I en annan tråd diskuterar vi kön och förväntningar på beteende. Det är lätt att ramla ner i fördomsträsket – men ännu lättare att låtsas som om vi inte har några förutfattade meningar.

Strukturerna är någon annanstans.

Anders länkar til Wikipedia och ordet mem

.”En ur kulturarvet utbruten enhet, hypotetiskt sett analog med en specifik gen, och lydande under samma naturliga urval beroende av sina fördelar inom den egna idéfenotypen för sin överlevnad och utbredning i kulturmiljön”

Som exempel på memer gav Dawkins melodier, slagord (catch-phrases), trosföreställningar, klädmoden, sätt att tillverka krukor (ways of making pots), och teknologin bakom byggandet av valv.

Efterföljande mem-forskare (se memetik) har ofta använt andra definitioner – såsom kognition, eller idé, och bristen på en klar definition av vad en mem är har möjligen orsakat viss osäkerhet även om begreppets vetenskapliga värde. De flesta definitioner har dock det gemensamt att memen anses som den minsta självreplikerande kulturenheten. Därmed gör den möjlig den kulturella “evolution” som är ett faktum bland människor och även flera andra djurarter. Memerna anses alltså analoga med generna i att de är de minsta byggstenarna i var sin typ av evolution: den kulturella respektive den biologiska eller genetiska. Med “kulturell” menas i detta sammanhang typ av beteenden, som alltså liksom genernas uttryck i organismer utsätts för omvärldens selektionstryck och därmed nedärvs differentierat i relation till omvärlden. Genen nedärvs genom sexuell reproduktion eller klonisk spridning. Memen nedärvs i efterföljande kultur främst genom klonisk spridning, dvs. vad vi kallar härmning, imitation och i nedärvd form tradition, vana, sedvänja, institution, rutin, osv. (Sandberg 2000, Distin 2005).

Jag är säker på att Anders försöker säga något viktigt. Kanske är det ett försök att ta några steg framåt i diskussionen om arv och miljö?

Ok – en lite mer glamorös variant: