Hur hamnade vi här?

Posted on oktober 24, 2017 av

Jag bloggar sparsamt, men den här krönikan gör mig verkligen bekymrad. Just nu verkar allt vara möjligt – om det finns en koppling till mäns våld mot kvinnor.

Om Mats

http//tystatankar.wordpress.com Twitter: @tystatankar Lärarutbildare Malmö högskola Mail tystatankar( at )gmail.com http://pojkaktigorkester.wordpress.com/
Det här inlägget postades i Förskola, Genus, jämställdhet, Personligt, Politik. Bokmärk permalänken.

26 kommentarer till Hur hamnade vi här?

  1. Jörgen skriver:
    oktober 25, 2017 kl. 1:46 e m

    Hej!
    Förmodligen för att även de är kapabla att skada det motsatta könet. Kränkningar mot kvinnor har väl ingen åldersgräns.
    Vi har ju läst om fall där små barn skjutit både föräldrar och vänner med skarpladdade vapen. Jag förstår inte din oförmåga att se strukturerna.

    Gilla

    Svara
    • Mats skriver:
      oktober 25, 2017 kl. 1:50 e m

      När strukturerna blir ett ideologiskt filter för allt – då blir jag allvarligt bekymrad.

      Och när barnet reduceras till representant för sitt kön.

      Gilla

      Svara
      • Jörgen skriver:
        oktober 25, 2017 kl. 2:00 e m

        Jag ser det snarare som att barnet blir representant för sin handling och det ser jag som kärnpunkten i detta oavsett kön. Hur tycker du att man ska förhindra att pojkar beter sig på detta viset? Hur ska detta korrigeras? Ska det ignoreras och gå obemärkt förbi?

        Gilla

        Svara
  2. Åsa Ljunggren skriver:
    oktober 25, 2017 kl. 2:19 e m

    Bäste Mats! Snälla du gör inte så här! Jag trodde att vi som arbetar med frågor om förskola och som utbildar förskollärare alla hade samma mål: att tillsammans arbeta för frågan hur förskolan kan bli bättre och möta samhällets alla utmaningar. Hur ska vi någonsin komma tillrätta med våld och kränkningar om vi väljer att blunda för dem? Hur tycker du att förskolan borde mött den här pojken och flickan? Med en klapp på axeln och ett ”det var väl inget”? Vi måste våga möta våld och förtryck där det uppstår, och ja, även barn kan utöva våld emot varandra. Detta kan vi inte stillatigande acceptera!Jag blir hemskt ledsen av ditt inlägg och tycker det är mycket illa att du som representant för förskolläraryrket och lärarutbildningen uttrycker dessa åsikter. Mvh
    Åsa Ljunggren doktorand i pedagogik vid Linnéuniversitetet.

    Gilla

    Svara
    • Mats skriver:
      oktober 25, 2017 kl. 2:24 e m

      Jag skulle aldrig ge råd i en situation där jag inte känner till detaljer och bakgrund.

      Det är en viktig princip!

      Gilla

      Svara
      • Åsa Ljunggren skriver:
        oktober 25, 2017 kl. 2:32 e m

        Men ändå ger du ju rådet på din blogg att vi inte ska ”peka ut” fyraåringar trots att artikeln inte handlar om det. Hur menar du?
        Åsa

        Gilla

        Svara
        • Mats skriver:
          oktober 25, 2017 kl. 2:44 e m

          Peka ut i media!

          Den som spekulerar i enskilda fall utifrån tredjehandsuppgifter bör fundera över sin yrkesetik.

          Gilla

          Svara
          • Åsa Ljunggren skriver:
            oktober 25, 2017 kl. 2:54 e m

            Med all respekt, Mats,så tycker jag att du ska fundera över just yrkesetik och vilka signaler du skickar. Pojken och flickan är inte namngivna i artikeln?Jag skulle också kunna ge andra exempel från mitt yrkesliv och från egna föräldraerfarenheter utan att namnge. Fallet fungerar här som ett exempel. Pojken ”hängs inte ut” mer än flickan. Tanken är att exemplet ska få oss att fundera över hur vi hanterar dessa övergrepp i förskolan. Det är något vi måste göra. Borde göra. Vi kommer aldrig någonsin få stopp på det annars. Åsa

            Gilla

          • Jörgen skriver:
            oktober 25, 2017 kl. 2:55 e m

            Om du läser artikeln så finns även förstahandsinformation detaljerat beskriven hur de släckte ljuset och tafsade. Vi behöver inte söka ursäkter och försvar för dåligt beteende genom att avfärda det som tredjehandsuppgifter.

            Gilla

          • Mats skriver:
            oktober 25, 2017 kl. 5:22 e m

            Vilken artikel Jörgen?

            I krönikan hänvisar skribenten till sin vän som antagligen har informerats av sin dotter?

            Jag tycker verkligen inte om att sociala medier tar på sig rollerna som polis, åklagare och domare. Men jag tycker det är ännu värre när kvällstidningar gör det.

            Gilla

  3. Laurence Delacour skriver:
    oktober 25, 2017 kl. 2:49 e m

    När blev det OK att svika barnen och slippa ta sitt ansvar som vuxen? tycker du att vi ska blunda och låta barnen testa sina gränser på egen hand även när de skadar andra?
    Laurence Delacour; doktorand MAH

    Gilla

    Svara
  4. Mats skriver:
    oktober 25, 2017 kl. 5:25 e m

    Jag rekommenderar diskussionen på facebookgruppen förskolan.se där bland annat Anna Kostowitz skriver klokt om barns lekar.

    Gilla

    Svara
    • Jörgen skriver:
      oktober 25, 2017 kl. 6:16 e m

      Kvällstidningar och dagstidningar skriver i alla fall krönikor/artiklar/kolumner för vanligt folk utan att man måste vara med i ett privat socialt nätverk där vem som helst kan trolla. Det är viktigt att vi håller oss till ämnet utan att märka ord och istället kämpa för våra barns framtid. Punkt.

      Gilla

      Svara
      • Mats skriver:
        oktober 25, 2017 kl. 11:08 e m

        Jag tror du missar min poäng. Förskolan.se har 33000 medlemmar och jag är en av administratörerna. Det innebär att vi dagligen tar bort inlägg som strider mot gruppens ganska strikta regler.

        Den viktigaste regeln är att inte lämna ut barn eller förskolor. Många underskattar kraften i skvallret och förstår inte att det mesta går att identifiera.

        Jag är alltså bekymrad över att Aftonbladet öppnar spalterna för svagt underbyggda krönikor och anar att Flashback redan kokar av spekulationer om pojkens bakgrund.

        Aftonbladets behöver ju putsa lite på sitt rykte. Att skydda ledarskribenter och lämna ut fyraåringar imponerar inte på mig.

        Gilla

        Svara
  5. andersbwestin skriver:
    oktober 25, 2017 kl. 8:43 e m

    Det som stör mig mest med artikeln är att skribenten tror sig veta att pojkar socialt lär sig att vara ”förövare” via kollektiv härmning. (guppyfisksyndromet) Låt mig ta en jobbig jämförelse. Är det någon som tror att flickor lär sig att få anorexi? Att det i första hand skulle vara en kulturell härmning? Nej tror inte det! Alla som seriöst jobbar med mänskliga betenden vet att det handlar om flervariabelanalys och samverkande faktorer bestående av biologisk kodning – epigenetik – händelser i livmodern – händelser efter födelsen i en enda lång kedja av seriella och parallella återkopplingsprocesser.

    Gilla

    Svara
  6. Magnus skriver:
    oktober 27, 2017 kl. 10:00 f m

    Jag har inget emot ärlig diskussion om sexuella trakasserier, men det är upenbart att somliga grupper vill skruva upp de emotionella förstärkarna till elva i varje sådan här debatt. Det man vill ha är inte utbyte av erfarenheter och diskussion, utan ett tolkningsmonopol. Dogmen om att (nästan) alla mön föds och/eller foistras till våldtäktsbestar och mansgrisar ska spikas med dunder och brak.

    Dessutom är gammelmedia i hög grad medskyldiga till den situation som nu vädras ut. Storyn om Virtanen och Wallin har cirkulerat i flera år på sociala medier, på Flashback, twitter och olika bloggar, och det har inte varit något stötte tvivel om vem det handlade om. Det är klart att många även på DN, Aftonbladet, SR, Sydsvenskan m fl ställen känt till dessa rykten – men Virtanen räknas som en tung journalist, han är vän med många inflytelserika mediemänniskor och han har alltså varit en ”untouchable”. Samma sak med Martin Timell på TV4. Man skyddar sina egna kompisar, även utanför det egna företaget.

    Gilla

    Svara
    • Magnus skriver:
      oktober 27, 2017 kl. 10:03 f m

      Män, inte ”alla mön”. 🙂 Av någon anledning blir typografin på sidan väldigt tunn och ljus mot allt det vita, på just denna dator.

      Gilla

      Svara
  7. Sirkka skriver:
    oktober 29, 2017 kl. 8:58 f m

    Bristfällig korrekturläsning i den här artikeln. Den skulle kunna handla om två barn. Punkt. Låt mig tillägga att jag inte på något sätt vill bagatellisera allvaret i ämnet, men saklighet är viktigt.

    Gilla

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

Gravatar
WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. ( Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. ( Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. ( Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. ( Logga ut /  Ändra )

Avbryt

Ansluter till %s