Jag hittar en bild från årets spelning på amfiteatern i Lindängen och blir väldigt glad. Den här orkestern borde spela oftare.
Orkestern som vägrar dö
Reply
Category Archives: Genus
100 saker jag inte måste ha gjort innan jag dör
#1 Tjurrusning i Pamplona
Ett återkommande ämne här på bloggen är maskulinitet och dess skiftande uttryck. Jag har ingen stor medkänsla med de här grabbarna som utsätter sig för obegripligt stora faror av anledningar som jag bara dunkelt kan ana.
För att demonstrera min moraliska överlägsenhet sneddar jag genom en hage. Några kalvar är obehagligt nyfikna och vi är ganska nöjda när vi krupit under staketet till den skyddande friheten.
Genusforskare avslöjar…
Det känns inte som en nyhet att hästintresserade tjejer utnyttjas som billig arbetskraft på stallet.
Forskaren slår in några öppna dörrar – frågan är om det går att göra politik av orättvisorna.
Jag är inte säker på att det är en genusfråga. Hur ser könsmakten ut i stallet?
Den moderne mannen
På loppmarknaden finns många leksaker och de flesta är prisvärda. En Barbieliknande jättedocka har fått ny ägare.
Jag ser en pappa som kämpar med de gummiaktiga högklackade skorna och de orimliga fötterna inför barnens beundrade blickar.
Loppmarknaden, badet, fotbollsplanen, rotundan och barnen – det är mycket vackert.
Dessa män – baseballhandsken som symbol?
Kritisk maskulinitetsforskning är en underlig gren av genusvetenskapen. Svensk forskare avslöjar de amerikanska medelklassmännens desperata försök att undfly hushållsarbetet genom att engagera sig i barnens sportaktiviteter.
Det är också möjligt att beskriva detta fenomen som en överenskommelse inom familjen.
Jag borde nog vara mer upprörd.
Idag vill jag diskutera baseballhandsken som symbol för manlighet. Ni missade väl inte slutet på filmen?
Fem steg tillbaka – uppdaterad igen och igen
I papperstidningen benämns personen som “dagisanställd”. Ur mitt perspektiv är utbildning och anställningsform intressant, men jag inser att det riskerar att framstå som ovidkommande.
Uppdaterad:
Jag skrev till reportern och fick snabbt svar:
Jag såg det just. Förmodligen våra redaktörer på webben som inte läst texten ordentligt.
Jag hör av mig till dem och ber dem korrigera.
Suck. Det är en ganska skör teori jag har om att vi ska kunna identifiera olämpliga personer under utbildningen, men jag är inte helt beredd att skiljas från den.
Uppdaterad 2:
Jag försöker förstå Sydsvenskans publicistiska avvägningar i en känslig fråga. Men för mig känns det viktigt att slå fast att mannen inte är förskollärare. Jag vet inte om det är av allmänt intresse att förskolan inte är kommunal. Flashback är tyvärr nödvändigt. Vi har inte råd med ryktesspridning och snart skickas antagningsbeskeden till förskollärarutbildningen ut.
Uppdaterad 3:
Den här dementin kom vid 18.30 (ungefär)
Jag tror inte att tidningen hade varit lika nonchalant om den råkat peka ut gruppen läkare för något ett vårdbiträde hade gjort.
Uppdaterad 4
Lose-lose-situation?
Jag behöver hjälp att tolka den här berättelsen.
Spännande konferens i Berlin den 27-28/9!
Über uns
INFORMATION, VERNETZUNG UND STRATEGISCHE BERATUNG FÜR POLITIK UND PRAXIS
Koordinationsstelle „Männer in Kitas“
Die Koordinationsstelle „Männer in Kitas“ hat sich ein Ziel gesetzt: In den kommenden Jahren wollen wir gemeinsam mit Verantwortlichen aus Politik und Praxis den Anteil männlicher Fachkräfte in Kitas spürbar steigern.Wir arbeiten seit Anfang des Jahres 2010 mit verschiedenen Partnern zusammen und werden in unserem Vorhaben von vielen Erzieher/innen, Eltern, Träger-Verantwortlichen, Kita-Leitungen, Politiker/innen und Wissenschaftler/ innen unterstützt, wie die Ergebnisse unserer qualitativen und quantitativen Erhebungen zum Thema „Männliche Fachkräfte in Kindertagesstätten“ zeigen. Die Koordinationsstelle ist an die Katholische Hochschule für Sozialwesen angegliedert und wird vom Bundesministerium für Familie, Senioren, Frauen und Jugend gefördert.
Google översätter:
Om oss
Informationsnätverk och strategisk rådgivning för politik och praxis
Enheten för samordning av “män i daghem”
Samordningsenheten “män i dagis” har satt upp ett mål: Under de kommande åren avser vi att öka väsentligt tillsammans med ledare från politik och praxis av manliga arbetstagare i daghem.Vi arbetar sedan början av 2010 tillsammans med olika partner och i våra projekt i många lärare / elever, föräldrar, chefer support, förskolor-linjer, politiker / forskare i och / internt stöd, eftersom resultaten av våra kvalitativa och kvantitativa undersökningar om “manliga arbetare daghem” show. Samordningen centrum är knuten till den katolska School of Social Welfare och finansieras av den federala ministeriet för familje-, äldre-, kvinno-och ungdomsfrågor.
Onda aningar – uppdaterad
Artikeln finns inte på nätet, men jag anar att diskussionen kommer att spilla över på rekryteringsarbetet av män till förskolan.
Uppdaterad
Jag hittar den här texten från NYT:
Schools have to engage people as they are. That requires leaders who insist on more cultural diversity in school: not just teachers who celebrate cooperation, but other teachers who celebrate competition; not just teachers who honor environmental virtues, but teachers who honor military virtues; not just curriculums that teach how to share, but curriculums that teach how to win and how to lose; not just programs that work like friendship circles, but programs that work like boot camp.
The basic problem is that schools praise diversity but have become culturally homogeneous. The education world has become a distinct subculture, with a distinct ethos and attracting a distinct sort of employee. Students who don’t fit the ethos get left out.
Kjell Alinge och friheten
Kjell Alinge skriver om åsiktsklimatet på Sveriges radio.
Det är deprimerande läsning och jag försöker intala mig att takhöjden är högre inom högskolan.
I en rad omgångar har jag varit med om att program som jag gjort hamnat på ”Svarta Listan”. Oftast är det hela bara vanliga och primitiva inslag av politisk korrekthet. Men det vidmakthåller en atmosfär av passivitet.
Jag minns med detaljskärpa hur en chef som omvänts till en så kallad ”medveten” och ”radikal” samhällssyn ringde mig och sade med hård betoning på varje stavelse att jag genast måste sluta skämta om Grupp 8. Jag svarade henne att det tänkte jag verkligen inte göra. Det kändes som om denna chef plötsligt var en del av ännu en sketch som jag och Janne Forsell gjorde. Men jag kunde hålla mig för skratt när kvinnan drog med sig en hel redaktion och fick bort programmet ”Hemma Hos”.
Tysta tankar 