Vi diskuterar en aktuell fråga. Är det bra på lång sikt att studenter avbryter sina studier? Kommer det verkligen att leda till hög status och kvalitet?
Så var den dagen förstörd…
6
Category Archives: Högskola
Vi diskuterar marknadsföring av förskollärarutbildning
Vad är det som får studenter att vilja studera hos oss? Under några år har vi haft stort söktryck och jag misstänker att det gjort oss lite lata. Kanske ligger det något självtillräckligt i akademins natur som gör att vi inte vill hålla på med marknadsföring och kampanjer.
Min kamrat Mikael fortsätter att producera filmer med lärare på vår institution och nu hoppas jag att alla vill veta mer om hur Sara Berglund ser på begreppet “identitet”.
Länk till Barnochunga.org
Läs mer här
Hur kul ska skolan vara?
Den här diskussionen känner jag igen och anar att tanken på att skolan ska vara rolig kan vara provocerande.
Ett ovanligt öppet “öppet hus”!
Missa inte Malmö högskolas öppna hus i morgon den 22/3 kl 12.00-17.00
Nu börjar striden om studenterna!
“Varning för positivitetsfascism”
Rasmus Willig skriver i Sydsvenskan om en intressant tendens i tiden:
Allt fokus läggs på det positiva. Tanken är att framgångsrika prestationer ska älskas så att de förökar sig, medan det som inte fungerar ska negligeras.
De som inte gillar bekräftelseideologin ser den som en form av det George Orwell kallade New Speak som utmärks av att det inte lämnar utrymme för en enda kättersk tanke och täpper till allt utrymme för att människor fritt ska kunna kritisera det de ogillar.
Sedan lyssnar jag på Kaliber om kulturen inom polisen och plötsligt blir frågan djupt allvarlig.
Undervisningens dramaturgi – såpoperan
Jag tycker ofta att undervisning på högskolan är ett ganska ensamt jobb. Idag har Mikael Björk och jag haft en heldag tillsammans och livet är plötsligt mycket ljusare.
Missa inte föreläsningen om undervisningens dramaturgi. Det lär komma fler filmer från det hållet.
Vad kan vi lära av Ontario?
Jag var i Toronto för 15 år sedan. Då var inte reformernas inriktningen lika generös som de beskrivs i artikeln. Med mina mått var de nya kursplanerna extrem rigorösa. Någonting har hänt på vägen.
Texten är från The Guardian och anlägger ett längtande brittiskt perspektiv på den gamla kolonin:
The state matters, not as a monolithic controller of schools but as a driver for change and high expectations. Ontario learned from some of the 1997 English Labour government’s successes (when standards mattered more than structures), while being less prescriptive and recognising that support rather than punishment was a better way to tackle schools that were not improving fast enough.
The Ontario government chose a few targeted and ambitious, but not unusual, objectives: raising standards for all, narrowing gaps, increasing participation rates, and growing public confidence in state schools. But rather than experimenting with US-style marketisation policies and tinkering with structures, it developed a rigorous programme based on evidence, and began a relentless focus on implementation and building capacity at every level.
“Skill” and “will” became the watchwords, not just for teachers but for everybody involved in the education system, which progressed rapidly thanks to massive investment in leadership and professional development at school, district and ministerial level.
Public statements from government and ministers were switched to be deliberately supportive rather than dismissive of state schools. Finally, and most crucially, the government set out to build a respectful, collaborative relationship with teachers, unions, pupils and parents. “You cannot threaten, shame or punish people into top performance,” writes Levin.
It all seems a long way from home, where division and animosity prevail, parents and teachers are obliged to organise against forced, unpopular takeovers of their schools, anyone who dares to criticise the government is a closet Trot, and even the headteachers’ union is polling members on how morale is affecting their work.
“Ett riktigt fiasko” skriver DN
Vad har hänt med världen? Det fanns en tid när DN:s ledarsida ogenerat backade upp Jan Björklunds skolpolitiska utspel. Nu smyger det sig in kritiska tankar. Vart är vi på väg?
Jag hatar folk som säger “Vad var det jag sa!!!!” – men har svårt att låta bli. Det är svårt att beskriva hur mycket pengar och energi spektaklet har kostat. Misslyckandet är ett bakslag för dem som tror att ett förstatligande av skolan skulla vara en snabb lösning. Bemanningsfirmor och ostbrickor kommer att vara en belastning i den fortsatta debatten.
Troedsson tror inte att legitimation kommer att höja yrkets “status” – ett ord som behöver vila upp sig några år.
LR är som vanligt uppfyllda av framtidstro – och en smula angelägna om att fiaskot inte ska stänka på den egna organisationen.
Mina okända arbetskamrater
Efter tio år på Malmö högskola möter jag delar av de anställda på ett gemensamt möte. Rektor Stefan Bengtsson presenterar sina tankar om det strategiska utvecklingsarbetet och vi träffas för första gången över fakultetsgränserna.
Det känns lite nervöst och jag sneglar på folket omkring mig. Är det verkligen vi som är Malmö högskola?
Jag funderar på vad det är som binder oss samman. Visionen?
På rektorsbloggen rasar en livlig debatt om vår framtida huvudbyggnad Niagara och Stefan är mycket nöjd att medarbetarna engagerar sig. Det är jag med.
Vad ska en lärarutbildning innehålla?
Många har bestämda tankar om hur en lärares yrkeskunskap utvecklas. Särintressen driver sina frågor och ibland är det svårt att se hur de olika delarna ska bilda en helhet. En klassisk tvistefråga är förhållandet mellan ämne och metod. Vad är egentligen ett ämne? Går det att frikoppla det akademiska ämnet från skolämnet – eller bör vi se på kunskap i ett bredare perspektiv? Innan vi börjar diskutera olika metoder vore det lämpligt att alla har en djupare insikt i att det finns olika former av kunskap. Filosofi och politik hör till förlorarna när lärarutbildningen gjordes om 2011. Men det är alldeles för tidigt att utvärdera.
Just nu i termin 2 är det mycket “förhållningssätt” och jag anar att det är särskilt svårt att förmedla något som borde växa fram inifrån. (Hur lär man sig att lyssna på barn – genom att lyssna på barn!)
Det saknas inte litteratur som betonar betydelsen av det goda förhållningssättet. Ibland dignar jag under denna monumentala godhet. Alla ska må bra hela tiden.
Tysta tankar 