Jag är verkligen stolt över att mina kollegor spelar en aktiv roll i förarbetet att bygga upp det nya Skolforskningsinstitutet. De ansvariga kunde inte gjort ett bättre val.
Kanske behöver jag tid att vänja mig vid begreppet “tidig intervention”. För mig handlar pedagogik om att skapa förutsättningar för barnets utveckling. Det är inte en borg som ska intas – det är inte en fiende som ska besegras.
Tids nog blir barnets sinne ANNEKTERAT av vuxenvärldens föreställningar.
Det är ungefär en samanfattning av allt jag tänkt de senaste åren.
En stor mängd förbättringsförsök inom skolområdet har över åren satts i gång av reformsugna politiker. De har ofta gjort ont värre. Ofta är vad som framställs som lösning en källa till problem. Standardiseringsförsök blockerar till exempel kreativitet och situationsanpassning. Dokumentationsraseri tar tid från väsentligheter. Krav på behöriga lärare hindrar anställning av duktiga men obehöriga lärare. Långa lärarutbildningar hindrar rörlighet: det blir svårt att såväl ta sig in i som ut ur läraryrket. Oftast väljs lätt insålda och tandlösa lösningsförsök, till exempel läroplansomskrivningar, pedagogiskt ledarskap, legitimering av lärare eller värdegrundsprat.
Nästan alla reformer och lösningar gäller input. Policyer, regler och formell utbildning förväntas styra och förbättra. Nackdelarna är välkända från organisationsforskning: övertro på planer och formella mål, koncentration på att göra allt formellt rätt, utvärdering och inspektion av ”bocka av att allt ser bra ut”-karaktär, bristande engagemang, flexibilitet och låg kreativitet.
Den här artikeln beskriver en amerikansk mans erfareheter av att arbeta i förskola.
Jag känner igen allt och tycker om den anspråkslösa tonen i texten.
Läs!
Jag vet inte om det är en bra idé att utvärdera en utbildning INNAN de första studenterna har lämnat den ?
Genus handlar även om innehåll – inte enbart om kunskap och medvetenhet. Om vi ska motverka traditionella könsmönster måste flickorna få chans att pröva på manligt kodade aktiviteter. Och utveckla en hantverksskicklighet när det gäller konstruktion.
I skoldebatten brukar Finland framhållas som ett gott exempel. Där har lärarna fått stor frihet att utforma sin undervisning – utan skolinspektion (SOU 2014:5). I Sverige däremot granskas våra lärare och skolor bland annat via kommunal revision, SCB, Statskontoret, Riksrevisionen, ESO, utredningsväsendet, Skolverket, IFAU, Skolinspektionen, Specialpedagogiska skolmyndigheten och nu senast en ny myndighet för skolforskning. Utrymmet för våra lärare att i stället stärka sin kompetens (Löwing och Bennet, DN Debatt 10/4), och att utveckla sin professionalism riskerar därmed att trängas undan. Förvaltningsforskaren Lena Lindgren varnar exempelvis för att det i Sverige uppstått en ”trängsel” av utvärderande myndigheter som till slut kan motverka syftet med utvärderingarna. Vi kan lätt hitta exempel.
Det största hotet mot verklig skolutveckling stavas idag :
S K O L I N S P E K T I O N E N
Jag möter förskollärare som säger sig vara beordrade av huvudman att med olika metoder testa barns förmågor. Ofta sker det med motiveringen att politikerna vill ha koll på barnens utvecklingsnivåer och kunna sätta in tidiga stödåtgärder.
Behöver jag säga att tester inte ligger i linje med uppdraget så som de formuleras i Lpfö98?
Finns det någon som har prövat detta arbetsrättsligt?
Vad händer när en förskollärare säger nej?
Skolvalet är en populär reform som nästan alla politiska partier vill ha kvar. Men politikerna blir också allt tydligare med att påpeka att skolvalet har ett pris. Och nu är det dags att börja betala.
Priset är att de bästa lärarna ska till de svåraste skolorna, liksom mer pengar och de mest erfarna rektorerna. Mer ska omfördelas från de starka eleverna till de svaga.
Detta lovar en del politiker idag. Men frågan är om det verkligen är en vinnarstrategi i det långa loppet. Att ge de mest resurstarka väljarnas barn lägre utbildad personal, mindre erfarna och mindre skickliga lärare och färre pengar på sina skolor – vilken politikerkarriär skulle överleva det?
Att ha resursfördelning utifrån behov i skolan kan därför visa sig bli betydligt svårare att genomföra än att lova.
Jag har inte mycket att tillägga.
>
(Klickbar bild)
Av dem söker 98 i första hand.
(Sök själv ovan!)
En annan dag ska jag summera och dividera i kalkylbladet. Det är upplagt för hemgjorda teorier om framgångsfaktorer.
Uppdatering:
En tredje dag ska jag fundera över att 75% av de förstahandssökande männen antagligen inte kommer in på grund av konkurrenses. Risken är stor att jag drabbas av förbjudna tankar om kvotering.
Ryktet säger att på andra utbildningar till viktiga yrken (konsthögskola – Teaterhögskolan) förekommer ett informellt urvalsförfarande som bygger på att det ska vara jämn könsfördelning på teater- och konstscen.
Jag menar att läraryrket är minst lika viktigt och att barn bör möta lärare av båda könen.
