Den bästa (och längsta) texten om mansrollens utveckling de senaste åren.
http://www.economist.com/node/21649050
Jag gissar att familjepolitik och förskolepolitik hänger ihop? Det vore spännande att diskutera texten någon gång. Vad innebär beskrivningen för rekryteringsarbetet?
Hur ser ni på att kommunerna sätter upp sådana här procentmål?
http://www.sydsvenskan.se/skane/man-behovs-i-forskolor-for-att-de-inte-ar-kvinnor/
http://www.sydsvenskan.se/skane/svart-att-fa-fler-man-till-forskolorna/
Det skulle vara så spännande om fack och arbetsgivare inom förskolan kunde göra upp med den dominerande kvinnokulturen på samma beslutsamma sätt. Funderar på vad kampanjen skulle heta?
Är det möjligt att formulera sig kritiskt utan att kränka personerna som arbetar inom förskolan?
Jag skulle gärna se en liknande studie av blivande förskollärare.
Gezim lyckades balansera ganska bra mellan de känsliga ämnen. Jag deltog på telefon och förväntades ge en bild av hur högskolan kan bidra. Kanske var jag en aning kritisk och avslutade med att säga ungefär:
– SKL riskerar att splittra arbetet för att rekrytera fler män till förskolan genom att sätta sig i knät på fel experter.
Efter att ha läst Lars Jalmerts och Mia Heikkiläs kapitel i den nya antologin förstår jag inte varför det är viktigt att män ska arbeta i förskolan. De bör låsas in. Teorierna om hegemonistisk maskulinitet skojar man inte med.
Jag gissar att trogna läsare av bloggen vet var jag står i frågan? Synen på lek skär som en kniv genom pedagogkåren.
Tysta tankar 