Det här med normkritik verkar inte vara så komplicerat.#genus #rådhuskällaren pic.twitter.com/qj6FLqsDc6
— Mats Olsson (@tystatankar) December 17, 2015
Genus och jul
Reply
Tänk att lysa för båtar som aldrig går förbi…
Länk till Tove Jansons uppläsning.
Jag har tidigare diskuterat Kvinnolobbyns utskick till landets gymnasister. Länk
Nu recenserar Amanda Svensson boken.
Hade det inte varit uppiggande, och mer diskussionsstimulerande, om man istället för en glädjens budbärare och frälsare skickat ut en riktigt sur och jävlig tjatfeminist i skolorna? En ful bråkfeminist? En provokatör? Eller bara någon med modet att säga sanningen kring en av power-feminismens största lögner: Nej, jag använder inte läppglans ”för min egen skull”, jag använder läppglans för att det finns ett patriarkat som tvingar kvinnor att göra allt i sin makt för att inte bli stämplade som fula, arga och bittra.
Jag tolkar slutklämmen som att det är dags att lämna offerretoriken.
Ingen har väl missat IT-kommisionens förslag att låta kvinnor som går IT-utbildning slippa betala tillbaka sina studielån.
Minister Kaplan tar förslaget på djupt allvar och talar om betydelsen av ett kvinnligt perspektiv.
Plötsligt är könet väldigt betydelsefullt.
För oss som följt diskussionen om att rekrytera män till förskolan är det förvirrande. Under 15 år har den offciella politiken varit att kön är en social konstruktion och att det inte finns någon anledning att genomföra riktade åtgärder.
Jämställdhetspolitiken i Sverige fokuserar inte på mäns möjligheter att bryta sig in på kvinnligt dominerade områden.
Idag skickas det här budskapet ut till 100 000 gymnasieelever.
Det finns andra bilder av maskuliniteten.
Uppdatering:
Jag stöter på ett Tedtalk som diskuterar frågan ur ett historiskt perspektiv.

Vad är vi beredda att göra för att bli omtyckta?
I en kurs om matematiken i förskolan läser studenterna Anna Palmers bok Hur blir man matematisk.
Författaren lägger stor vikt vid mediers bild av hur vi formas att tänka om matematik utifrån kön. Jag tycker att hon förenklar och gör det lite lätt för sig när hon lyfter fram det manliga geniet som en stark förebild i dagens skola.
I den länkade texten möter jag en annan förståelse för hur man skulle kunna utveckla ett matematiskt tänkande utan att förlora sig i poststrukturalistiska teorier,