När åsikterna bryts

Jag brukar lida mig igenom #svtdebatt.

Kvällen avslutas med en diskussion om små flickors rätt att sminka sig.

Länk

När genusvetaren blir förälder och använder ett barnperspektiv – då rämnar den ideologiska fasaden. Varför skulle det vara ok att sminka sig till katt och häxa, men inte prinsessa? Hon formulerar sig väl och debattmotståndaren framstår som hopplöst moralistisk.

Nu ser jag fram emot att samma tolerans används mot pojkars lekar.

Sorg och saknad

Jag har inte många idoler. Lennart Hellsing var en av dem.

https://twitter.com/ur_pedagogerna/status/669573733040988160

  

Länk till Våra visor – bästa sångboken

Var?

  
Jag ser inte att det bedrivs någon krigsfostran i svensk skola och förskola – gör ni?
http://asikt.dn.se/asikt/debatt/killar-behover-inte-leka-krig/
Artikeln är lite glidande i sin retorik. Jag tycker att talet om “rollen” är förenklande och inbjuder till demonisering av mönster. Det blir liksom lite löjligt med manliga stridsberedda hingstar – och svårt att kunna diskutera vilka goda sidor som finns inom maskuliniteten.

Annars skjuter jägarn mig?

  När vi gjorde Pojkaktig sångbok 1 var det en direkt reaktion på vilka sånger som sjöngs på förskolan. Ett exempel var pedagogers försök att tämja barnen genom att ta bort våldsamma inslag ur sångerna och för mig var det en prinipiellt viktig sak att jägare verkligen skjuter harar.

Nu möter jag samma fråga i ett forum för män i förskolan. Samma diskussion och samma argument (“det är så mycket våld i samhället”).

Jag uppmanar alla att stå upp för barns rätt att veta vad jägare, poliser och militärer arbetar med!

Länk till vår version

En surrealistisk version är “…annars kittlar jägarna mig”.