Ibland känns det som om jag inte vill vara med. En del debatter är så infekterade att varje ord innebär en dold krigsförklaring. Även de mest ambitiösa försöken att “nyansera” eller “balansera” tolkas som ett ställningstagande för endera sidan.

My Wingren häller lite bensin på brasan om mäns umgängesrätt vid vårdnadstvister. Med stor tvärsäkerhet avfärdar hon papparättsrörelsen som rättshaveristisk. Jag tror inte att hennes text kommer bidra till att barnens rättigheter stärks.