Jag mötte Kenth

Mina oroliga kolleger tror att jag är särartsfeminist och skruvar besvärat på sig när jag ställer frågor till Kenth Eriksson, som är representant för Utbildningsdepartementet och Delegationen för jämställdhet DEJA.

Han presenterar det spännande och välskrivna delbetänkandet (Länk) på ett intressant sätt och diskussionen blir nyanserad. Jag anar att det är minst lika svårt att arbeta inom Utbildningsdepartementet som på Malmö Högskola. Vi snuddar vid en normkritisk hållning och jag ser fram emot att skolan granskas som institution. Hittills har fokus legat på att se pojkarna som problembärare och förklaringsmodellerna flyger genom luften.

Kenth Eriksson rekommenderar starkt Inga Wernerssons text i utredningens bilaga 3 som behandlar de socioekonomiska faktorernas betydelse för skolframgång. Det rådet sprider jag gärna.

Antagligen kommer slutbetänkandet innehålla en uppsättning metodtips och jag är en smula orolig för att dessa inte är förankrade i teori. Om Björklund oroar sig för “bråkiga tonåringar” finns det en uppenbar risk att hela det stolta jämställdhetsarbetet blir en hög med evidensbaserade goda råd i stil med den pågående antimobbningskampanjen.

– Alltid kommer det något, sa sparven som flög efter en SAAB 92.

Spår av teori

Spår av teori

Är genusforskning och kvinnoforskning samma sak?

Jag läser en tidning som heter NIKK. Den är gratis och ges ut av  Nordisk institutt för kunskap om kjönn och innehåller ofta ganska brokiga texter.

I det senaste numret 3:2009 (ingen länk) kan jag läsa att läroämnet kvinnoforskning vid Helsingfors universitet har bytt namn till genusforskning. Det verkar en aning lättsinnigt. Förvirringen ökar om vad som egentligen innefattas i begreppet (eller perspektivet) “genus”.

I Finland drömmer undervisningsministern om att skolan ska bli könsneutral – det låter djupt oroväckande.

I en annan text diskuteras fördelar med könsuppdelad undervisning. Det är Island som har tradition av oblyg kompensatorisk statsfeministisk genuspedagogik från förskolan där den s.k. Hjallimodellen har stått som förebild för svenska lösningar.

Eva Nyström är skeptisk – det respekterar jag henne för och bestämmer mig för att läsa hennes kunskapsöversikt:
Nordisk forskning om genus och jämställdhet i skola och utbildning

Direktören för NIKK Solveig Bergman ger också prov på eftertänksamhet och diskuterar den nordiska statsfeminismens (det ligger ingen värdering i ordet) hörnstenar. Hon vågar till och med ifrågasätta uppfattningen om att kvinnor alltid har kollektiva intressen.

Tänk vad mycket man hinner under en undervisningsfri förmiddag!

Verkligen blandade texter!

Verkligen blandade texter!

“Flickor och pojkar i skolan – hur jämställt är det?”

Kent Eriksson från Delegationen för jämställdhet i skolan föreläser
utifrån betänkandet:
Flickor och pojkar i skolan – hur jämställt är det? SOU 2009:64
Länk

Den 24 november kl 13.15 – 15.00 i sal  B423

Lärarutbildningen Orkanen – Malmö

Jag tänker inte missa chansen att ställa frågor kring den statliga jämställdhetspolitiken.

Tisdagstema – accessoarer

Jag uppdaterar det här inlägget som på något sätt diskuterar vad det är våra ågodelar gör med oss. När blir jag min slips, min bil, mitt hus?

Tisdagstema

män

Efter några dagar i London börjar jag få kläm på det här med “stiff upper lip”.

hus

Chelsea

Vi bor i Chelsea och här i den fina världen pratar man inte ens om de där andra som bor i de skabbigare delarna av världsstaden. Mellan husen ligger privata parker och på gatorna står tyska bilar på parad.

bil

Den svenska debatten om bristen på män i förskolan känns väldigt avlägsen!

Länk till Sundsvalls tidning – tack Annika!

“Manhäftig” i stället för “manhaftig”?

Hos Christer diskuterar vi tolkningar av genus. Frågan om rörlighet över gränser är ett spännande ämne. Vilket kön har störst frihet att testa? En vanlig uppfattning är att pojkar förlorar status om de bejakar feminint kodade mönster – medan flickor har mycket att vinna på att ge sig in på den manliga arenan. Samtidigt finns det ett nedsättande ord om dessa “pojkflickor” som antagligen fungerar hämmande: manhaftig.

Jag föreslår att vi bannlyser ordet manhaftig och ersätter det med konstruktionen manhäftig som skulle kunna fungera som en tankeväckande figur inom kvinnligt könskodade uppväxtmiljöer. Inga flickor ska bestraffas för att de bryter med den traditionella könsrollen i förskolan och skolan.

Nästa steg är att se vilka nya ideal som uppstår.

“Förskolan skall motverka traditionella könsmönster och könsroller”

Att läsa studenttexter om läroplaner och styrning är ett äventyr. Det innebär att jag måste kunna svara på vad det egentligen är som står i de styrdokument vi kräver att studenterna ska kunna redogöra för.

Just  den här formuleringen ur Läroplanen för förskolan är magnifikt svårtolkad:

“Förskolan skall motverka traditionella könsmönster och könsroller”

Jag undrar vilka könsmönster det är som är “traditionella” och hur jag gör för att skilja ut dessa från andra könsmönster som då skulle vara “icke traditionella”?

Går det över huvud taget att tänka sig en “könsroll” som i någon mening i-n-t-e är “traditionell”? Är det då fortfarande en “roll”?

Jag är orolig för att staten tar sig stor frihet att etablera nya normer över huvudet på medborgarna. Någon utser sig till bärare av “det nya och rätta” och använder utbildningsväsendet till att implementera ideologin.

Och här sitter jag och kontrollerar att studenterna svarar rätt.

of7

Tjejscooter?

Jag läser tentor och lider med studenternas försök att komma tillrätta med det här svårfångade genusbegreppet.

I Indien är tonen mer direkt. Den nya självständiga kvinnan behöver en scooter för att kunna försörja sig – men kanske är det lättare för henne om hon kan gå till en tjejaffär och handla?

Just4her – where every girl is a celebrity

vespa

Niklas Orrenius antyder att svenska föräldrar har för mycket tid och att vi oroar oss över fel saker. Kanske gäller detsamma för högskolelärare.

I en polariserad värld döms du efter dina vänner

orkan

Jag förundras över den hätska tonen i den genusvetenskapliga debatten. Tanja Bergkvists blogg är rolig och oförutsägbar. Hennes attacker mot genusvetenskapens dominans inom högskolan är dräpande och hon rör sig oblygt mellan höger- och vänsterpositioner. Själv skulle jag nog inte blivit lika glad över att få pris av Ian Wachtmeister. Länk

Pelle Billing har en mer eftertänksam ton och försöker verkligen förstå hur förhållandet mellan mansrörelse och feminism blivit så komplicerat. Länk

Både Pelle och Tanja tangerar en lös rörelse som ibland kallas antifeministisk och jag gissar att genusvetenskapen har som övergripande strategi att i-n-t-e diskutera med den. I utkanterna finns en massa kvinno- och sossehatare som jublar över att få ge igen efter år av plågsam politisk korrekthet – men den här uppdelningen är farlig och föder hämndlystnad.

Jag tror det finns en möjlig väg mot samförstånd,  men  är djupt medveten om att de flesta anser att här gäller det att välja sida.

På sidan Feminetik finns ansatser till en öppen och konstruktiv debatt bortom skyttegravarna. Länk

mlv

Min lille vän på danskurs