Jag gissar att man måste ha FB för att se filmen?
Det är värt besväret!
Jag är lite skyldig. På lärarutbildningen talar vi ofta omkreativitetens betydelse, men har svårt att infoga det i kursplaner occh betygsättning. Samtidigt pågår en hysterisk romantisering av begreppet och det är svårt att förstå vad som menas. Innovatörer och entreprenörer hyllas som den nya tidens hjältar; jag tänker att kreativitet är en mer lågmäld process.
För mig handlar det om respekt för leken. Och att skapa goda förutsättnngar för lek.
Jag gissar att många av er även följer den här gruppen?
Het debatt ang män i förskolan i Förskoleupproret-
Jag undrar ofta över hur starka internationella tendenser påverkar oss.
Vad händer med barn som inte lär sig hantera risker? Det är en viktig fråga och en spännande text.
Kanske romantiserar vi den ostörda och farliga leken i svunna tider. Den risken tar jag gärna.
Läs!
Boka in den här dagen – sprid inbjudan!
Förskola på vetenskaplig grund
Om lärarkompetens och yngre barns utbildning
Välkommen till hearing onsdagen den 1.10. 2014, kl. 17.00 – 19.00
Plats: Malmö Högskola, Orkanen, Sal: D138
I panelen:
Helena Smitt, kommunikationsansvarig vid Lärande och Samhälle, Malmö högskola, moderator.
2008 startade den första forskarskolan i Sverige med inriktning mot förskola och yngre barn med särskilt fokus på ”Barndom Lärande och Ämnesdidaktik”. Tre forskarskolor med denna inriktning har nu varit igång och femton doktorer och licentiander har examinerats. Syftet med hearingen är att utifrån olika perspektiv diskutera förskola på vetenskaplig grund och forskarskolornas betydelse.
Exempel på frågeställningar som berörs:
Arrangörer:
—Alumni-gruppen, det vill säga alla, som har examinerats inom ramen för forskarskolorna genom Susanne Thulin, fil.dr. och Agneta Jonsson, fil.dr.
—Styrgruppen för forskarskolorna FoBa och FöFoBa genom Ingegerd Tallberg Broman, professor.
Den 2.10. 2014 har den tredje forskarskolan sin resultatinriktade konferens på Malmö högskola –
https://twitter.com/tystatankar/status/470833511419899904
Jag försöker sammanfatta Eva Gullövs föreläsning:
Den danska vinkeln – vad hände vid andra världskriget? Öppning för mindre auktoritära ideal. Pippi Långstrump och motstånd mot institutioner. Det självständiga barnet blir den nya normen.
Det rosseauska barnet – skapa förutsättningar för naturliga och fria barnet. Det demokratiska och förhandlande barnet – det reformpedsgogiska idealet.
Att vara en del av en gemenskap – och samtidigt bejaka individualitet. Pedagogens uppgift blir att öva barnens kommunikativa förmåga – vi tränar samarbete.
Idag är det mindre fokus på medinflytande. De stora barngrupperna kräver hög grad av anpassning.
Det finns en kritik av reformpedsgogiska ansatser – de gynnar barn som kan koderna och exkluderar andra.
Dilemmat mellan att lära barnen BESTÄMDA TING eller UTVECKLA FÖRUTSÄTTNINGAR.
Har “det sociala” blivit ett konkurrensmedel?
Vad är det som korrigeras? Vilka barn får erkännande?
Barnet som läser av de vuxnas förväntningar innan de är formulerade belönas. Att balansera mellan motstridiga förväntningar – varken för passivt eller aktivt – försiktigt eller vilt – egoistiskt eller självuppoffrande….
Gullöv beskriver motståndsformer. Vilka barn accepterad eller stigmatiseras?
Den pedagogiska paradoxen – att visa vem som inte hör till?
Jag gissar att Gullöv balanserar mellan begreppen socialisering och disciplinering – kanske är civilisering lagom hårt? Men till sist handlar det om makt och dominanta normer.
https://twitter.com/stobiasson/status/470157735544094720
Det korta svaret – ja.
Det långa svaret handlar om att skapa förutsättningar och ge utrymme för att misslyckas.
Jag har alltid försvarat förskolan. Alltid. Mot alla anklagelser. Därför gör den här texten ont på många plan.
En anledning till att förskolan undgår kritisk granskning är debattklimatet, menar Ulla Waldenström. Den som kritiserar förskolan riskerar att bli stämplad som antifeminist. Hon beskriver det som att jämställdhetsperspektivet har ”lagt en våt filt över förskoledebatten”.
– Att det är politiskt inkorrekt att kritisera förskolan är ett stort hinder mot en frisk debatt, vilket till och med märks i myndighetsrapporter. Jag är själv positivt inställd till förskolan, det är därför jag skriver den här boken. Men den måste hålla hög kvalitet, vilket kräver kritisk granskning och öppen debatt.
Trots att kompetensen har ökat i förskolan med mer välutbildad personal, anser Ulla Waldenström att kvaliteten totalt sett försämrats sedan 1980-talet, genom större barngrupper, färre småbarnsavdelningar och ökande skillnader mellan bra och dåliga förskolor.
Om professor Waldenströms tes stämmer är vi illa ute. Någon måste våga granska förskolans påverkan förutsättningslöst ur barnets perspektiv. Inte ett skolperspektiv – inte ett arbetsmarknadsperspektiv. Ett riktigt barnperspektiv.