Det är en märklig man. Jag gillar honom – men är osäker på om det funkar i utbildning. Antagligen är ämnet för svårt.
Suck.
Värdegrunden och toleransen
Reply
Category Archives: Genus
Manlig mat?
Den som ger ut en bok med titeln Manlig mat risker att väcka åtlöje. Om han dessutom har ett efternamn som kan översättas till “grotta” är dörren öppen för skämt om förlegade könsmönster.
Det kan också vara så att han är väldigt smart och bjuder in oss till ett samtal om vad manlig mat skulle kunna vara? Chansen att vi skulle komma överens är ganska liten.
När jag läser att Simon Cave tillbringar dagarna i London med att lära sina barn att laga mat smälter jag och köper boken.
Förslaget till modern föräldraförsäkring
https://twitter.com/mymlan/status/943081842651123712
Jag är bestört över hur snabbt förslaget avfärdades från den politiska dagordningen. För mig är det en moralisk fråga och jag är bekymrad över att så många tycks ta den enkla vägen och överlåta ansvaret till familjen.
Familjepolitik är svårt – men inte riktigt så svårt. Om vi på allvar vill förändra traditionella könsmönster är det här vi måste börja.
Många kvinnor tycks se de här dagarna som sina personliga ägodelar. Det räcker nu.
Den svenska forskningen om könsskillnader i skolan är tunn
Jag kollar i några databaser och hittar massor av intressanta internationella studier.
Sedan lägger jag till kriteriet “Sweden” och studerar hur antalet träffar krymper.
Det behövs kanske ingen forskning om vi har bestämt att allt handlar om antipluggkultur och könsmaktsordning?
Så var det med den myten
Livet blev inte enklare.
Den dubbla måttstocken
Skulden och oskulden
Katarina Barrling säger det med styrka och precision.
Jag har vant mig och slutat reagera. Den som försöker försvara män måste ha en kamikazepersonlighet.
Hur hamnade vi här?
Jag bloggar sparsamt, men den här krönikan gör mig verkligen bekymrad. Just nu verkar allt vara möjligt – om det finns en koppling till mäns våld mot kvinnor.
Bästa mannen
Jag tycker Fredrik Önnevall lyckas ganska bra med att beskriva sin brottningsmatch med maskuliniteten.
En del reaktioner är plågsamt förutsägbara och min tes om dubbelbestraffning håller ganska bra.
- Nu är männen igång och pratar om sig själva igen? varför har de inte bjudit in några kvinnor som kunde berätta för dem vad de gör för fel?
- Männen tror att de ska kunna frigöra sig själv men egentligen är de här fina killarna fortfarande representanter för maktstrukturer och tar inte alls hand om sina barn på samma sätt som de egentligen borde ha gjort. Därför är hela manssnacket en bluff. Och privat och ovetenskapligt.
Reaktionerna på Filosofiska rummet följer ungefär samma mönster, Det går liksom inte att göra rätt här.
Det krävs en liten gnutta svalkande galenskap för att bevara sitt välmående här.
45 minutes of fame
Tysta tankar 