Det bästa sättet att bekämpa tävlingshysteri är genom att tävla. Barn som aldrig har förlorat riskerar att bli odrägliga.
Senaste kommentarer
andersbwestin på Skolverket och läroplansrevide… invaderace på Plötsligt vaknar mitt intresse… Mats på Hakelius sammanfattar Magnus på Hakelius sammanfattar Magnus på Hakelius sammanfattar Mats på Hakelius sammanfattar Mats på Hakelius sammanfattar Magnus på Hakelius sammanfattar Magnus på Hakelius sammanfattar Mats på Hakelius sammanfattar Mats på Hakelius sammanfattar Magnus på Hakelius sammanfattar Magnus på Hakelius sammanfattar andersbwestin på Hakelius sammanfattar Mats på Hakelius sammanfattar
Dom verkar inte ha förstått att det är de hysteriska föräldrarna och delar av tränarkåren som är grundproblemet.
Barn eller i vart fall grabbar (ligger lågt om tjejer) tävlar från första stund man möter en annan.
Adrenalin är en kraftfull drog – i lagom doser är det komprimerad njutning.
Pojkar tävlingar kanske har en större historisk acceptans, men i grunden tror jag att aggressivteten är likvärdig (även om den tar sig olika uttrck).
Är det inte att vi unga killar inte riktigt förstår hur tjejer tävlar och är upptagna av att tävla med varandra och samtidigt vara upptagna av att se tjejerna från en helt annan mental vinkel. Nu som gammal gubbe gör jag inget annat än att avläsa hur kvinnlig tävlan fungerar. Det är spännande. Men berättar man sånt på en fest så är festen död o folk börjar gäspa o säger att det kanske är dags att tänka på morgondagen.
Det är en ny tävlingsform – vem tävlar minst?
Ungefär som den där sporten där det gäller att sänka hjärnaktiviteten – och få energi som belöning.