360 – pojkar, pojkar, pojkar

Jag läser Skolportens tidning 360 och fångas av innehållet. (nej den finns inte på nätet och 95:- är ganska djärvt i en tid då det mesta är gratis!)

Temat är pojkar och flera skribenter är bekymrade över att pojkarna halkar efter i skolan. Det finns även kritiska röster som beskriver pojkarna som diskriminerade. Martin Ingvar argumenterar för andra arbetsformer och betonar läsningens avgörande betydelse för skolframgång – tyvärr ser jag inga djupare spår av pedagogiskt tänkande i hans förslag som tycks vara av ganska teknisk art.

Anne-Marie är som vanligt ovanligt klok och ger flera exempel på att skolan sviker pojkarna som grupp. Deras intressen är marginaliserade och kroppsspråket tolkas som  ett hot mot systemet av oroliga lärare.

Äsch – varför refererar jag? Läs!

Eldkvarn – Pojkar pojkar pojkar

På Newsmill rullar en ganska förvirrad diskussion vidare utifrån mitt inlägg om DJ:s arbete. Från början handlade millningen om “Män på dagis” och då startade en pedofildebatt. Sedan lyckades jag få redaktören att ändra frågan till DJ och nu riskerar jag att bli ihjälkramad av antifeminister.

Länk till Newsmill – skriv gärna något där!

En smula mindre arg

Jag har funderat en hel del över det här med nätverk för män på lärarutbildning och snuddat vid tanken på att det kanske inte är lika viktigt som jag tycker. I dag hade Radio Kristianstad ett kort inslag och jag inser att nätverket även kan ha en pådrivande funktion i förhållande till andra lärosäten.

(länk till presentation)

(länk till program inslaget börjar efter 13 minuter)

Monica Fransson är ansvarig för de inriktningar på lärarutbildningen på Högskolan i Kristianstad som brukar leda till jobb inom förskolan. Hon säger att det på 70-talet var vanligare med strategier på Högskolan för att stötta män som var i minoritet. Varför det lagts på hyllan på Högskolan i Kristianstad finns inget rakt svar på.

– Frågan är väl lika viktig idag, men vi arbetar inte lika starkt med det som vi gjort, säger Monica Fransson.

Kanske är det så att Monicas reaktion är rimlig i ljuset av det ointresse som de tre Delegationerna för jämställdhet har visat för de här frågorna?

Länk till Newsmill

Usch – nu blev jag arg igen!

Blå Häst – Män Är Svin

Är du fortfarande arg, Mats?

Jag lyssnar på intervjun med Anna Ekström som varit ordförande i delegationerna för jämställdhet i förskolan och fortfarande basar för  delegationen med inriktning mot skolan. Hon har  en hel del kloka tankar, men fokuserar starkt på farorna med stereotypisering av enstaka män. Delegationen ville gärna skydda dessa män från sig själv på ett olustigt sätt. Risken fanns att männen inte var tillräckligt goda förebilder och då blev rekryteringsarbetet ointressant eller genusteoretiskt oförsvarbart.

Länk

Hon redogör för förslaget  om rekryteringsåtgärder för män till förskolan i form av sommarkurser liknande de som skall väcka flickors slumrande teknikintresse.

Intervjuaren: Vad hände med förslaget?

Anna Ekborg: Så vitt jag vet har det inte blivit något av i någon av landets kommuner. Men om det skulle finnas något exempel skulle jag bli hemskt glad och vill gärna veta mer.

Jag funderar över de 12 miljonerna (eller var det mer) som delades ut till genuspedagogiska satsningar och undrar över hur de har utvärderats. Nog är det rimligt att ordföranden ska känna till om förslagen har fått några konsekvenser  för verksamheten. Särskilt som Anna Ekström belönades med ordförandeskapet i DEJA och förhållningssättet lever vidare i DJ

Läs mer om statliga jämställdhetspolitik på Newsmill

Säkert – Är du fortfarande arg?

Svenska män utbildar sig till förskollärare i Norge

Jag möter en grupp norska lärarutbildare från Tromsö och vi diskuterar naturligtvis jämställdhet och rekrytering av män till förskolan. Den norska strategin har varit konsekvent och under tio år har man byggt upp kanaler som nu ger resultat.  40% av de sökande till linjen med friluftsinriktning är män och på den allmänna är andelen män 20%. Idag söker sig många svenska män till Norge där attityden är annorlunda jämfört med Sverige. (Länk till Menn i barnehage) De slipper tjänstgöra som symboler för en havererad jämställdhetspolitik.

Ur ansökningar från Linköping och Linnéuniversitetet

Linköpings universitet vill rekrytera män med ett särskilt engagemang för jämställdhet som då kan medverka till att  “deras genusmärkta privilegier synliggörs och ifrågasätts”. Därefter kan de få göra tjänst som “jämställda förebilder”. Det känns som ett säkert sätt att skrämma bort män. Linköpings ansökan

Linnéuniversitetet riktar in sig på att höja genusmedvetenheten hos lärarutbildarna som måste förstå hur de (lärarutbildarna alltså?) bidrar till att “reproducera genusordningen. Först därefter kan strategier formas för att utmana de föreställningar som bidrar till könsobalans i lärarutbildningen”. När alla lärarutbildare har förstått allvaret kan vi alltså börja utforma strategier? Linné ansökan

När jag läser de här  ansökningar som Delegationen för jämställdhet i Högskolan har beviljat bidrag till blir jag ideologiskt utmattad. Hur kunde jag vara så dum att jag trodde att den konferens för manliga nätverk vid landets lärarutbildningar som Malmö och Borås ville ordna skulle kunna få stöd från det hållet?

Läs mer om DJ och dess tolkning av sitt uppdrag.

Radio Kristianstad har tema om män i förskolan (länk). Det finns en uppenbar risk att jag dyker upp i morgondagens program.

Uppdatering: Jag skrev en liknande text på Newsmill och upptäcker till min förvåning att redaktören har ändrat rubriken från “DJ sviker sitt uppdrag” tlll det betydligt tamare “Kan Norge rekrytera män till förskolan borde Sverige också kunna”. Mitt förslag till millning av “DJ:s verksamhet” ändrades till den helt bisarra frågan om “Män på dagis”.

Varför?

Särskilda krav på män som vill bli lärare?

Jag läser titlarna på de ansökningar som har fått bidrag av DJ och blir fundersam:

Linköpings universitet Lärarutbildningen – för män med engagemang för jämställdhet 1 063 547 kr

Är det inte lite underligt att peka ut nödvändigheten av ett engagemang just hos denna grupp? Om männen utgör 5% av de antagna vid t.ex. förskollärarutbildningen menar jag nog att det avgörande ansvaret för att förändra strukturerna ligger hos majoriteten. Männen riskerar alltid att stereotypiseras och reduceras till symboler. Jag tänker att de i första hand måste lära sig att hantera motstridiga förväntningarna – kanske kan man kalla det “engagemang för jämställdheten” men jag ser andra tolkningar som oroar mig.

Min erfarenhet är att de här männen ogärna vill pråla med sitt engagemang och gärna undviker att se sig som förebilder för “den nye mannen”. De har ofta fullt upp med att manövrera i de komplicerade skolkulturerna utan att avkrävas ett särskilt engagemang för något så komplicerat som jämställdhet. Läroplanens formuleringar om att motverka traditionella könsroller borde gälla för båda könen i lika hög grad. Männen kanske redan har gjort sin insats genom att göra ett kontroversiellt utbildningsval?

Jag måste nog läsa hela projektansökan!

En gammal inbjudan till nätverksmöte

En gammal inbjudan till nätverksmöte

Delegationen för Jämställdhet i Högskolan beslutar…

… att avslå Borås och Malmös  gemensamma ansökan om bidrag till att arrangera en nationell konferens för manliga nätverk vid landets lärarutbildningar.

Beviljade_projekt_2010-1

Avslag

Kanske är inte tiden mogen för stöd till manliga nätverk. Att ge stöd till män är antagligen alltför svårsmält ur ett likhetsfeministiskt perspektiv och dessutom svårt att förena med teorin om könsmaktsordning. Jämställdhetsarbetet bedrivs på upptrampade stigar och fokus ligger som vanligt på att motverka de orättvisor som drabbar kvinnor. Delegationen tolkar direktiven om att minska könsobalanser på ett ganska självständigt sätt.

Delegationen ska stödja insatser och föreslå åtgärder som främjar jämställdhet i högskolan. Följande problemställningar ska särskilt uppmärksammas:

a) könsbundna utbildningsval till högskolan,
b) minskningen av andelen män som söker sig till högre utbildning,

c) skillnader mellan kvinnor och män vad avser studietakt, avhopp och benägenhet att avlägga examen,
d) kvinnors och mäns skilda möjligheter till forskarkarriär,
e) den ojämna könsfördelningen på högre tjänster och befattningar inom högskolan.

Samtidigt känns det lite surt att Norge ska lyckas med någonting som vi i rättviselandet Sverige betraktar som omöjligt – att rekrytera män till förskolan. I Trondheim är 20% av de antagna män och det är ett resultat av långsiktigt arbete. (Länk till menn i barnehage)

Jag gratulerar Linköping och Linnéuniversitetet som har lyckats få bidrag till någonting som har med män att göra. De ansökningarna kommer jag att läsa med stort intresse.

Dysfunktionell manlighet?

För några år sedan föreläste jag på en kurs som hette Män till skolan. Det var en rekryteringssatsning där män under ett år fick praktisera i yrket mot betalning samtidigt som de hade möjlighet att läsa upp betyg och erhålla formell behörighet. Min insats var att förbereda dem på en del av yrkets baksidor och dessutom gjorde vi rockvideor under lekfulla former. Jag representerade någon form av uthållig erfarenhet och antog motvilligt utmaningen att agera förebild.

Jag minns en kille som var lite äldre än de andra. Han hade jobbat som sjöman och var nu sugen på att göra något mer meningsfullt av sitt liv. Kanske skrämde jag upp dem om hur det var att befinna sig i en kvinnodominerad värld och efter lektionen kom han fram och sa halvt på skoj:
 – Du Mats, om det kör ihop sig – kan vi ringa dig då? Ungefär som en livlina?

Tio år senare senare möter jag honom igen på en fest och undrar vad som hände? Han ler bekymrat och berättar en sorglig historia om en osynlig hinna som han inte lyckades ta sig igenom. Nu seglar han åter på de sju haven och byter delar på maskiner. Kanske klarar han sig bra  – frågan är om skolan klarar sig utan honom?

“You were a naughty boy!” – Newcastle 13

Jag går förbi en skola och beundrar ambitionen att låta barnen leka med vatten, hängrännor, stockar och bildäck. Det ringer in och barnen skyndar sig att ställa upp. Jag hör en skarp röst och budskapet känns obehagligt välbekant:
– You were a naughty boy!

Mina kolleger har varit på ambitiösare studiebesök och berättar om skamlös användnings av skamvrån. (Kan man skriva så?)

Genusperspektiv på svensklärarpriset?

Det finns en betydande kvinnlig majoritet bland mottagarna av svenska akademiens svensklärarpris. Här följer en förteckning över de senaste fem årens säkert ytterst värdiga pristagare:

Birgitta Fasth är lärare i svenska, religion, retorik och kulturhistoria vid Frölundagymnasiet, Västra Frölunda

Lena Josefsson är lärare i svenska och franska vid Uddevalla gymnasieskola. Christina Karlén är lärare vid Elias Fries skola i Hyltebruk,

Lotta Bergman är verksam vid gymnasieskolan i Sölvesborg.

Anders Blomdahl är verksam vid Hulebäcksgymnasiet i Landvetter.

Cecilia Höjdén-Åhlmans är verksam vid Katrinelundsgymnasiet i Göteborg.

Ewa Josefsson är lågstadielärare vid Rannebergsskolan i Angered.

Iréne Nilsson är gymnasielärare vid Klippans gymnasium.

Maj Stoddard är lågstadielärare vid Vänge skola i Uppsala.

Lena Alvåker är mellanstadielärare vid Gamla Lundeskolan i Örgryte.

Maj Björk är speciallärare på lågstadiet i Västra Frölunda.

Anne-Marie Körling är grundskolelärare vid Byängsskolan i Täby.

Eva Skanselid-Norén är speciallärare i grundskolan och på förskolan i Askim.

Kerstin Magnusson är klasslärare i årskurs 4-6 vid Bodestorpsskolan i Karlshamn.

Greta Björklund är gymnasielärare i svenska vid Strömbackaskolan i Piteå.

Ann-Marie du Plessis är lärare i svenska vid Nya Stenskolan i Malmö i årskurserna 6–9.

Kristina Hallind är lektor i svenska vid Katedralskolan i Lund.

Maria Öhman är lärare i svenska vid Luleå gymnasieby i Luleå.

Fredrika Bremer

Fredrika Bremer

Vad innebär den här dominansen för tolkningen av svenskämnets utformning och innehåll? Speglar den lärarkårens sammansättning eller juryns värderingar?

Ett värdig ämne för  nätverket SMDI att undersöka!

Hanna Fahl påtalar det motsatta förhållandet inom Stand up comedyvärlden. Länk. Roastningen av Annika Lantz beskrivs som en freak show. Det är väl ungefär som att tänka sig ett lärarlag med enbart män?

Den manliga skulden

Jag diskuterar könsroller med några killar som ska bli lärare. Vi funderar över hur anpassningen till en kvinnlig kultur fungerar och har en gemensam erfarenhet av skuld:

– Det är lördag, jag har jobbat hela veckan, lägenheten är städad och jag har gjort allt jag ska. Jag sätter mig och spelar mitt våldsamma datorspel i sex timmar. När min flickvän ringer och frågar vad jag gjort… så ljuger jag.

Den här berättelsen upprepas med små variationer. Alla tycks ha en stark bild vilket som är “det goda beteendet” och är också beredda att ge upp en del av sin frihet för att bli accepterade. De blir säkert bra lärare.

Call of duty?

Call of duty?