Jag har alltid försvarat förskolan. Alltid. Mot alla anklagelser. Därför gör den här texten ont på många plan.
En anledning till att förskolan undgår kritisk granskning är debattklimatet, menar Ulla Waldenström. Den som kritiserar förskolan riskerar att bli stämplad som antifeminist. Hon beskriver det som att jämställdhetsperspektivet har ”lagt en våt filt över förskoledebatten”.
– Att det är politiskt inkorrekt att kritisera förskolan är ett stort hinder mot en frisk debatt, vilket till och med märks i myndighetsrapporter. Jag är själv positivt inställd till förskolan, det är därför jag skriver den här boken. Men den måste hålla hög kvalitet, vilket kräver kritisk granskning och öppen debatt.
Trots att kompetensen har ökat i förskolan med mer välutbildad personal, anser Ulla Waldenström att kvaliteten totalt sett försämrats sedan 1980-talet, genom större barngrupper, färre småbarnsavdelningar och ökande skillnader mellan bra och dåliga förskolor.
Om professor Waldenströms tes stämmer är vi illa ute. Någon måste våga granska förskolans påverkan förutsättningslöst ur barnets perspektiv. Inte ett skolperspektiv – inte ett arbetsmarknadsperspektiv. Ett riktigt barnperspektiv.
