Björklund och Churchill

Jan Björklund har trogna beundrare och många ser honom som skolans räddare. Nu hoppas jag att utbildningsministern även vill se sig som bildningsminister.

Det är en ny position att gå från att vara arg kritiker och opinionsbildare till att ta ansvar för helheten. De retoriska förenklingarna som fungerade  bra i debatten ska omsättas till vardagligt arbete.

Churchill var en utmärkt premiärminister i krig och Jan Björklund var kanske rätt person att genomdriva de dramatiska förändringarna av skola och lärarutbildning.

Nu börjar det verkliga jobbet och det räcker inte med slagord om “läsa, skriva, räkna”.  Det är skolan som helhet som räknas. Jag är nyfiken på ministerns människosyn och kunskapssyn. För nog bör det vara möjligt att tala om sådana storheter även i framtiden?

Vad är visionen? Förutom att bli “Bäst i klassen”.

Från riksdagsdebatten om ny lärarutbildning

Jag snabbläser protokollet och fastnar vid avsnitten om den förkortade fritidspedagogutbildningen. Kan man verkligen göra en utbildning mer attraktiv och samtidigt höja statusen genom att förkorta? Varför gör man inte det över hela linjen då?

Länk till protokoll

Mats Pertoft (mp) bekymrar sig över en frånvarande utbildningsminister:

Herr talman! I dag debatterar vi den framtida lärarutbildningen. Liksom de båda föregående talarna spanar jag ut över salen och saknar en person, nämligen utbildningsministern. Han är ju känd i hela Sverige för att minst i tio års tid ha svartmålat lärarutbildningen. Det finns till och med forskning på det. Han var så angelägen om att bestämma över lärarutbildningen att han tog det området från Tobias Krantz, alltså från ett annat statsråd. Då är det intressant att han inte är här och ställer upp i debatt i denna fråga.

Jag uppmanar de borgerliga ledamöterna att i debatten redovisa vad Jan Björklund gör i dag. Vad är viktigare än att debattera lärarutbildningen som han så envist har dragit i smutsen och ifrågasatt hela tiden? Det vore intressant att veta. Han har alltid älskat att debattera lärarutbildningen, men i dag när vi både ska debattera den och fatta beslut om den är han inte här.

Riktigt så här långt vill jag inte gå!

Riktigt så här långt vill jag inte gå!

Anf. 41 ROSSANA DINAMARCA (v):

Herr talman! Det är flera områden som jag i min replik skulle vilja ta upp med Sofia Larsen, men talartiden medger inte det. Därför ska jag bara hålla mig till det som har med fritidspedagogerna att göra. Sofia Larsen drog det ganska kort.

Det jag ifrågasätter och undrar är hur det kommer sig att man tycker att fritidspedagogerna sitter på för mycket kunskap och att man faktiskt förkortar utbildningen. Sofia Larsen lyfter i sitt anförande fram att man vill stärka fritidspedagogerna för arbete i skolan. Men fritidspedagogerna har valt att bli fritidspedagoger för att kunna arbeta med just fritidsverksamheten. På vilket sätt stärker ni fritidspedagogerna i det avseendet? Jag ställer mig alltså ganska frågande till om regeringsföreträdarna vet vad fritidsverksamheten är för någonting. Man talar väldigt lite om den.

(…..)

Anf. 43 ROSSANA DINAMARCA (v) replik:

Herr talman! Tyvärr kan jag inte se det som en förstärkning när man förkortar en utbildning från tre och ett halvt år till tre år. Man säger till fritidspedagogerna: Ni har för mycket kunskap. Vi ska ta bort där. Dessutom ska vi tränga undan en del av den kunskap som ni som fritidspedagoger har därför att ni ska verka i skolan.

Sofia Larsen svarar här om fritidspedagogernas roll i skolan, inte om fritidspedagogernas roll i fritidsverksamheten. Hur gör vi för att stärka den rollen? Hur gör vi så att fritidspedagogerna kan arbeta som just fritidspedagoger, inte som vakter för 74 barn?

Någonting måste hända inom området. Lärarutbildningen är en del. Jag tror att vi ska ha en lärarexamen som också kan skapa en förståelse för varandras arbete i förskolan, på fritis och i skolan.

Min sammanfattande upplevelsen är att oppositionen formulerar sig vagt och att kritiken är undfallande i förhållande till förslaget. Ett pliktskyldigt viftande, men inga löften om förändring vid eventuell valseger. Det kanske är bäst så.

Är det någon som kan resa sig för gravören?

Mitt humör är fortfarande en smula ojämnt efter riksdagsbeslutet om ny lärarutbildning. Jag tar till det gamla knepet att berätta en fräckis för mig själv. Tyvärr lärde jag mig de flesta historierna i tioårsåldern och förstår inte riktigt varför just dessa gjort ett livslångt intryck.

Kålle och Ada åker spårvagn. Det fullt av folk och inga sittplatser. Ada ser sig omkring och säger med hög röst:
– Är det nån som kan resa sig för en gravid kvinna?

En ung man reser sig hastig och bereder plats. Kålle utbrister:
– Är det nån som kan resa sig för gravören?

Nu tänkte jag säga något klokt om varaktig kunskap och inlärningsfönster, men avstår i ett anfall av eftertanke.

Kanske kan ni en rolig historia som muntrar upp? Det behöver inte vara en fräckis…

Himlen gråter

Klicka på bilden

Peps Blodsband – Himlen gråter

Debatten om framtidens lärarutbildning är över. Nu återstår för landets högskolor att tolka riksdagsbeslutet och skicka in sina ansökningar om att få ordna utbildning.

Jag är ingen dålig förlorare och moralen på min arbetsplats är hög. Att jobba i en politiskt styrd verksamhet innebär att hålla god min i elakt spel. När de nya  studenterna kommer hit 2011 hoppas jag kunna dölja min besvikelse över att den utbildning som sjösattes 2001 inte fick chansen att utvecklas.

För den som vill njuta av det parlamentariska finliret presenterar jag en länk till tevesändningen, extern spelare . Det verkar att ha varit en ganska snabb och odramatisk historia och nu gäller det att se glad ut.

Leendet kan vara en smula krampaktigt några dagar.

Gör jag ett sammansatt intryck?

En man gjuten i ett stycke – det vore allt något! Kanske är det dags att ta farväl av den där drömmen om ett sammanhållet och harmoniskt jag? De som talar om livet som ett pussel verkar ha förstått någonting om hur komplicerat och sammansatt tillvaron är.

Jag saknar tålamod och är färgblind. Därför är pussel en ganska plågsam syssla. Om jag koncentrerar mig på svartvita kantbitar brukar det gå hyfsat. Ibland.

Igår presenterade jag propositionen till den nya lärarutbildningen för VFU-samordnare i en kranskommun. Den lojala statstjänstemannen beskrev tankarna bakom förslaget med exemplarisk neutralitet. Tyvärr är jag ingen vidare skådespelare och det finns en uppenbar risk att min bristande entusiasm störde framställningen.

Jag jobbar vidare med min ironiska sida. Den får liksom inte ta över.

Idag behandlar riksdagens utbildningsutskott förslaget till ny lärarutbildning som bland annat minskar VFU-delen från 25 till 20 veckor. Länk

Peps Blodsband – Vilddjurets tecken

Björklund, var är du?

Propositionen om ny lärarutbildning möter svenska folket i morgon. Eller i alla fall riksdagens ledamöter i utbildningsutskottet. Jag försöker stava mig igenom oppositionens motförslag men det känns en smula uppgivet. Några motioner om genusperspektiv och mer sex- och samlevnad kanske kan liva upp tillställningen, men som helhet verkar det ganska avslaget.

Länk

Den segervisse utbildningsministern väljer till och med att avstå och det känns logiskt. Mannen som gjort disciplin och närvaro till sina ledord prioriterar bort denna avgörande händelse i svensk utbildningshistoria. Mats Pertoft (Mp) är inte nöjd och jag förstår besvikelsen. Den politiska makten utövades på DN debatt. Där bankades bilden av den usla svenska skolan in i det allmänna medvetandet. Riksdagsledamöterna tilldelas statistrollerna.

Jag vet inte om det är lämpligt att visa den tevesända debatten i svenska skolor. Risken finns att barnen drabbas av politikerförakt om viktiga beslut tas utanför riksdagen.

Förskollärarutbildningen – huset som gud inte glömde 2

Vi försöker förstå tankarna bakom den nya förskollärarutbildningen, så som de presenteras i propositionen Bäst i klassen. De flesta av oss tycker nog att det är misstänkt likt en väldigt gammal förskollärarutbildning – även om det finns en fernissa av kunskapsromantik som förskjuter fokus från lek och personlighetsutveckling till de mätbara skolförberedande färdigheterna.

Öster om Malmö högskolas högkvarter Tornhuset ligger en liten byggnad som tagit en del stryk under byggnationen av Citytunneln. Nu ska det byggas en parkeringsplats under huset och stadsarkivarien har varit benhård. Huset får inte rivas. Därför har det transporterats 300 meter till andra sidan av Tornhuset.

Jag menar att detta hus är en ytterst sublim symbol för förskollärarutbildningens förhållande till den akademiska världen.

Läs mer om huset här!

Köp och sälg

Frågan om visionernas betydelse tränger sig på. Jag vill jobba inom en lärarutbildning med sammanhållen gemensam idé om skolans uppgift. När jag började på Malmö högskola fanns en romantisk föreställning om “vår modell” och det förekom ideologiska övertoner i debatten. Slagorden om “reflekterande praktiker” fungerade faktiskt och vi var stolta bärare av visionen. Kanske för stolta.

Nu monteras landets  lärarutbildningar ner och ersätts ofta av kanslier som hanterar ett köpochsäljsystem mellan institutioner, områden, fakulteter och enheter. I framtiden renodlas marknadstänkandet inom högskolorna och jag är orolig för att de korta kurser som studenter erbjuds inte hålls samman av en pedagogisk grundsyn. Kvalitet kommer att mätas som en formell och teknisk storhet. Andel disputerade och antal publikationer  känns inte som trygga parametrar att bygga en komplex verksamhet på. Jag skulle hellre se utbildning som “en resa” än “en tur till stormarknaden”, men det finns olika metaforer för att beskriva högskolans uppgift.

I skogen leder sälgen vårens inmarch. Humlorna surrar och firar att vintern är över. Träden runt om står tysta och kala. Det är viktigt att samlas runt något.

Flum och kunskap

Ina Alm gör ett kraftfullt försök att påvisa det ovetenskapliga i regeringens skolpolitik. Den s.k. kunskapsskolan är en retorisk figur som borde förvisas till historiens skräpkammare. Åtminstone tills dess att någon har presenterat en trovärdig definition är begreppet gravt vilseledande. Läs även kommentarerna!

Länk till Skola och samhälle

Det är inte första gången ämnet har behandlats här (länk) och jag känner en trött hjälplöshet över att vi inte når fram till maktens centrum med budskapet. Den lilla rörelsen som arbetar för att ge begreppet “Flum” en positiv laddning har en egen blogg:

http://flumpedagog.wordpress.com/

Vi är några stycken som bär våra FLUMPE-tröjor med stolthet. Ina har förtjänat en med guldtext.

Ledarskap – vad är det egentligen?

Jag ber studenter beskriva sig själv som ledare och får en brokig provkarta på egenskaper:

  • Målinriktad
  • Situationsanpassad
  • Lyssnande
  • Flexibel
  • Personlig
  • Humoristisk
  • Bestämd
  • Engagerad
  • Strukturerad
  • Öppen
  • Känslig
  • Lugn
  • Generös

Vi stämmer av med de beskrivningar som finns i vår bibel På väg mot läraryrket sid 44 och inser att det här är komplicerat.  Den enkla färdigheten som innebär att instruera och motivera går kanske att förstå – men när vi börjar diskuterar makt och innehåll öppnar sig avgrunderna.

Efteråt försöker jag fånga upp studenternas tankar om mitt ledarskap under lektionen om ledarskap. Borde jag varit tydligare? Var jag alltför styrande? Går det att få gruppen att mötas utan att vara manipulativ? Vilka förväntningar har de egentligen på oss högskolelärare?

Jag experimenterar med  lösa tyglar och programmatisk tillit.

Du måste alltid ha ett tydligt syfte kopplat till kursplan!

Du måste alltid ha ett tydligt syfte kopplat till kursplan!

För den som är mer intresserad av ledarskapets tekniska dimensioner rekommenderar jag John Steinbergs program på UR.