Det blåser kallt kallt väder ifrån sjön

Mikael Alexandersson summerar kritiken mot den lärarutbildningsutredning som släpps den 3/12. Jag tänker att landets högskolor varit skamligt tysta oförklarligt länge. Nu gäller det att ta tillbaka initiativet från Björklundsekten och avvärja den  intellektuella katastrof som hotar landets lärarutbildningar.

Om flertalet lärosäten förhåller sig sakligt kritiska kan detta knappast viftas bort med att just lärarutbildare i allmänhet skulle vara rigida eller sätta sina egna intressen framför de blivande lärarnas och den pedagogiska yrkesverksamhetens behov.
Vi får väl se…

havsorn

De tydliga målens pris

Polisen har ålagts att genomföra fler nykterhetskontroller – men har inte resurser att ta hand om de ärenden som dessa kontroller skapar. Alltså väljer poliserna att genomföra kontrollerna på tider då de vet att sannolikheten för att de ska behöva hantera brott är låg. Följden är att statistik visar att folknykterheten har ökat – andelen rattonyktra per kontrolltillfälle har sjunkit.

På så sätt kan myten om målstyrningens effektivitet rulla vidare. Tydliga mätbara mål  skapar illojala medarbetare. Det långsiktiga målet – att minska antalet döda i trafiken – tycks vara helt frånvarande.

Jag är orolig för att regeringens vurm för tydliga mål i skola och förskola kommer att få samma katastrofala följder.  Vi undervisar om sådant som går att mäta.

När byråkratin segrar går det ut över barnen, moralen och arbetsglädjen.

I morgon släpper Franke bomben…

…men det är ett sargat flygplan som söker sig fram mot målet.

Parallellerna med Stanley Kubricks film Dr Strangelove är uppenbara. Wikipedia. Engelsk fyllig version

Den Amerikanske presidenten (Reinfeldt) har tappat greppet över utvecklingen och tvingas bevittna hur Dr Strangelove (Leijonborg) och general Jack D. Ripper (Björklund) skickar ett bombplan mot Sovjet. Generalen är övertygad om att landet är hotat av fluorförgiftat vatten (flumpedagogik) och att kärnvapenanfall är den enda lösningen.

På flygplanet regerar major “King” Kong (Franke) och de som normalt sett skulle se till att säkerhetsrutinerna på flygplanet följs (HSV, fackliga organisationer, granskningsgrupp, forskarsamhället, högskolor och universitet) är marginaliserade. Sovjets ledare (Sahlin) mullrar men vågar inte handla förrän det är för sent.

Filmens pessimistiska budskap kanske är att undergången är oundviklig – men jag ser andra möjliga tolkningar.

Jakten på flumskolan

Pedagogiska magasinet är en fantastisk tidning som motiverar avgiften till Lärarförbundet många gånger om. I det senaste numret skriver Tomas Lindblom om den förtalade flumskolan.

sol

Lika lysande är Christian Lundahls artikel (sidan 89 f.f.) om den bejublade men undermåliga betygsutredningen. Omistlig historielektion och sorglig nutidsbeskrivning.

Bäst är ändå de alltid lika överraskande bildvalen. Katta Nordenfalks sätt att bryta mot konventioner gör mig modig och lite dumdristig. Ibland vill jag inte ens veta varför jag väljer vissa bilder.

Klickbar mystisk bild:

mystik

Bind mig – överklaga mig

Svd AB Christer Monika Debatten om betyg rullar vidare – nu handlar det om möjligheten att överklaga.

Elevers och studenters rättigheter är viktiga och ingenting är värre än ett orättvist betyg!

Jo kanske – om undervisningen helt fokuseras på mätbarhet och nervös dokumentation kan det vara ett ä-n-n-u värre scenario. Varje tanke som på något sätt antyder komplexitet eller djup förpassas från klassrummet.

I cyniska stunder tänker jag att de lyckligaste människorna är de som har insett att livet inte är rättvist.


Lärarutbildningens attraktionskraft

Den 3/12 presenterar Sigbrit Franke den nya lärarutbildningsutredningen. För att motivera de stora förändringarna måste den nuvarande utbildningen svartmålas och Franke försitter inte tillfället att tolka rapporten om studenters sjunkande betyg som ett resultat av den lärarutbildning som sjösattes 2001.

FORES hemsida läser jag

“Studien bekräftar att lärarutbildningens attraktionskraft minskat sedan reformen av lärarutbildningen under början på 2000-talet”

Sigbrit Franke ger en förklaring till studiens resultat.

Går det verkligen att dra en sådan slutsats av materialet? Jag tar chansen och frågar Jonas Vlachos om det finns något underlag för en sådan slutsats?

  1. Jonas Vlachos Säger:
    2008-11-29 kl. 15:06 Mats: Nej, det går verkligen inte att dra en sådan slutsats. Vi tittar på lärare som kommit ut i yrket. Nedgången bland dessa började redan runt 1990. De som påbörjade utbildningen efter 2000 syns knappt i vårt material. Snarast är det 1986 års lärarutbildning som minskade attraktionskraften.

Det känns lite otryggt med en utredare som tar sig stora friheter i förhållande till forskning och statistik. Kanske Jan Björklund kan hålla kurs i etik?

Nedanstående klipp är en studie i pliktkänsla, men om man ska släppa en bomb (läs Lärarubildningsutredning) över svensk skola kanske det bör finnas ett visst mått av hängivenhet? Major Kong liknar någon – jag kommer bara inte på vem?

Slutet gott – allting gott?

Att mäta “ledarskap”

Undersökningen om sambandet mellan skolbetyg och framgång som lärare fortsätter att sysselsätta mina tankar. På Ekonomistas diskuterar Jonas Vlachos vidare och jag ställde frågan hur de gjorde för att mäta ledarskap hos kvinnor.

Trenden i ledarskap för kvinnor fångar vi genem att jämföra hur utvecklingen varit bland kvinnliga lärares bröder med den för manliga lärares bröder. Familjekomponenten i ledarskapsförmåga är hyfsat stark (vilket vi kan se genom att jämföra två mönstande bröder) varför detta kan ge en hyfsad bild av själva trenden. Däremot använder vi (naturligtvis) inte brödernas ledarskapsförmåga när vi skattar effekter för eleverna — det gör vi helt enkelt för män.

Jag är lite vilsen och ovan vid både statistik och statsvetenskaplig terminologi. Om jag förstår rätt så menar Jonas att egenskapen ledarskap finns i familjen och att det går att dra slutsatser om systrarnas förmågor utifrån deras bröders mönstringsresultat?

Spännande tanke – som kanske blir ännu svårare att  förstå när vi inte riktigt lyckas definiera vad som egentligen innefattas i begreppet “ledarskap”. Jag tänker att den moderna lärarrollen ofta betonar egenskaper som personlig, flexibel och lyhörd när det gäller att förstå samspelet i klassrummet. Man behöver inte vara särskilt bevandrad i managementlitteraturen för att inse frågans komplexitet. Björklundperspektivet tydlighet är kanske den mest gångbara just nu.

Samtidigt är ledraskap naturligtvis en helt avgörande kvalitet hos lärare och en ständig diskussion pågår inom lärarutbildningen hur vi gör för att utveckla denna färdighet. Teveserien 9a förstärker bilden av den gode läraren som mental coach.

I takt med att läraryrkets status har sjunkit är nödvändigt att beskriva vilka grupper det är som söker sig till lärarutbildningarna. Länk till Palme och Hultqvist. I stället för att se ledarskap som en personlig egenskap möjlig att mäta genom psykologiska tester tror jag att det är mer spännande att se vad som händer de klassresenärer som trots språksvårigheter, svaga studietraditioner och darrigt socialt/kulturellt kapital ger sig in på den spelplan vi kallar skola.

Jonas svarar vidare:

Ledarskapsutvärderingen är väldigt nära vad man inom psykologin kallar The big five, vilket är ett sätt att bedöma personlighet. För att undersöka måttets giltighet har man låtit olika psykologer göra en bedömning av samma intervju. De hamnar väldigt nära varandra. Dessutom är ledarskapsutvärderingen starkt kopplad till framtida löner, även efter att man tar hänsyn till intelligens. Så något viktigt fångar den.

Jag håller med Jonas – något viktigt fångar kanske sådana här tester. Frågan är vad som händer i mötet med barnen i en främmande miljö. När vi kommer till frågan om de duktiga fickornas misslyckande med de svaga pojkarna tror jag att det är åt det här hållet strålkastaren bör riktas.

Nästa steg är att skapa en lärarutbildning som möter detta behov på ett värdigt sätt. Konflikthantering och ledarskapsutbildning tycks åter bli modernt. På bekostnad av vad, tänker jag cyniskt…

Kolla gärna FORES hemsida där  Franke och Fjelkner tycks famla i sina försök att politisera rapporten och förenkla resultaten till en fråga om “attraktion”.

Högpresterande kvinnliga lärare misslyckas med svaga pojkar

Idag släpps en rapport som försöker beskriva sambandet mellan lärares betyg, kognitiva förmåga och ledarskaper i förhållande till deras framgångar i yrket – dvs elevernas prestationer

Länk till ekonomistas

Uppslaget är högintressant, metoden tveksam (utgå från mönstringstester), begreppen svårdefinierade, urvalet begränsat, resultaten svårtolkade och vidöppna för politiska vinklingar. Men jag kan bara applådera modet att ge sig in på minerat område.

Jag citerar mycket och hoppas på överseende från upphovsmännen

I snitt har lärares kognitiva förmåga ingen signifikant effekt men detta döljer ett intressant mönster. Starka elever presterar bättre då de har en lärare med hög kognitiv förmåga men svaga elever presterar sämre om de matchas med en sådan lärare. Att läraren har goda ledaregenskaper visar sig däremot vara viktigt för svaga elever och elever med utländsk bakgrund, medan starka elever varken påverkas positivt eller negativt av denna egenskap.

Särskilt spännande blir det när förhållandet mellan betyg och resultat kopplas till genus:

Manliga lärare med höga betyg får alla typer av elever att prestera bättre och denna effekt är hyfsat stor. Höga betyg bland kvinnliga lärare har däremot en liten — men statistiskt signifikant — negativ påverkan på pojkars provresultat (bland flickor ligger effekten runt noll).

Kan det finnas något i glappet mellan kulturerna “duktig flicka” och “ansvarslös rebell” som komplicerar relationen och förklarar pojkarnas dåliga resultat? Dessutom tycks det vara så att kvinnornas förmåga att nå fram till pojkarna försämras efter några år.

Jag anar att rapporten ger en del ledtrådar till varför det är viktigt att utjämna könsbalansen inom svensk lärarkår. Regeringen har gett HSV i uppdrag att föreslå åtgärder för att stimulera män att söka till lärarutbildningen och att undersöka varför många avbyter sina studier utan att ta examen. Nu finns det en möjlighet att koppla uppdraget till skolprestationer.

En del medier väljer att tolka rapporten som ett angrepp på kvinnliga lärare. Jonas säger så här på Fores hemsida

”Föreslår ni att enbart män med höga betyg ska rekryteras till lärarutbildningen?

Metta Fjälkner om att män med höga gymnasiebetyg visats ha en positiv inverkan på sina elever, medan motsatsen gäller för kvinnliga lärare.

”Nej, det gör vi inte. Dessutom är kvinnor generellt sett bättre lärare än män”

Jonas Vlachos svarar Metta Fjelkner

milit

Uppdatering Sydsvenskan 1 2 3 Metro BLT Barometern UNT AB

Svd Mest bisarr är Sanna Rayman som tycks uppskatta betyg för forskningens skull. STOPPA PLÅGSAMMA SKOLFÖRSÖK, tänker jag.

Tur då att regeringen öppnat upp för mer betyg. På grund av åratal av betygskräck har vi nämligen brist på data att forska på.

Till sist är det beklagligt att TT väljer rubriken “Lärarna allt mindre begåvade”. Jag tror inte att upphovsmännen ser detta som huvudbudskapet i rapporten. Nu riskerar rapporten att sänka yrkets status ytterliggare – vem vill associeras till gruppen korkade loosers…

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Mitt spännande jobb

Jag vikarierar för en kollega och har glädjen att få delta i ett seminarium om boken Utanförskap och gemenskap.

Studenterna  presenterar sina tankar om Förintelsen och diskuterar hur händelsen kan bearbetas i skolan. Vi är ganska överens om att det är underligt att historien läses kronologiskt och det tycks vara vanligt att världskriget behandlas i högstadiet. Alldleles för sent tänker jag!

Under lågstadiet tror jag att det hör till god svensk skoltradition att tugga sig fram från Big Bang (varför läser barnen om detta som jag inte förstår?) till vikingatiden. Jag tror inte det finns stöd i kursplaner för detta. Det lär vara ett arv från LGr62.

Möjligheterna att föra moraliska diskussioner utifrån förintelsen tror jag är små i dagens skola. Kanske vill en del lärare att det ska vara så. Låt oss hellre prata om trevliga saker.

Många studenter tycker att det var viktigt att bjuda in överlevande – jag tror att vi måste hitta andra sätt att föra kunskapen vidare.

Jag har tidigare visat bilder från Judiska museét i Berlin. Rummet med skallarna av järn är fysiskt plågsamt. Det är tillåtet att gå på huvudena. Känslan är ohygglig – det klirrande knakande ljudet hänger kvar.  Vi vandrar på liken.

Klickbar bild:
ber