…men nu känner jag kammen resa sig igen.
Kanske behöver jag höra AndersBWestin förklara varför män behövs i skolan? Teorierna om påfågleri gör mig en smula yr i huvudet och jag möter lärarstudenter som inte vill eller kan leva upp till de här bilderna. Deras position blir fort besvärlig.
Jag har i uppdrag att ringa upp avhoppade manliga lärarstudenter och undersöka vilka orsaker som ligger bakom avbrottet. Det är en väldigt heterogen grupp som är svår att beskriva med ord.
Jag förbereder en lektion om något som kallas “pedagogiskt ledarskap” och bläddrar i Stensmos heltäckande bok. Han identifierar sju möjliga kategorier av störande moment och nu behöver jag bloggläsarnas hjälp med att fokusera. Vad är den viktigaste orsaken till att lektionerna inte blir som vi vill?
De två sista hittade jag på själv.
Kanske är jag inte övertygad om att ordning är det viktigaste i skolan, men jag anar att ledarskap kommer att vara en eftersökt central egenskap/färdighet i den framtida lärarlegitimationen som ska utfärdas på lokal nivå.
Jag tycker inte om att gå på kurs. Särskilt obehagligt är kollektiva datorkurser där alla förväntas göra övningar i samma tempo. Alternativet är de självinstruerande filmer som finns i många ämnen på Youtube.
Mymlans bloggskola är en bra början för alla som funderar på att börja blogga.
Nu ska vi lärare höja vår digitala kompetens och möta den nya lärarutbildningens högt ställda krav. Det börjar väl i det egna huvudet och en insikt om att jag behöver lära mig något.
Nästa steg är PIM-utbildning för alla. Sanningens minut – nu räcker det inte med reflektion och vetenskapligt skrivande.
Alliansregeringen satsar stort och lanserar kravet på legitimation (se där jag lyckades skriva rätt!) i pompös debattartikel.
DN
Duktiga lärare utför dagligen stordåd i klassrum runt om i Sverige, många gånger utan att få den uppskattning som de förtjänar. De möter varje elev med höga förväntningar och lyckas år efter år lära barn att läsa, skriva och räkna, får dem att upptäcka världen, ett nytt språk eller uttrycka sig kreativt och konstnärligt. Samtidigt vet vi att det finns lärare som inte borde vara lärare men som trots det fortsätter att utöva sitt .
Den vite riddaren har klivit ner från sin allra högsta häst och insett att nu gäller det att kavla upp ärmarna. Förslagen griper in i varandra och jag tror regeringen är på rätt väg. För mig som lärarutbildare innebär tanken på att framtidens lärare måste bekräfta sina kunskaper under ett års yrkesverksamhet innan de får sin legitimation – ja det är faktiskt en lättnad! Den lärarexamen de får efter dagens utbildning är ett ganska vagt “körkort” som inte med automatik innebär att de är mogna att möta alla utmaningar i dagens komplicerade skolvärld. Nu förläggs ansvaret att bedöma lämplighet för yrket utanför högskolan till de mentorer som ska finnas på skolorna.
Frågan är hur rättssäkert ett sådant system är? Kanske innebär det ett ytterligare krav på anpassning till den rådande skolkulturen?
Följ med strömmen?
Rötterna, stammen, barken och parasiten
Den uppochnedvända världen gör tillvaron svår att begripa. Vi planerar en framtida lärarutbildning och brottas med något som kallas “utbildningsvetenskaplig kärna” (UVK). Någon menar att UVK är ungefär det samma som “Allmänna utbildningsområdet” (AUO) och det är i så fall illavarslande. HSV kritiserade lärosätena intensivt för att AUO var diffust och det finns inga förutsättningar för att tydligheten ska bli större i det nya förslaget. Samma vaga definitioner och förhoppningar om integration och fusion.
Vad är kärnan i UVK? Vad är fruktkött? Vad är skal? När blev lärarutbildningen en persika? Eller är det ett hallon med många kärnor?
Risken är stor att vi försöker pressa in ett gammalt innehåll i en ny form. Frågan är om den är så ny? Det är nog mest form och yta.
Jag saknar bildningstanken och snubblar vidare i modulträsket.
Vi arbetar med begreppet ledarskap och jag läser Svd understreckare om dr Lütz med visst intresse (länk)
Boken öppnar förresten med att slå fast att Hitler var just normal, monstruöst normal. Icke psykiskt sjuk. Liksom Stalin.
Att beskriva diktatorer som dessa som galna är att banalisera de historiska katastrofer som hör ihop med deras namn, skriver Lütz. Det var bland annat uthållig målmedvetenhet och brutal effektivitet som gjorde deras förbrytelser möjliga; ingen psykiskt sjuk är i stånd till något liknande, menar han. Illgärningarna var onda, och avskyvärda, helt enkelt.
För den klarsynte dr. Lütz är normal för övrigt något av ett skymford.
Lärarutbildningen försöker hantera spänningen mellan normalitet och normativitet på ett ganska naivt sätt. Myten om den “gode läraren” reproducerar sig själv i betygskriterier och VFU-tradition.
…men frukosten på Börshuset var en besvikelse. Torrt bröd, färdigskivad ost, vattnig gurka och för mycket smör. Tur att kaffet var gott.
En dag av hårt konfererande är över. Nu bygger vi en ny lärarutbildning.
England ligger 15 år före oss. År 2025 kommer landets ledare slå larm om testraseriets katastrofala effekter på undervisningens kvalitet.
Ministers are stripping primary school children of their basic human right to a well-rounded education, a teachers’ leader warned today.
Christine Blower, general secretary of the National Union of Teachers, said national tests for 10- and 11-year-olds, formerly known as Sats, contravene the United Nations Convention on the Rights of the Child.
Under the Convention, which Britain signed in 1991, children are entitled to a broad education which develops their “personalities, talents and abilities to their fullest potential”.
Blower told the NUT annual conference in Liverpool that Sats only gave children the right to pass exams, not the right “to be educated in the round”. They reduced children to “little bundles of measurable outputs trained in a mechanistic model of education,” she said, repeating words used last month by the children’s commissioner, Maggie Atkinson.
Frågan är om det måste ta så lång tid att erövra den här insikten? Det borde finnas ett snabbare sätt.
Jag skulle vilja citera några rader om en berömd trollkarl:
Det skedde i misshugg som ni nog förstår
och det har han ångrat i 700 år!
SKL erbjuder mutpengar till de lärare som vill pröva en ny arbetsorganisation.
Brevets innehåll togs fram tillsammans med Folkpartiet innan de valde att lämna förhandlingarna med Lärarnas samverkansråd.
Jag är kanske naiv som önskar att det någon gång skulle handla om annat än pengar.
Christer och Morrica kommenterar utförligt.
Går det lika bra med potatis?
Jag har litteraturseminarium med studenter och ämnet är tidiga läs- och skrivminnen. Tanken är att vi bär med oss mönster från vår barndom och att vi antagligen är mer styrda av dessa upplevelser än vi tror. Alla studenter har inte enbart goda minnen av läsning och jag funderar över i vilken mån det är en klassfråga.
Någon menar att det handlar om tid och ork – jag prövar tanken på att det i högre grad rör sig om tradition och kulturellt kapital. Men nu är vi på en lärarutbildning och ska hitta ett förhållningssätt som fungerar i mötet med barnen och alltmer ökande krav på språkliga färdigheter. Antagligen äger medelklassen tolkningsföreträdet i skolan – frågan är hur länge det kommer att förbli så?
Ann Heberlein skriver om “Den ängslige klassresenären” i dagens Sydsvenska.
Tendensen är att driva med en klassresenär som lever i ständig oro för att bli avslöjad och jag anar att våra studenter känner igen sig. Många kommer från arbetarklassen och de har tidigt lärt sig vad som ger poäng i högskolans värld. Här tycker vi böcker är viktigt. Visa mig din bokhylla och jag ska säga vem du är.
Samtidigt finns det något storslaget i medelklassens vision av att allt är möjligt:
Medelklassens förväntan om det perfekta livet, ett perfekt hem och ett lyckat äktenskap och härliga ungar och utvecklande arbete och meningsfull fritid, är tacksam att driva med. Medelklassens självklara förväntan om att ha rätt till en massa saker är lustig och lite fånig. Men när jag ser på mina barn är jag ändå stolt över att ha gett dem just det – en tro på att det finns möjligheter, modet att drömma och hoppas. Det är så mycket som är självklart för dem som aldrig var självklart för mig. Det handlar om pengar, det handlar alltid om pengar, men det handlar också om värderingar, om att tro att man är något, och mest av allt om att våga hoppas och tillåtas att drömma, att veta att man inte är ödesbestämd. Det är en insikt jag önskar alla: det går att bryta mönster, att bli något annat, sig själv.
Fint ska det vara!
Läs även: Anneli Jordahl: Tyst i klassen
Lyssna samtidigt på: Marianne Faithfull – Working Class Hero
Tysta tankar 