Heidi Grant Halvorsen belyser problemet med flickorna som inte får yrkesmässig valuta för sina skolansträngningar.

Länk

Successful women know only too well that in any male-dominated profession, we often find ourselves at a distinct disadvantage. We are routinely underestimated, underutilized and even underpaid. Studies show that women need to perform at extraordinarily high levels, just to appear moderately competent compared to our male coworkers.

But in my experience, smart and talented women rarely realize that one of the toughest hurdles they’ll have to overcome to be successful lies within.

En studie visar att sannolikheten är stor för att högpresterande flickor i fifth grade kommer att ge upp:

She found that Bright Girls, when given something to learn that was particularly foreign or complex, were quick to give up; the higher the girls’ IQ, the more likely they were to throw in the towel. In fact, the straight-A girls showed the most helpless responses. Bright boys, on the other hand, saw the difficult material as a challenge, and found it energizing. They were more likely to redouble their efforts rather than give up.

Vad beror skillnaden mellan pojkar och flickor på?

So there were no differences between these boys and girls in ability, nor in past history of success. The only difference was how bright boys and girls interpreted difficulty — what it meant to them when material seemed hard to learn. Bright Girls were much quicker to doubt their ability, to lose confidence and to become less effective learners as a result.

Jag tänkte sammanfatta, men väljer att citera. Det är ett hårt budskap:

How do girls and boys develop these different views? Most likely, it has to do with the kinds of feedback we get from parents and teachers as young children. Girls, who develop self-control earlier and are better able to follow instructions, are often praised for their “goodness.” When we do well in school, we are told that we are “so smart,” “so clever, ” or “such a good student.” This kind of praise implies that traits like smartness, cleverness and goodness are qualities you either have or you don’t.

När pojkarna misslyckas i skolan drar de inte några slutsatser om sina bristande förmågor. Flickorna lär sig att frukta besvärliga situationer:

We continue to carry these beliefs, often unconsciously, around with us throughout our lives. And because Bright Girls are particularly likely to see their abilities as innate and unchangeable, they grow up to be women who are far too hard on themselves — women who will prematurely conclude that they don’t have what it takes to succeed in a particular arena, and give up way too soon.

Slutklämmen är kraftfull och antyder att feminismen måste söka nya vägar för att stödja kvinnors frigörelse:

So if you were a Bright Girl, it’s time to toss out your (mistaken) belief about how ability works, embrace the fact that you can always improve and reclaim the confidence to tackle any challenge that you lost so long ago.

Idag verkar killarna ha en bättre utvecklad strategisk förmåga att hantera misslyckanden i skolan.

Jag är intresserad av statistik. Ibland på ett ganska omoget och klåfingrigt sätt – det roar mig att försöka beskriva trender med siffror och diagram. Jag vet att de här representationerna är av begränsat värde.

En däremot fullständigt seriös sorteringsambition presenterades nyligen av Google Labs. Av litteratur publicerad mellan åren 1500 och 2008 finns den imponerande bråkdelen 500 miljarder ord nu inlagda i ett statistiskt verktyg (ngrams.googlelabs.com). Man skriver in ett sökord och får sedan kurvor på hur ofta det har förekommit under åren. Detta kan sedan tjäna som hjälpmedel vid kvantitativa analyser av olika slag. (Svd)

Jag testar Googles nya leksak http://ngrams.googlelabs.com/

Bilderna går att förstora.

Feminism?

Masculinism?

Nu återstår bara det roligaste  – att tolka bilderna. Observera att Y-axlarna inte har samma skala:

Feminism höjdpunkt 0,0012 %
Maskulinism höjdpunkt 0,00001%

Tur att jag har mina intelligenta läsare!

I många kulturer ger pojkbebisar hög status. Den här nyheten behöver jag fundera vidare på (länk till DN):

Nyförlösta mammor blir betydligt oftare deppiga den första tiden efter att de fött en pojke än när de fått en flicka, enligt en studie vid Akademiska sjukhuset i Uppsala. En teori är att det är ett hormon, leptin, som ligger bakom skillnaden.

Det går tydligen att förbereda sig på den olyckliga händelsen:

Sara Sylvén födde själv en pojke i höstas. Hon hade inga problem med nedstämdhet.

– Jag såg redan på ultraljudet i vecka 19 att det var en pojke, så jag var förberedd på det hela, säger hon.

Riktigt så illa menar jag inte att pojkarnas situation är…

Jag har nästan hämtat mig från Johannes Forssbergs obehagliga feltolkning (länk) på ledarsidan av vad jag har sagt om pojkars betyg (Länk) när jag hittar Gunilla Brodeijs text om alfahannarna som breder ut sig i Stjärnorna på slottet.

Länk

Det här spelet om vem det är mest synd om börjar bli riktigt påfrestande och jag menar att det är hög tid att byta tonläge. Att forskningen visar på mäns hälsoproblem behöver inte medföra att Pelle Billing dansar på “statsfeminismens grav”. Var fick hon det ifrån?

Traste Lindéns Kvintett – Dansa På Din Grav

eller: