En svåröverträffad personkult

 

Länk 

Jag är lite avvaktande och undrar vad det är som får svenska pedagoger att falla handlöst för det här hopplocket av idéer? Min gissning är att det bygger på en vurm för Italien och konst. Och lite revolutionsromantik. Och mycket barnromantik.

Arbetsfördelningen med lärare, pedagogistor och atelieristor tycker jag är underligt. I min vision är alla pedagoger ansvariga för att estetiken är närvarande.

Konstpromenad

Vi går den årliga rundan. Luft, kultur och natur är bra för aptiten.

  

En kille är inte så imponerad av konsten.

 

Associationerna går mot True detectives.

 

I byn har en kändis öppnat galleri.

 

 

Två utställningar är ungefär vad min kropp behöver.

 

 

Jag gillar tanken på att vilja visa upp sin konst och folk vallfärdar. Konstrunda tycks vara ett slagkraftigt koncept.

 

Sven-Harrys konstmuseum

Det är en gyllene uppenbarelse i utkanten av Vasaparken.

 

 Just nu pågår en utställning om skräckromantiskt måleri. Marcus Larsson möter heavy metal.

 Högst upp i huset är den högklassiga privata samlingen inrymd i en kopia av ägarens herrgård. Den duktiga guiden Anna berättar om Strindbergs målning Hög sjö. I taket hänger stipendiaten Sonja Larssons verk av plexiglas.

Andres Serrano på fotografiska museet

  

Det är stor skillnad mella Martin Parrs opretentiösa ögonblicksbilder och Serranos pompösa provokationer.

I ett avskilt rum visas ganska tunga sexuella bilder och jag anar att en del frigjorda föräldrar kommer att ha en del att förklara för sina barn. Kvinnan som kissar en man i munnen väcker känslor och jag hör tioåringen viska: 

 – Mamma, är de här bilderna på riktigt?

Duvhöken och jag

 

Folk köper dyra kameror och åker ut i naturen för att fotografera fåglar. Jag vandrar längs Sickla kanal och möter den här trötta duvhöken som har kämpar för att få upp en död skata från vattnet.

Det går inte så bra. Fågeln verkar helt orädd – eller fullständigt utmattad.