Nyamko Sabuni och Emmeline Pankhurst – Uppdaterat

Uppdatering: Nyamko Sabuni tar över ansvaret för förskolorna och tar med sig sina gamla ansvarsområden – det blir ännu mer intressant! Lärarnas nyheter

——————————————————-

Jag försöker förstå Nyamko Sabunis roll i den nya regeringen. Någonting med jämställdhet och ansvar för  frågorna inom utbildningsväsendet? Intressant, menar jag som är djupt besviken på hur jämställdhetsarbetet har bedrivits inom de tidigare delegationerna för jämställdhet i förskola, skola och högskola. Regeringen har inte lyckats bryta den likhetsfeministiska traditionen av att skuldbelägga pojkar  och osynliggöra frågan om deras svaga skolprestationer.

I London fotograferar jag den tidiga suffragettrörelsens ledare genom regnskyarna och läser om henne:

Genom att trotsa rollerna som hustru och mor som den fogliga följeslagerska beredde Pankhurst vägen för feminister som senare skulle fördöma hennes stöd för imperiet och för konservativa sociala värderingar.[2]

DN

Vad säger SD om kvinnors rättigheter?

Korrespondenterna berättar om den ökade könsuppdelningen i Israel där ortodoxa judar tillämpar strikt könsapartheid med statens stöd.

Länk till SVTplay

I Saudiarabien går utvecklingen åt det motsatta hållet och idag tycks det vara möjligt för en kvinna att läsa juridik.

Inslaget om hur amerikanska flickor avlägger kyskhetslöften till sina pappor är skrämmande i sin naiva absurditet. Avhållsamhetsprofeterna fick 218 miljoner av Bushadministrationen för att sprida sitt korkade budskap. Det mesta föll på hälleberget.

Vi förstår inte det här!

Vi förstår inte det här!

Kan Batman vara rosa?

Anette Hellman disputerar och jag läser presentationen med intresse.

Länk

Jag har tidigare kritiserat författaren och är lite undrande inför utgångspunkterna som tycks vara starkt inom-institutionella (Länk till tidigare inlägg)

Anette Hellman använder sig av uttrycket pojkighet, snarare än maskulinitet. Detta för att de normer som barnen i förskolan förhåller sig till väldigt mycket har att göra med hur man förväntas vara som barn. Och där är ålder viktigt.

Jag skulle nog föredra att Anette använde ordet “pojkaktighet” i stället för “pojkighet”. Den här “manliga” positionen är naturligtvis ett resultat av förhandlingar och en ytterst tillfällig konstruktion. Men det är bra att begreppet “hegemonistisk maskulinitet” avfärdas som analysverktyg. Det ger inga ledtrådar vid tolkningen av barns lek och låser blicken vid traditionella maktmönster.

Det här med “ålder” som kategori är ganska nytt för mig. Är det den vilda tonårspojken som spökar i bakgrunden? Någon som ska tämjas?

Genom att berömma vissa handlingar på det här sättet, och koppla det till kön, lärs barnen hur man bör göra som pojke eller flicka. Att bli stor innebär att leva upp till förväntade könsmönster.

Jag skulle hellre säga “att bli stor innebär att våga experimentera med förväntade könsmönster”. Den där enkla linjära  socialiseringen är en alltför banal som modell för de komplicerade processerna.

När det gäller själva sakfrågan är jag osäker. Du kan naturligtvis i god postmodern anda färglägga Batman hur du vill men jag är rädd att myten banaliseras om vi gör honom alltför deltagarstyrd. För den som verkligen älskar Batman är det här en viktig fråga – även om vi har vant oss vid att vår hjälte gestaltas av olika skådespelare och tecknas av olika tecknare.

Om jag minns rätt var Fantomen (Dragos) lila i vissa länder?

Grattis förresten! Jag återkommer när jag läst.

Läs Skolportens intervju med Anette Hellman

Läs hela avhandlingen

Min sköra manlighet del 2

I en ganska minnesvärd tråd diskuterade vi huruvida det är möjligt för en riktigt karl att hämta ELLOS-paket på posten. Jag tror att vi enades om att det antagligen handlade mer om klass än om genus.

När jag skulle gå ut i London hände det igen. Jag behövde något att stoppa ner regnkappan i och erbjöds en tygpåse från Gudrun Sjödén.

Små barns sexualitet

Få ämnen väcker så mycket upprördhet som barns sexualitet. Ibland önskar jag att Freud hade valt ett annat ord för att beskriva de upplevelser av lust som hör barndomens olika stadier till.

Sydsvenskan har idag en mycket läsvärd artikel om Anna Kosztovics arbete för att sprida ljus i mörkret. Länk

– Jag vill att barn ska få vara de sexuella varelser de faktiskt är. Sex ingår i livet. Man kan se sexualiteten som en våg som går i olika rörelser och ser lite olika ut, men som finns där från början och varar livet ut, säger hon.

I tio år har hon kämpat för att barns sexualitet ska synliggöras. För att häva det tabu som finns. Motståndet har ofta känts kompakt, men på sista tiden har allt fler börjat intressera sig för ämnet.

Jag tänker ofta på den koja vi hade på förskolan och hur viktigt det var för barnen att få vara ifred. De kloka pedagogerna förstod att det hända något viktigt där och motstod frestelsen att kontrollera barnens klädsel.



Jag är osäker på “Projekt pojke”

På 90-talet försökte jag följa med i diskussionerna på det manliga nätverk som fladdrade till i Sverige då. Det var ganska underliga stämningar och ofta fanns det ett obehagligt självförakt i tonen som gjorde mig illa till mods. Allt utgick från könsmaktsordningsteorier och män skulle lära sig att bära sig ordentligt åt.

En av de tongivande personerna var Tomas Wetterberg som senare belönades med ordförandeskapet i den mest mansfientliga utredning som svenska regeringar har presenterat. Länk. Könsroller var ren ondska och pojkarna skulle upplysas och medvetandegöras genom pedagogiska åtgärder. Att rekrytera manliga pedagoger var inget mål förutom att de kunde få tjäna som symboler för svensk jämställdhetspolitik – den nye mjuke mannen.

I söndags lyssnade jag fascinerat på dokumentären om Göran Lindberg (Länk) som var en ofta anlitad föreläsare inom rörelsen. Tomas Wetterberg berättade att det var något underligt med den här polischefen som visade detaljerade bilder på autentiskt våld i ett sammanhang som knappast var motiverat. Men ändamålen helgade medlen och då var det oerhört viktigt att slå fast bilden av mannen som förövare och objekt för förändring. Etablissemanget jublade och Margareta Winberg kunde fortsätta att banka in den negativa mansbilden i medvetandet.

När jag nu läser genuspedagog Marcus Svenssons förslag om att starta en rörelse för att medvetandegöra pojkarna blir jag misstänksam (länk):

Ingen förändring till mer demokratiska och jämställda förhållanden och till bättre utbildningar torde dock komma till stånd om inte tid och pengar avsätts till just ett sådant medvetandeskapande arbete.

Därför vill jag nu föreslå politiker och skolledare att man sjösätter »Projekt Pojke«.

Genom att utbilda elever i genusvetenskapliga teorier, mansforskning och jämställdhetsfrågor kan vi stärka ungdomarna i jämställdhetsarbetet.

Projektet ska också problematisera de värsta formerna av ojämställdheten i samhället: som sexuella trakasserier, kvinnomisshandel, trafficking och våldtäkt. Det finns ett tydligt samband mellan våldet i samhället och de värderingar som manlighetsidealet omger sig med.

Projektet syftar till att kunskap i dessa frågor skall medföra att en kritisk position till mansnormen intas.

Vi måste helt enkelt ruska om pojkarnas idé om vad det innebär att vara man.

Tyvärr Marcus – du är säkert en fin kille men du får nog vara lite tydligare med vad du menar med “att vara man”. Vad är det för teorier du lutar dig mot?

Den här typen av åtgärder riskerar att bidra till en ytterligare demonisering av pojkarna. Det räcker med Jan Björklunds påhopp mot “grabbgängen”. Genuspedagogerna borde fokusera på den ojämna könsbalansen inom pedagogkåren.

Nu sätter vi S:t Olof på regnbågskartan

Ikväll 20.40 sänder SVT en dokumentär om mjölkbonden Knut som är transvestit. Missa inte det! Länk till SVTplay

Uppdatering – hela programmet

YAExpressen

En del tror att toleransen mot avvikare är mindre i små samhällen. Det är inte självklart sant. En duglig och pålitlig person kan bli accepterad – även om han bryter mot traditionella normer. Den som har tagit mot guldmedalj ur kronprinsessans hand för 25 års prickfri mjölk är värd all respekt. Till sist är det vad du gör som räknas – inte hur du ser ut. Så mycket har jag lärt mig av livet på Österlen.

Kanske överskattar genuspedagogerna skräcken för det avvikande? Den maskulina hegemonistiska heteronormativiteten utmanas på många plan, men det sker på ett ganska okomplicerat plan:

– Har man som jag svävat mellan liv och död när en låglandstjur attackerade mig 2008, då tar man det lugnt, säger Knut Lindgren.

Jag är faktiskt stolt över min by!

Manligt nätverk på LUT – nystart

Det manliga nätverket på lärarutbildningen vid Malmö högskola är öppet för alla intresserade. Du som är färdig lärare är särskilt välkommen. Vi diskuterar jämställdhet och hur det är att arbeta i förskola, fritidshem och skola. Vilka förväntningar möter du? Vilken frihet har du att skapa en yrkesroll på egna villkor?

Under hösten träffas vi följande onsdagskvällar mellan 17.15 och 19.00 på Lärarutbildningen Orkanen. Vi bjuder på fika!

15/9     C233

13/10   A227

17/11   E239

15/12   A227

Du kan anmäla dig http://manpalut.wordpress.com
eller Facebook

Vilka förebilder behöver vi?

Vilka förebilder behöver vi?

Butterfittan

Jag tyckte mycket om Bitterfittan av Maria Sveland och såg fram emot uppföljaren. Efter att ha läst Rakel Chukris recension är jag inte lika förväntansfull (länk):

Den politiska ambitionen lägger sig som teflon över berättelsen. ”Bitterfittan” var ett blod- och svettfyllt utsnitt ur verkligheten, men ”Att springa” har proppats full med karikatyrer. Det krävs stor välvilja för att orka sig igenom de fyrahundra sidorna. Resultatet är en grovhuggen feministisk grundkurs, förtäckt till roman. Men det var kanske meningen.

Tillhör vi fel målgrupp?

Tillhör vi fel målgrupp?

Docent Månsson

Jag missade Annika Månssons docentföreläsning (jag har faktiskt lektioner ibland!), men förstod av docentnämndens ordförandes beskrivning att det gick bra och att de nu överlämnar åt rektor att fatta beslutet. (Länk för den som verkligen är intresserad av de formella turerna kring utnämningen)

Vi andra gläds med Annika och hoppas att hennes (och Ann-Christine Vallberg Roths) viktiga forskning om individuella utvecklingsplaner i förskolan får många läsare!

Individuella utvecklingsplaner för yngre barn i ett kritiskt ämnesdidaktiskt perspektiv

Maken Nisse fotograferar och Jonas gratulerar

Maken Nisse fotograferar och Jonas gratulerar