskvärda. Dessutom finns det en utbredd uppfattning om att läraryrket är något som traderas genom handledning – den erfarne läraren lär ut “hur man gör”.

Morrica betonar skillnaden mellan olika åldrar och jag argumenterar för att det är möjligt att se generella drag i lärarkompetensen. Då lutar jag mig i första hand mot examensordningen som är gemensam för förskollärare och gymnasielärare. Min poäng är att det finns en reflekterande del som är själva basen för samtalet om skolan. Vi måste kunna beskriva hur kunskap uppstår hos barnet och då behöver vi ett språk som ger oss möjlighet att värdera de metoder vi möter.

När jag möter studenter som gör VFU i sin avslutande termin är mitt uppdrag att värdera deras insatser utifrån följande betygskriterier (det finns fler i På väg mot läraryrket)

För VG efter den avslutande kursen med vft på avancerad nivå ska studenten kritiskt värderande och med beaktande av olika perspektiv på lärande och undervisning kunna reflektera över sin praktik och sitt läraruppdrag i förhållande till lärandeteori samt kunna utvärdera sin verksamhet/undervisning och formulera kvalificerade slutsatser med skolutvecklande arbete som tydligt mål.

Det har tagit några terminer att förstå möjligheterna med de här formuleringarna, men nu tycker jag att det fungerar bra. De studenter som inte har en teori om lärande kommer aldrig att bli mer än hyfsade kopior av sina handledare.

Vissa saker behöver vridas och vändas

Vissa saker behöver vridas och vändas


Förskollärarutbildningen förkortas inte

Länk till intervju med Jan Björklund

Efter en onödigt spännande höst verkar det som om regeringen har bestämt sig för att behålla utbildningens 3,5 år. Det blev en ohållbar position att utöka läroplanen och höja kravet på forskningsanknytning s-a-m-t-i-d-i-g-t som utbildningen skulle förkortas.

Grattis alla som har drivit fråga. Jag tror att det kommer en spännande debattartikel i nästa Pedagogiska magasinet där berörda professorer reder ut begreppen.

Nästa steg är att skapa en förskollärarutbildning som inte  banaliserar verksamheten till skolförberedande läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna….

Livet utanför högskolan

Det finns några ord som är mer kraftfulla än andra:

  • Armeringsjärn
  • MIG-svets
  • Betongfundament

Just nu byggs kajen mellan min arbetsplats och hamnbassängen om. I matsalen blixtrar ljuset från svetslågan på andra sidan glasrutan.

Vi kallar det verklighet.

På kvällen fotograferar jag restaurangbåten Prins Bernhard från mitt arbetsrum på andra våningen. Den gör sig bäst på avstånd – båten alltså.

Prins Bernhard - förstora

Prins Bernhard - förstora

Hur räknar man undervisningstid?

TCO slår larm om att studenter vid högskolorna i Malmö och Lund har lite undervisningstid. Siffrorna är svåra att tolka och ställer ny frågor.

Jag arbetar med ett stort huvudämne. Med 350 studenter skulle det vara möjligt att skapa en kurs med 40 timmar storföreläsning i veckan utan att spränga de ekonomiska ramarna. Det skulle ha gett höga siffror i den här typen av mätningar. Det kunskapsmässiga utfallet är oklart.

Ändå väljer vi att skapa kurser med resurskrävande möten där studenterna träffar lärarna i mindre grupp. Det allra dyraste är praktikbesök som mentorn gör hos studenten – ändå har vi svårt att tänka oss en lärarutbildning utan dessa möten. (till skillnad från t.ex. Stockholms universitet)

Sättet att räkna är ideologiskt!

Skribenter sökes till S.O.S.!

Jag fick ett brev från min gamle chef, den evigt unge Olle Holmberg. Han planerar att tillsammans med ett namnkunnigt gäng (se nedan) starta en nättidning S.O.S. – Skola och Samhälle.

“Ni kan läsa om tidningens policy i bifogad fil. Jag skriver till er därför att jag är på jakt efter yrkesverksamma lärare som skulle vilja och kunna skriva artiklar i S.O.S. Yrkesverksamma lärare är bristvaran bland artikelförfattarna. Ni som har överblick – om ni kommer på några bra namn på kloka lärare kan ni väl skicka namnen (helst med mailadresser) till mig. Ni är självklart välkomna att skriva själva. Och en eller annan klok lärarstudent skulle inte heller sitta fel. Det är rätt bråttom. Den 11 januari måste jag ha bidragen.”

Jag saknar Olle och publicerar glatt hela presentationen – det kan bli riktigt spännande!

S.O.S. skola och samhälle – en nättidning

Malmö högskola kommer att från och med 2010 vara värd för en nystartad nättidning om skola och lärarutbildning i ett samhällsperspektiv. Detta initiativ har direkt att göra med villkoren för dagens offentliga diskussion om skola och lärarutbildning.

Bakgrund

Den nuvarande situationen ger mycket lite utrymme för en fördjupad och kritiskt granskande utbildningsdebatt. Det mesta som sägs i offentligheten handlar om skolans och lärarutbildningens brister. Det är en ensidigt svart bild av tillståndet i den svenska skolan som målats upp: mobbning, brist på ordning, kunskapsfientlighet, sjunkande kunskapsresultat, alltfler elever klarar inte målen, dåliga lärare på grund av en otillräcklig lärarutbildning. Beskrivningarna vilar ofta på statistiska uppgifter som är mer eller mindre feltolkade eller som inte sätts in i något samhälleligt sammanhang.

Mycket av debatten är partipolitiserad på ett sådant sätt att det varit svårt att nå fram i offentligheten med avvikande åsikter och alternativa bilder av skolan. Även de skribenter som normalt deltar i en kritisk kultur- och samhällsdebatt har varit förvånansvärt ointresserade av att ta skolan som utgångspunkt för diskussioner om samhälle och framtid. Det är ytterst olyckligt om det offentliga samtalet om skolan är alltför ensidigt, inte sätter in diskussionen i större sociala sammanhang och inte vilar på några idéer om vilken roll skolan bör spela för elevernas bildning och utbildning.

Skola och samhälle har i offentligheten glidit isär. Också i de positiva bilderna av barns och ungdomars utbildning framställs den ”goda skolan” som vore den en ö utan förbindelse med det samhälleliga fastlandet. Skolan diskuteras inte längre som ett samhällsbyggande projekt och som ett nav i samhällsutvecklingen. Det mesta handlar om hur individer ska kunna samla tillräckligt många poäng i meritportföljen.

Eftersom både problem och lösningar alltför ofta betraktas som givna i den offentliga debatten om skola och lärarutbildning är det mediala intresset för fördjupning och problematisering svagt. Den diskussionen förs idag någon annanstans än i media. Den förs mellan lärare som varje dag ställs inför nya problem i en skola som finns mitt i ett samhälle som genomgår genomgripande förändringar. Den förs mellan forskare som uppmärksammar och försöker förstå utbildningsproblem av skilda slag. Men den diskussionen når sällan ut i det offentliga samtalet.

Om avståndet mellan de diskussioner som finns i skolan och bland forskare å ena sidan och mediebilden å den andra fortsätter att växa kommer främlingskänslan hos dem som arbetar i och med skolan att öka. Men risken för att träffsäkerheten i de politiska besluten minskar är också stor. Detta gäller i särskilt hög grad om de som dagligen möter barn och unga och genom dem får en direktkontakt med morgondagens frågor och fenomen, inte är med och formulerar de problem som skolpolitiken måste ta itu med.

Om samhällsdebatten ignorerar skolan och aldrig på allvar tränger in i dess problem kan de övergripande samhälleliga beslut som tas förvärra problemen istället för att lösa dem. Vi behöver en bred kritisk debatt om skola och utbildning som utgår från dagens och morgondagens samhälle och som bygger på praktisk erfarenhet och forskning.

Den nuvarande situationen är med andra ord ett allvarligt demokratiskt problem. Den är förödande för det kritiska tänkandet, den urholkar det demokratiska samtalet och som en följd får skolan svårt att hantera sina problem och kriser. Allt intellektuellt liv liksom all verklig demokrati förutsätter en öppen debatt.

Nätet ger nya möjligheter

Vi planerar alltså en webbsida där alla ska vara välkomna att skriva artiklar som fördjupar och breddar diskussionen om skola, lärarutbildning och samhälle, en webbsida som inte ska kunna definieras partipolitiskt. Den ska vara öppen för alla och det enda kravet på det som skrivs är att det på allvar försöker komma under ytan, schablonerna, det gängse talet.

Enskilda personer har bloggar med inriktning på utbildningsfrågor. Men på sådana bloggar är det är oftast en persons åsikter som torgförs. Den webbplats vi vill arbeta med ska befolkas av många. Den har en högskola som värd. Att en högskola på det här sättet tar ansvar för att det finns en kritisk offentlighet, när det gäller viktiga samhällsfrågor som skola och lärarutbildning, borgar för kvalitet och saklighet. Ett sådant engagemang kan också ses som naturligt med utgångspunkt från grundläggande akademiska kunskapsvärden.

Initiativtagare

De personer som tagit initiativ till denna satsning på en kritisk utbildningsdebatt på nätet är Ingrid Carlgren, professor i pedagogik vid Stockholms universitet, Solweig Eklund, tidigare vice ordförande i Lärarförbundet, Olle Holmberg, tidigare chef för lärarutbildningen vid Malmö högskola, Sven-Eric Liedman, professor i idé- och lärdomshistoria, Jan Thavenius, professor i litteraturvetenskap.

Kontakt (idéer, synpunkter, texter): olle.holmberg(snabel-a)telia.com

Man skulle lugnt kunna säga att:
– DET VAR PÅ TIDEN!

“Flickor och pojkar i skolan – hur jämställt är det?”

Kent Eriksson från Delegationen för jämställdhet i skolan föreläser
utifrån betänkandet:
Flickor och pojkar i skolan – hur jämställt är det? SOU 2009:64
Länk

Den 24 november kl 13.15 – 15.00 i sal  B423

Lärarutbildningen Orkanen – Malmö

Jag tänker inte missa chansen att ställa frågor kring den statliga jämställdhetspolitiken.

Var diskuterar lärare elevinflytande?

Jag fick mail från studenter och tänker be läsare om tips:

Vi  håller på med vårt examensarbete. Vi gör en diskursanalys av hur skolans olika aktörer pratar om elevinflytande. Vi har i första hand valt att inte göra intervjuer utan vi vill hitta vår empiri på internet och i dokument.

Nu har vi stött på patrull när det gäller lärares utsagor. Du som diskuterar skolfrågor på nätet (i alla fall i bloggform) kanske känner till något forum för lärare på internet. Vi letar och letar men hittar inget.

Studenterna (och jag) är tacksamma om ni har tips på något ställe där frågorna diskuteras. Eller ligger det mesta på en kommunintern nivå?