Hans, Leffe och Mats
Ibland känns bloggen mig trång. Jag älskar mina trogna kommentatorer och anonyma läsare – men ibland är det nödvändigt att skriva utanför kretsen.
Att kalla en utredning för “svek” kanske är lite kvällstidningsmässigt. Om någon undrar är jag lite mindre arg idag.
I morgonsoffan beskrivs det svenska jämställdhetsarbetet i skolan som ett misslyckande och då uppstår frågan vem som är ansvarig för detta. Är det politikerna i riksdagen som styr eller finns det strukturer på tjänstemannanivå som är mer betydelsefulla?
Jag citerar ur SOU 2006:75 sidan 26:
Det har funnits en skolmyndighetsfeminism inom institutioner som Skolverket, Utbildningsdepartementet och fackliga lärarorganisationer. Jämställdhetsarbetet har styrts och formulerats från dessa institutioner och myndigheter. Projekt har utarbetats, medel och nätverk har anförskaffats. Styrdokument som har fått stor betydelse för verksamheten har utformats och implementerats på regional och lokal nivå.
När Sabuni ställer sig bakom DEJA:s slutbetänkande väljer hon att ingå i det här nätverket. Men det är väl inte därför vi har politiker? De ska leda arbetet – inte låta sig manipuleras av fack och tjänstemän.
Spelar partifärgen någon roll?
Helena von Schantz har skrivit årets viktigaste text om jämställdhet i skolan.
När det gäller att förklara pojkarnas bristande skolframgångar sluddrar DEJA om antipluggkulturer och dammar av biologistiska teorier om utvecklingspsykologiska normalfördelningar.
Helena återför frågan till det som borde stå i centrum: innehåll och arbetssätt.
Hur ska vi ha det i skolan?
Det ska bli spännande att se vad DEJA har åstadkommit. Anna Ekström var även ordförande i delegationen för jämställdhet i förskolan. Då osynliggjordes frågan om rekrytering av män till läraryrket av genusideologiska skäl och jämställdhetsarbetet har sedan dess haft ett starkt fokus på beteendemodifierande metoder. Jag är nyfiken på att se om hon och delegationen gör samma misstag igen.
Ur pressmeddelandet:
Pojkar och flickor får inte samma förutsättningar att lära sig och trivas i skolan. Flickor presterar bättre än pojkar i skolan, flickor mår sämre än pojkar, flickor utsätts oftare för trakasserier och både pojkar och flickor hindras av traditionella könsroller. Det är slutsatser som kommit fram när nu DEJA idag lämnar sitt slutbetänkandet Flickor, pojkar, individer – om betydelsen av jämställdhet för kunskap och utveckling i skolan (SOU 2010:99). I DEJA:s slutbetänkande lämnas en rad förslag. Bland annat vill delegationen se en systematisk utvärdering av arbetssätt och metoder i skolan på motsvarande sätt som sker inom vården. I betänkandet går DEJA igenom tänkbara orsaker och förklaringar till att flickor sedan decennier presterar bättre än pojkar i skolan. Delegationen bedömer att många pojkar riskerar att mötas av negativa förväntningar och tidigt lära sig hantera skolmisslyckanden, något som kan ha sin grund dels i föreställningar om att pojkar ofta presterar sämre, dels i pojkarnas genomsnittligt senare biologiska mognad.
Ni hittar slutbetänkande här.
Manliga nätverket har möte
Jag bläddrar fram till sidan 181 och letar efter något om betydelsen av att motverka könsobalansen inom lärarkåren. Det kanske finns referenser till Norge som har valt en annan väg?
Nähä – Anna Ekström har gjort det igen.
Jag trodde att direktiven var ganska tydliga och utgick från att HSV:s rapport Man ska bli lärare skulle finnas med i litteraturlistan. Utredarna tycks inte ha tagit utbildningsministerns ord om att rekrytera män till läraryrket på allvar.
– Äsch, vi gör som vi brukar!
Fast nu ska jag läsa hela texten noga!
Uppdatering:
Jag läser om det norska exemplet:
Det tredje målet rör personalen som arbetar inom förskola och skola.
Målet är att öka andelen män. Även här finns det delmål.
1. Ett samarbete mellan staten och kommunerna ska initieras för att förbättra könsbalansen bland personalen i skolan och förskolan.
2. En informationsskrift ska tas fram till skolor och förskolor om rekrytering av män.
3. Förskolor som nått målet att ha 20 % män ska få ansöka om statliga medel för att bli demonstrationsförskolor.
4. Särskilda rekryteringsteam ska bildas lokalt för att arbeta för att rekrytera fler män till förskolan.
5. En utvärdering av jämställdhetsplanerna ska göras.
6. Särskilda statliga medel ska tillföras de tre högskolor som har störst andel manliga studenter som läser till förskollärare.
7. Kommunerna får öronmärkta pengar till lokalt arbete för jämställdhet i förskolan.
8. Ett pris ska delas ut till kommuner som är aktiva i att rekrytera män till förskolan.
I den svenska modellen framstår de här (väldigt framgångsrika) åtgärderna som ytterst udda och inga förslag i utredningen pekar i denna riktning. Behöver jag säga att det är en ideologisk fråga?
Ordet statsfeminism används ganska slarvigt i debatten om genuspedagogik och många tycks tro att det är ett antifeministiskt påhitt?
I betänkandet Jämställd förskola 2006:75 (s.27) ges en bakgrund:
Förstora
Det är alltså inte antifeminister som skapat begreppet och de som inte vill förknippas med staten är fria att ta avstånd från inriktningen eller utveckla nya definitioner.
Jag är undrande över vad det innebär med “en femininisering av yrken som är relevanta ur ett välfärdsstatligt perspektiv”. Gäller det även förskolläraryrket? I så fall är det lättare att förstå just denna utrednings starkt negativa hållning till rekrytering av män till förskolläraryrket.
Det går fortfarande utmärkt att vara feminist och samtidigt tro på nödvändigheten av manliga nätverk inom kvinnligt dominerade utbildningar.
Pelle Billing är inte populär bland alla feminister. Nu försöker han skapa någon form av förståelse. Det är djärvt. Och förbannat nödvändigt.
Jag googlar “Tysta tankar” och undrar var jag hamnat? Den här dikten var jag inte beredd på:
Tysta tankar söker råd,
femton mannar väntar nåd.
Kylan biter ben och märg,
tappra män bekänner färg.
Uti nattens kalla sken
viljans styrka bär dess ben
hoppet sviker ingen man,
driver gömda modet fram
tills vi åter når vår strand
SLÅ DIG FRI!
Skymtar lågan av en eld
vid moders barm min längtan ställd
köld ge vika, vind ge frid
min moders land har vunnit strid
Fall ur glömska stolt och stark
gjut mitt blod i fäders mark
följt mitt nästa genom strid
vid hans sida stolt bredvid
JAG ÄR FRI!
Detta är inte en ny sång från Pojkaktig orkester utan vikingarockbandet Hel som diktar loss.
Jag måste nog fundera ett varv till över hur mycket man kan flirta med begrepp som manlighet och myter. Det här känns inte riktigt bra…
Min lille vän möter Tore Wretman
Min lille vän visar ständigt nya sidor. Han är som vanligt nyfiken och tänker ägna det nya året att utforska sin könsroll. Nu har han börjat intressera sig för matlagning och gräver djupt i Tore Wretmans kokböcker.
I Sveriges radios arkiv hittar han följande banbrytande program från 50-talet:
Novisen vid spisen hör till radions verkliga klassiker.
Mästerkocken Tore Wretman undervisar tålmodigt den ständigt lika hjälplöse novisen Folke Olhagen.
Allt tal om män, könsroller, traditionella mönster och stereotypier börjar gå mig på nerverna. Jag funderar på att släppa loss mina germanska och sportiga sidor:
…och gärna utmana fördomar jag inte visste att jag bar på.
Den här bilden tog jag i Florens för tre år sedan. Det är något med frisyren, vildsvinet och tröjan som förbryllar mig. Jag tror det handlar om en komplicerad maskulinitet?
Tysta tankar 