De anpassliga akademikerna

Ett kännemärke för en profession är att den i institutionellt hänseende består av jämlikar: sedan kan individuella prestationer vara av högst varierande klass. Jämlikhet kolleger emellan präglar diskussion och beslutsfattande – sociologen Hans L. Zetterberg har allmänt karakteriserat professioner som ”kollegiestyrda yrken med vetenskaplig bas”. Vad som har skett på universiteten är att de kollegiala styrformerna urholkats och på sina håll helt raserats. Efter den senaste så kallade autonomireformen, signerad av liberala politiker, har svenska universitet kommit att styras hierarkiskt. Rektorn har utrustats med vd-makt, men är inte utsedd av sin styrelse (och inte heller som förr i världen av den akademiska personalen), utan av regeringen som också utser styrelse på rektors förslag.

Universitetets ledande person har upphört att vara den främsta företrädaren för verksamheten och gjorts till en oavsättlig myndighetschef med rätt att infoga allt beslutsfattande, all rådplägning (som tenderar att ske efter, inte före beslut) i en linjeorganisation med handplockade, icke-valda underchefer (prefekter och liknande). Universitetens ledarkadrer är därför sällan de mest excellenta på sina fält utan sådana som kan styra och hantera folk – skälla ut och avskeda, när så kan krävas, eftersom professorns anställningstrygghet nuförtiden inte är starkare än vaktmästarens. Inom kort kommer de inte heller att behöva hämtas från vetenskapens värld.

Detta är inte en nidbild. Det är akademisk misär. Det är avskaffandet av all akademisk frihet, som på Orwellskt vis har omtolkats från att vara individens autonomi till att bli institutionell autonomi med en diktatorisk rektorsmakt. Istället för akademiska intriger har det uppstått en hotfullhetens kultur, en tävlan om att vara till lags och institutionsledningar som tar sina medarbetare i örat när de blir ansatta i debatten, i stället för att försvara dem. Vem vill sätta sin fot på en sådan arbetsplats om man inte är tvungen? Många är tvungna, många skattar sig lyckliga över att ha meriterat sig till en postdoc-befattning istället för att kastas ut i långvarig arbetslöshet.

Jag känner igen en del tendenser, men är inte säker på hur en alternativ styrng skulle se ut.

20130610-060126.jpg

En kurs som bygger på en bild?

Jag funderar ofta över om det går att driva lärarutbildningen mot en mer filosofisk inriktning. Många studenter älskar att diskutera metoder, förhållningssätt och ämne. Mer sällan går vi i närkamp med olika tankar om vad kunskap är och hur den utvecklas.

Jag skulle gärna bygga en kurs på att försöka reda ut de begrepp som presenteras på bilden i kunskapshjulet.

Kulturbloggen Tysta tankar besöker Konsthallen

Jag hörde på omvägar att någon kallade mig “mansbloggare”. Det kändes helt knasigt på många plan. För att bevisa min mångsidighet besöker jag Malmö konsthall.

20130608-145827.jpg

Jag tycker verkligen om den här lokalen.

20130608-145949.jpg

En lagom stor jordhög väcker alltid tankar.

20130608-150045.jpg

Jag tycker nog bäst om tornet av pizzakartonger. Tidlöst elegant.

Ibland tänker jag att våra studenter skulle behöva utsättas för kulturella intryck. Just den här utställningen kanske inte är en bra introduktion till konstens värld.

Efter Louisiana känns det mesta ganska ointressant.

De där tio punkterna…

Jag har tidigare skrivit om det underliga förslaget från fack, arbetsgivare och utbildningsminister.

Jag saknar det här gänget. De behövs i utbildningsdebatten. Göran Levin till vänster representerar erfarenhet och klokskap.

20130608-093308.jpg

Vad kan vi lära oss av Eslöv – uppdaterat – igen – och igen

Länk till tidigare inlägg – kommentar från BU-chef.
Jag tror att den tragiska händelsen kan hjälpa oss att tydliggöra ansvarsförhållandena mellan hem och förskola. Det här brevet är från juristen i Malmö och jag är glad över att hon delat med sig avdet till oss som arbetar med utbildning:

Hej.
Jag har gått ut med ett mejl till de av våra förskolechefer som ställde frågan om Malmö kommun hade rutiner kring förskolebarns frånvaro och har även lyft frågan till direktören i vår nya förskoleförvaltning (jag klistrar in mejlet nedan i lite korrigerat skick). Det ”välformulerade” mejlet bygger på ett mejl som stadsjuristen i Helsingborg Magdalena Kocan har avfattat till mig inom ramen för en diskussion av juridiska spörsmål (och hennes mejl är i sin tur en sammanfattning av vad hon har gått ut med till sin förskoleverksamhet). Jag är helt överens med stadsjuristen i Helsingborg, och har bara kompletterat hennes mejl i några avseenden.

Det är således två stadsjurister som står bakom denna text kring rättsläget i frågan om ”riktlinjer för hantering av förskolebarns frånvaro” som jag klistrar in här nedan. Jag har kollat med Magdalena, och det går bra att Du hänvisar till vår uppfattning i Din undervisning.

Hej.
Ett antal förskolechefer har lyft frågan om riktlinjer kring förskolebarns frånvaro från förskolan. Jag svarar Er gemensamt och lyfter frågan vidare till vår nya fina förskoleförvaltning.
När det gäller förskolorna har vi mig veterligen inga övergripande Malmöriktlinjer.

Sådana kan vi dock absolut ha om politiken vill och anser det nödvändigt, d.v.s. det finns inget juridiskt hinder för att ha sådana riktlinjer, i vilka vi fastlägger att vårdnadshavare ska kontaktas när ett barn som skulle ha kommit till förskolan uteblir.
Rättsläget är enligt min mening följande.
• Det finns inte någon skyldighet för förskolorna att kontakta vårdnadshavare om ett barn inte kommer till verksamheten som planerat. Plats i förskola erbjuds utifrån ett behov. Utgångspunkten är förvisso att platsen ska utnyttjas, men det finns inget närvarokrav och ingen reglerad skyldighet enl. skollagen att kontakta hemmet motsvarande vad som gäller för grund- och gymnasieskolan vid frånvaro.
• I praxis är det vidare vedertaget att vårdnadshavarens tillsynsansvar utifrån föräldrabalken övergår till verksamheten först när barnet har lämnats över till verksamheten. Kommunen har således inget juridiskt ansvar förrän tillsynsansvaret har gått över, d.v.s. från den tidpunkt barnet lämnats i förskolan.
• Är man orolig för att ett barn far illa har förskolepersonal ju alltid en skyldighet att göra en anmälan till socialtjänsten enligt socialtjänstlagens 14 kap. 1 §.
Föreligger det således en situation som indikerar att föräldrarnas omvårdnad om barnet brister är det ju den typen av anmälan som gäller. Det rör dock inte riktigt det Ni frågar om, nämligen en regelmässig förfrågan till vårdnadshavarna när ett barn som skulle ha anlänt i förskolan inte infinner sig vid den utsatta tiden.
• Läroplanen för förskolan anvisar inte heller någon skyldighet att ta kontakt i den aktuella situationen. Varken avsnitt 2.4 eller 2.7 i läroplanen för förskolan innehåller regleringar motsvarade de som t.ex. finns för grundskolan avseende kontakt med hemmet om problem/svårigheter uppstår för eleven i skolan (jmf för grundskolan avsnitt 2.8).
• Sammantaget kan jag således inte se vad en sådan skyldighet att ta kontakt med vårdnadshavarna till ett barn i förskolan som inte lämnats som planerat skulle grunda sig på juridiskt sett – men det finns, som sagt, inget som helst juridiskt hinder att man ändå skapar riktlinjer för barnens bästa.
• Gäller det Malmöövergripande riktlinjer är det en fråga som bör tas upp och utredas/beredas samt beslutas om av vår nya förskoleförvaltning och förskolenämnden. Vill Ni gärna så kan även en förskolechef ha egna rutiner i frågan avseende den egna verksamheten. De bör dock givetvis finnas dokumenterade.
• När det väl finns riktlinjer ska de följas – annars brister verksamheten!
Ni får diskutera saken!

Vänligen

Natalie Glotz Stade
Stadsjurist
Förvaltningsrätt, offentlighet och sekretess, social- och familjerätt samt skoljuridik
Juridiska avdelningen
Stadskontoret
205 80 Malmö

Uppdatering 1

Den 22/5 intervjuar Sydsvenskan förvaltningschefen

20130522-075124.jpg

Kommunen beslutade omedelbart om en översyn av rutinerna. Utredningen är ännu inte klar, men redan nu står det klart att något lagbrott inte har begåtts av personalen.

– Det handlar helt och hållet om vilka rutiner man beslutat om inom verksamheten. Vi har beslutat att vi ska ringa upp om ett barn uteblir. Samtidigt är det en frivillig verksamhet som inte omfattas av de lagkrav som råder inom skolan, säger hon.

Betyder det att ingen lagligt kan ställas till svars för att rutinen brast?

– Ja, det inte finns inga lagkrav eftersom förskolan är frivillig, svarar Kerstin Melén-Gyllensten. Tittar man däremot på skolan finns det lagkrav på grund av skolplikten.

Jag är besviken på artikeln. En driven reporter hade begärt ut handlingar som beskriver rutinerna och vilka åtgärder som genomförts för att implementera dessa. Förvaltningschefen talar om ett “vi” som har beslutat – vem är det? Är det samma “vi” som ska ringa? Det vore bra om vi kunde lära oss något om ansvarsförhållanden inom kommunal förvaltning av händelsen. Hur ser lagstödet ut för att ålägga pedagogerna sådana här arbetsuppgifter?

Uppdatering 2

Den 23/5 har rubriken ändrats på Sydsvenskans hemsida:

20130523-053238.jpg

Jag menar nog att den nya rubriken är marginellt bättre.

Vilket brott skulle det vara som personalen misstänkts och anklagats för?

Vem är det som utreder brottsmisstankar i Sverige? (Polis och åklagare)

Handlar det om tjänstefel? Då är det något helt annat. Fortsättning lär följa.

Studenter med anknytning till Eslöv upplyser om att enligt nya rutiner är personalen i den frivilliga skolformen förskoleklassen ålagda att ringa polisen om de inte fått kontakt med föräldrarna inom en timme (när barnen inte kommer).

Jag undrar vad polisen och föräldrarna tycker om det?

Uppdaterat den 31/5

20130531-141249.jpg

Länk

Sydsvenskan citerar det välformulerade brevet till föräldrarna, men redovisar också upprörda reaktioner.

Länk

#CPSMALMÖ – uppdaterat

Jag är ganska nöjd med Storify. Ett sätt att göra berättelser av de här lösa tweetsen.

20130529-154815.jpg

20130529-114002.jpg

20130529-155612.jpg

Lisa heter inte Wallin utan Wallander! Förlåt.

20130529-155955.jpg