Newcastle 3

Min vän Mikael har sprungit längs Hadrianus mur (länk till Mikaels blogg), men jag valde en lugnare variant och gick till Great North Museum (länk) och inhämtade nödvändig information om muren som är 72 miles och löper från kust till kust i norra England.

Bild: Mikael Björk

Bild: Mikael Björk

Det är ett märkligt lågt byggnadsverk och det är svårt att förstå dess strategiska värde. Det började byggas 122 efter Kristus och det finns olika teorier om varför det uppfördes. En möjlighet är att befälhavaren upptäckte att soldaterna hade tråkigt och att bristen på meningsfulla arbetsuppgifter skapade disciplinära svårigheter. Jag tänker på skolans värld och undrar om det inte fanns blindkartor på den tiden? Då hade soldaterna kunnat fylla i sådana istället och sluppit bygga en meningslös, men vacker, mur.

En annan tolkning är att det egentligen var gudarna som ville ha muren och den ende som förstod gudarnas vilja var kejsaren. Då var liksom den diskussionen över innan den börjat. Behöver jag dra en parallell till utbildningsministern och Sigbrit Franke? Låt oss bygga en ny lärarutbildning!

Koncensualismens baksida

Skoldebatten är underlig och kommentarerna på Helenas utmärkta blogg gör mig ibland förvirrad. Ändå är den ett vattenhål i den ofta överhettade diskussionen.

Det finns en risk att tonen blir obehagligt polariserande och motståndarna anklagar varandra för de mest bisarra ståndpunkter. Ofta lyckas någon lägga beslag på ett nyckelord som “kunskap” eller “ordning” och då får den andra sidan hålla tillgodo med “trygghet” och “kreativitet”.

På samma sätt går det att göra oändliga önskelistor över vilka egenskaper vi vill se hos våra svenska lärare och just nu tycks många tro att vägen till högre kvalitet går genom krav och inspektioner. Jag ser en uppenbar risk att kampanjen hamnar på slagordsnivå (vem är egentligen emot kvalitet och likvärdighet?) och samtidigt finns helt annan fara i att en del av de här nyfunna harmoniska allianserna enbart föreligger på en språklig nivå:

Heja, heja vi vill ha
skolor som ska vara bra
satsa hårt på kvalitet
gärna med likvärdighet
Janne, Janne, Janne!

Jag kan lyfta hela världen!

Jag kan lyfta hela världen!

Jag vill återerövra en möjligheten att prata om samhällssyn, människosyn, kunskapssyn. Mina öron är trötta på krav, regler och metoder.

Travelling man

Nästa vecka är jag på resa. Min kamrat Mikael har lockat med mig till Newcastle och jag ska delta i en International conference week där lärare från olika länder möter studenter i olika former av workshops. Kroppen är annars ingen stor vän av  förflyttningar och jag känner en viss oro inför att undervisa på engelska.

Staden verkar vara spännande och har nog en del likheter med Malmö. En film som jämför Newcastles och Stockholms uteliv är en stor succé på Youtube med miljoner visningar. Jag förstår inte riktigt varför.

Restips mottages tacksamt!

“Kvalitet går inte att definiera…

… – det går enbart att exemplifiera”

Med de orden ringande i öronen lämnade jag konferensen om Professionell lärarkompetens via spel och simulering. (Länk)

Det kändes lite snopet och jag tror att en del av deltagarna, som lagt ned mycket tid på att bygga upp bedömningsmatriser i många steg, gärna hade hört andra slutord.

Som vilsna får i dimman...

Som vilsna får i dimman...

I mitt oändliga hav av fortbildningsmöjligheter…

…smet jag idag in på konferensen om Professionell lärarkompetens via spel och simulering. (Länk)

Du kan ta del av föreläsningarna från hemsidan och Bambuser verkar fungera bra. Uno Fors från Karolinska institutet berättade om hur de jobbade med interaktivitet och filmer i behandling av svåra psykiatriska brottslingar och det lät spännande. Men dyrt att använda professionella skådespelare i filmerna var det.

Länk till film – Bambuser

Andra förlitade sig mer på datorns självmotiverande kraft och tycktes tro att barnen blir stimulerade av att få spela spel i största allmänhet – även om övningarna var av traditionellt slag. Jag tror att den tiden är förbi.

Whyville.net är nog fortfarande är ett vinnande koncept av att vara mötesplats, spel, uppslagsverk och träningsanläggning. Den borde studenterna få prova på…

What´s the hurry?

Marianne Faithfull – What’s The Hurry

Landets lärarutbildningar brottas med att färdigställa ansökningar om att få examensrätt i framtiden. Arbetet sker inte under värdiga former och det är olycksbådande att reformen stressas fram. Kvalitet tar tid.
Länk till Lärarnyheter

Senast den 28 juni ska 26 lärosäten söka om sina tillstånd om de vill fortsätta ha examensrätt när den nya lärarutbildningen införs 2011.
– Den förra lärarutbildningsreformen kritiserades för att den genomfördes så snabbt. Men då hade vi oceaner av tid jämfört med nu. Det är ett sanslöst tidschema och vi har hysteriskt mycket att göra. Alla kursplaner ska skrivas om, säger Monica Hansen Orwehag, utbildningsledare på lärarutbildningen på Högskolan Väst.

Det Högskoleverket måste ha in är huvudsakligt innehåll för de nya lärarprogrammen inklusive litteraturlistor och examinationsformer. Men propositionen kom så sent som i februari och lärosätena har fortfarande inte fått examensmålen från utbildningsdepartementet. Enligt uppgift skulle de fastställas idag.

Jag tror det var Stalin som sa att om man ska göra omeletter måste man knäcka ägg och revolutionen är ingen tebjudning – men är det rimligt att brådskan ska gå ut över de studenter som är inne i den pågående utbildningen?

– Summan av kardemumman är att vi inte kan ta hand om våra nuvarande studenter på ett bra sätt och nu är det examensperiod. Vi ska också hinna se över litteraturlistor och lägga schema inför hösten, säger Monica Hansen Orwehag

 - Klicka på mig!

- Klicka på mig!

Lärarutbildningen och de “digitala infödingarna”

Kristina Alexandersson föreslår att vi ska sluta använda begreppet “digitala infödingar”.

Länk

Jag tror hon har en viktig poäng. Genom att beskriva digitalt kompetenta ungdomar som infödingar exotiserar vi dem – och skapar samtidigt en ursäkt för den egna inkompetensen.
– Det är ju lätt för dem, de är ju födda med datorer…

Vi som inte är infödingar tilldelar oss rollen av “turister” och det blir problematiskt om turisterna ska värdera “infödingarnas” prestationer utifrån våra värderingar. Jag tror att det skulle kunna kallas “etnocentrism” eller i värsta fall “kolonialism”.

Till hösten planerar Lärarutbildningen en massiv fortbildningsinsats för att höja lärarnas digitala kompetens. Då duger inga ursäkter. Den nya lärarutbildningen skulle i Frankes utredning både  “genomsyras och pläglas” av IKT-perspektivet. Kanske är den aningen klumpiga meningen det klokaste i hela utredningen?

Rekordhögt antal manliga sökande till förskollärarprogrammet!

Friluftslinjen har nästan 50% manliga sökande och total är 19,5% av de 400 sökande till förskollärarprogrammet män.

Ni tror väl inte att detta händer i Sverige? Här har Delegationen för jämställdhet i förskolan slagit fast att pedagogens kön inte är betydelsefullt och att enstaka män riskerar att förstärka könsstereotypier. Därför har rekryteringsarbetet ställts in och de få män som börjar på utbildningen riskerar snabbt att marginaliseras.

Nej, siffrorna kommer från förskollärarutbildningen vid Drottning Maudes minne i Trondheim. I Norge bedrivs sedan länge ett väldigt spännande arbete för att bryta traditionella könsmönster vid yrkesval och de nätverk som finns för utbildade manliga förskollärare spelar en aktiv roll i rekryterings- och inskolningsarbetet.

Länk till Norge!

Jag är verkligen inte mot forskning!

Landets lärarutbildningar har akademiserats sedan 60-talet. Jämfört med andra utbildningar har det gått ganska långsamt och på en del lärosäten arbetar fortfarande adjunkter kvar i betydande omfattning. När vi nu ska söka examensrättigheter för att bedriva lärarutbildning skärps kravet på ökad andel disputerade och vi är nog några adjunkter  som går och väntar på de långa knivarnas natt.

Jag har i en del inlägg antytt att det finns andra sätt att beskriva kvalitet och är orolig för att någon kan tolka detta som att jag är emot forskning, vetenskaplighet eller till och med enskilda personer. Det är jag naturligtvis inte. Den utbildningsvetenskapliga forskningen är nationellt styvmoderligt behandlad och förskolan särskilt utsatt.

Nu skrivs kraven på vetenskaplighet och forskningsförankring in i skollag. Jag är intresserad av vilka konsekvenser en sådan satsning får. Leif Mathiasson beskriver dilemmat väl i ledaren till senaste numret av pedagogiska magasinet. (Länk)

Verksamheten i förskola och skola ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Det är egentligen en självklarhet – och har under lång tid varit allmänt vedertaget. Och att det nu, sent omsider, skrivs in i skollagen är naturligtvis alldeles utmärkt.

Men det finns också en slags bister ironi i det faktum att det är nu det sker. Ingen tidigare svensk regering har väl varit så utstuderat ointresserad av vad forskningen inom utbildningsfältet har att säga. Ingen tidigare ansvarig minister på utbildningsområdet har så nonchalant avfärdat vad forskningen har att tillföra och så tydligt hamnat på kollisionskurs med forskarsamhället.

Så vad betyder det då egentligen att kravet på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet skrivs in skollagen? Är det bara en retorisk piruett? En till intet förpliktigande formulering som mest är ägnad att mörka det faktum att den väldiga reformvåg som nu väller över utbildningsområdet inte har särskilt mycket med vetenskap och beprövad erfarenhet att göra.

Det är ju knappast någon hemlighet att dagens utbildningspolitik är frukten av en mångårig, målmedveten politisk kampanj. Dess huvudingrediens har varit en systematisk svartmålning av den svenska skolan och utbildningspolitiken där lösningarna har bäddats in i den egna verklighetsbeskrivningen. Det har varit ett renodlat politiskt projekt som saknat intresse för vad forskningen inom fältet har att säga om lärande och utveckling.

Förstå mig rätt. Utbildning är politik. Alldeles givet. Utbildningspolitiken är ett av de kraftfullaste redskap som ett lands politiska ledning har för att forma framtiden. Det är i regering och riksdag som mål och inriktning för det gemensamma utbildningsväsendet läggs fast.

Läs den spännande fortsättningen och hjälp mig att tro på möjligheterna till fri kritisk forskning inom detta system. Var finns den forskning som på allvar oroar makthavarna?

Uppdatering:

Bim Riddersporre skriver på Skola  och samhälle (länk) om behovet av ett yrkesspråk och vikten av att kunna beskriva den egna verksamheten. Det är också en viktig uppgift för forskningen vid lärarutbildningen