Nu är det dags att visa handlingskraft herr minister!

Jag är fortfarande arg och förvånad över att inte fler reagerar på det som lärarna från Rosengård säger i lördagens Sydsvenska (finns inte på nätet):

Lärarna som Sydsvenskan träffar är alla trötta på vad de menar är ett allt för stort fokus på resultat. Ett exempel på hur snett det kan slå är att endast elever som redan är nära att klara målen får erbjudande om att gå i sommarskola och läsa upp sina betyg.
(…)
– Mina elever, som har ännu större behov, får inte den chansen. Jag anser att det är ett direkt lagbrott. Det är bara för att skolan ska få bättre statistik, säger Lars Ellborg. Dessutom anser de att statistikivern särskilt missgynnar deras elever.

Resultatuppföljningen bidrar alltså till att de svagaste eleverna lämnas i sticket och resurserna fokuseras till de grupper som har en möjlighet att bli godkända.

Jag vill att ni ska vara lika arga som jag!

Mer katederundervisning – he is back!

Länk till Twitter  live – stället där det händer.

Vanligt sök på #merkateder

Presenterat med Topsy

Ekot

DNdebatt och Jan Björklunds olycksaliga ursprungstext.

Mannen från framtiden med receptet från forntiden

Mannen från framtiden med receptet från forntiden

15 hp Stavros? (som inte är kreationist) uppdaterad

Den eländiga skoldebatten rullar vidare. Zoran på LR länkar glatt till socialdemokraten Alexander Nordgrens debattartikel på Newsmill:

”Det är dags för socialdemokraterna att ta initiativ till en omfattande diskussion om lärarutbildningen och med öppna armar bjuda in kunniga lärare, som till exempel, Stavros, Lärarnas Riksförbund och andra organisationer liksom forskare på området. Förhoppningsvis leder det fram till en ny och mycket bättre lärarutbildning. I en sådan diskussion bör frågan vara: Hur och var kan den pedagogiska undervisningen bäst bedrivas?”

Om socialdemokratin inte har vassare tänkare kanske det är lika bra att de fortsätter sin passiva strategi och överlåter idéarbetet åt Björklund?

I Sydsvenskans söndagsbilaga får Stavros (ständigt denne Stavros!) svara på 20 frågor. Mest förvånande är kanske att han utser evolutionsteorin till vår tids största bluff. “Men det betyder inte att jag är kreationist och tror att världen skapades för några tusen år sedan”. Det känns tryggt. Men min kvot av grekisk visdom är fylld nu.

Samtidigt kan jag inte låta bli att undra över HUR många tusen år sedan det är jorden skapades enligt Stavros? Om vi nu ska göra honom till auktoritet i skolfrågor verkar det vara en rimlig följdfråga.

Nu med länk

Hur var det nu med evolutionen?

Hur var det nu med evolutionen?

Jag tröstar mig med senaste numret av Pedagogiska magasinet och Anneli Frelins nyanserade diskussion om auktoritetsbegreppet.

På Newsmill finns det många åsikter om evolutionen – diskussionen om skolans värdegrund tänker jag är mer intressant!

Newsmill 2, 1

Är skolan ett kloster?

This slideshow requires JavaScript.

I Spanien har en 54-årig nunna förvisats från sitt kloster efter 35 års tjänstgöring. Hennes brott är alltför mycket tid på internet och abedissan  är mycket besviken. De hade skaffat datorn för att SLIPPA ge sig ut i samhället och nu visade det sig att Syster Maria svikit hennes förtroende genom att interagera med omvärlden.

Länk

Varför kan jag inte låta bli att tänka på alla lärare som trodde att datorn skulle vara ett träningsredskap för att effektivisera skolarbetet, och plötsligt upptäckte att datorn öppnade klassrummet mot världen?

Edith Södergrans dikt Dagen svalnar är ständigt aktuell:

Du sökte en blomma
och fann en frukt.
Du sökte en källa
och fann ett hav.
Du sökte en kvinna
och fann en själ –
du är besviken.

http://twitter.com/#!/briankotts/status/38986670527348736

“My favorite anarchist” – vad är tillåtet att säga?

Jag minns min utbildning på 70-talet. Barnstugeutredningen 1973 var ett ambitiöst försök att kombinera svårförenliga teorier som  t.ex. Piaget och Homburger Erikson. I grunden fanns en stark tro på förskolans frigörande möjligheter och Paolo Freires ande svävade över sidorna. Vi skolades in i något som kallades “dialogpedagogik” och hade antagligen blivit stämplade som anarkister idag.

Steve Wheeler råkar nämna Ivan Illich namn på en konferens och drabbas av det onda ögat (länk):

During a presentation in Manchester two years ago, I happened to mention that Illich’s 1970s notion of deschooling society could now be achieved through new web based tools, but that we were in danger of turning the Web back into a funnel if we persisted with wholesale implementation of institutional VLEs that constrained rather than liberated learning. He is one of my favourite anarchists, I said.

In an online discussion group later, someone suggested that my mention of Illich was enough to brand me as a member of the ‘lunatic fringe’. I smiled, because I wasn’t offended by this, but genuinely encouraged. A similar thing happened to me during the plenary session of the ICL conference in Austria. I asked a question of one of the keynote speakers, and cited Illich’s deschooling position. He lost his cool and declared “No-one quotes Illich anymore!” It’s not always a bad thing to be labelled a lunatic. It often means that people just don’t fully understand what has been said. It’s the same when someone is labelled an anarchist. It is often used as a perjorative description, without a clear understanding of what it actually means.

Det bästa sättet att beskriva en diskurs är fortfarande att ta reda på vad det är vi INTE får prata om. Jag funderar över vilka tabuiserade omåden som idag finns i svensk skolpolitik. Pojkarnas skolprestationer? Könsbalansen i lärarkåren?

Ni anar nog var tipset kommer ifrån:

http://twitter.com/#!/briankotts/status/38764709884862464

Den glade och patriotiske ministern

Länk till RapportinslagSvd -förslaget

Jag möter en ovanligt munter minister i Rapports 18-sändning som presenterar förslaget om nationella prov i fler ämnen. Jan Björklund slår med ett skälmskt (?) leende fast  att:

– Det jobbas för lite i svensk skola!

– Eleverna måste anstränga sig mer!

– Nationella prov i fler ämne  leder till större ansträngningar!

– Fler prov ger  bättre resultat och ni vet hur det går för Sverige i den internationella konkurrensen om vi inte skärper oss

Jag menar att det måste finnas en balans mellan undervisningstid och examinationstid. Idag riskerar lärarnas arbetstid att fyllas av administrativa uppgifter. Amerikanska undersökningar visar att en stor del av det som skulle vara undervisningstid ägnas åt provförberedande åtgärder som på sikt innebär ett förytligat lärande. The Wire säsong fyra är en lysande gestaltning av problemet.

Huffington post om faran att undervisa mot prov

Min oro handlar framför allt om att vi försöker kombinera två svårförenliga system. Om proven konsekvent används som bedömningsunderlag och rättas av utomstående skulle det kunna innebära en verklig maktförskjutning. Barnen skulle tvingas att ta ansvar för sina studier och de undervisande lärarna kan skaka liv i den  handledarfunktion som idag riskerar att komma i skuggan av bedömningsfunktionen.

Läraren får i ett renodlat  system respons och coachning utifrån sina elevers resultat. Men det är inte givet att läraren ska garantera att barnen ska lyckas. Dagens komplicerade ansvarssystem med IG-varningar och stödåtgärder är svåra att förena med ett utvidgat elevansvar. Det är proven som gäller.

Barnet måste få rätt att misslyckas.

Det amerikanska exemplet förskräcker. (Länk igen)

Betyg på sexskildringar? Uppdaterat

Länk till Ystads allehanda

Jag är för ämnesövergripande arbetssätt och menar att det är bra med tydliga betygskriterier, men är rädd att den här läraren i Tomelilla har hamnat lite snett.

För ett par veckor sedan var Kastanjeskolans elever med om en annorlunda lektion. Så pass ovanlig att ett av barnen gick hem och tog upp det med en av föräldrarna.

– Mitt barn tyckte det var mycket pinsamt och berättade att läraren delat ut ett häfte som innehöll berättelser där folk berättat om sina sexupplevelser, säger en mamma som vill vara anonym av rädsla för att hennes kritik mot skolan ska gå ut över barnet.

Enligt mamman gick uppgiften ut på att eleverna skulle låtsas att de var den person som någon i berättelsen haft sex med, eller beskriv hur det var när de själva hade sex för första gången.

– Kan man verkligen göra så? Som förälder känns det inte roligt och det irriterar mig att det handlar om en betygsatt uppgift på en lektion i svenska.

Om eleverna inte haft sex tidigare kunde de i stället välja att berätta om vilka förhoppningar de har inför sin första sexupplevelse.

– För betyg väl godkänt skulle de skriva längre än en halv sida och med inlevelse, säger mamman upprört.

Inlevelse är nog bra, men också mycket svårt att betygsätta. Peter Gärdenfors tar upp fem typer av inlevelse och jag är osäker på om barnen förstår vad det är som förväntas av dem i den här uppgiften. Antagligen har de med egna erfarenheter ett visst försprång när det gäller att kunna leva sig in? Alternativet är att ha sett mycket porr, men det brukar inte vara uppskattat inom skolans ramar.

Maria Ahnlund, lärare på Kastanjeskolan, är uppriktigt förvånad över att uppgiften kan upplevas som integritetskränkande.

– Man behövde inte skriva om en egen upplevelse, utan kunde välja ett alternativ där man låtsas vara en annan och alltså hitta på en historia, säger Maria Ahnlund.

Uppdatering

Jag läser vidare i Gärdenfors och snubblar över hans genomgång av Gardners teorier:

Interpersonell intelligens innebär att man är bra på att förstå andras känslor, motiv och tankegångar – det som jag kallar inlevelseförmåga.

Ett betygskriterium som lyfter fram den här dimensionen av mänsklig samvaro i samband med undervisning i sex och samlevnad är värt att stanna upp inför!

Då blir det inte en teknisk färdighet i en skrivövning.

Uppdatering 2:

Sydsvenskan och Aftonbladet hakar på.

Uppdatering 3 :

Aftonbladet väljer att intervjua universalexperten Gunilla Hammar Säftröm. Jag hade nog valt Camilla Löf i stället. Den 2/3 disputerar hon på en avhandling om ämnet Livskunskap.

Länk

Abstract:

Skolämnet livskunskap har vuxit fram i svenska skolor under det senaste decenniet, ofta utifrån en ambition att främja hälsa och att konkretisera skolans värdegrundsarbete. Mot bakgrunden att livskunskap inte är obligatoriskt i svensk skola och därför saknar nationella riktlinjer har ämnet i den lokala skolpraktiken kommit att omfattas av en mängd olika arbetssätt och program. Avhandlingens syfte är att förstå och belysa hur skolämnet livskunskap växer fram, definieras och organiseras i skolans kontext. Studien omfattar hur aktörer i de olika praktiker som omfattas av skolans fält (politiker, statliga myndigheter, kommunala tjänstemän, pedagoger och barn) tolkar och organiserar livskunskap som skolämne. Särskild uppmärksamhet riktas mot den syn på barn och barndom som skapas genom organisationen av detta komplexa ämne. Studien har en barndomssociologisk ansats (James & Prout, 1997; Corsaro, 2005), kombinerad med kritisk diskursanalys (Fairclough, 2010). Det empiriska materialet är insamlat med flera olika metoder: som exempelvis policydokument på såväl nationell som lokal nivå; intervjuer med kommunala nyckelpersoner; samt ett etnografiskt fältarbete och videoinspelningar. Studien fokuserar framförallt grundskolor i Malmö, en stad där man satsat särskilt på livskunskap som skolämne som en del av kommunens folkhälsoarbete. Analysen visar bland annat hur ämnet i skolans vardagspraktik snarare utgår ifrån lokalt avgränsade sociala problem, än från de gemensamma värden som framhålls i läroplanen. Sättet att organisera ämnet i klassrummet medför i vissa situationer en förskjutning av lärarens roll, från att vara pedagog till att bli mer terapeutisk. Innehållet i ämnet rör sig ofta på ett för barnen privat plan och barns privata relationer lyfts upp till offentliga samtal i syfte att lösa konflikter. Barnen gör dock i flera fall motstånd mot lärares upplägg och innehåll.

Peter Gärdenfors sätter ord på lärandet

Ibland pratar vi kolleger om hur den nya optimala lärarutbildningen borde vara konstruerad:
– Vi måste börja med ämnet!
– Nej, allt handlar om att de först ska få göra egna erfarenheter i praktiken!
– Nej, det viktigaste är att vi tidigt lär studenterna det vetenskapliga hantverket!
– Glöm inte metodiken och didaktiken. Hur fångar du uppmärksamheten och bygger upp en lektion!
– Vi måste ha ett historiskt perspektiv på institutionen skola och dessutom analysera maktförhållandena som de uttrycks i styrdokument!
– Värdegrunden och kunskap om relationernas betydelse, allt handlar om möten!
– Utvecklingspsykologin är grunden för pedagogiken! Om vi inte vet var barnen befinner sig kan vi inte lära dem något!
– Engelska, vi måste vänja dem vid engelsk litteratur!
– IKT, annars kommer Sverige bli ett U-land!

Själv tror jag på kognitionsvetenskapen som startpunkt för lärarstudier. Vi måste kunna beskriva lärande utifrån begreppen motivation och förståelse. annars faller våra ansträngningar platt till marken.

Peter Gärdenfors intervjuas i Skolvärlden (Länk) och jag kan inte nog rekommendera hans bok Lusten att lära.

Jag lånar hans önskelista från Skolvärlden:

GÄRDENFORS ÖNSKELISTA TILL JAN BJÖRKLUND

1. Utgå från människans naturliga lärande
Skolans institutionella struktur med läroplaner, scheman och lektioner bygger på tradition och inte på vetenskap. Det finns ingen forskning som säger att denna struktur är den bästa för lärande. Det mesta av vad vi lär oss, lär vi utanför skolan. Därför bör man studera det informella lärandet för att bäst förstå hur skolans verksamhet skall organiseras.
2. Satsa på elevernas inre motivation
Det är viktigt att skilja mellan inre och yttre motivation. När man drivs av inre motivation gör man något för att aktiviteten i sig själv ger tillfredsställelse. När man styrs av yttre motivation gör man något för att det leder till något annat som är värdefullt men som inte direkt är kopplat till aktiviteten.
3. Låt eleverna uppleva att de har kontroll över sitt lärande
En av framgångsfaktorerna för datorspelen är att de ger användaren stor kontroll över förloppet men spelet är samtidigt en utmaning.
4. Satsa på förståelse i stället för på faktakunskaper
Debatten har kretsat kring elevernas kunskap – där kunskap ofta ses som att eleverna skall kunna återge en mängd fakta. Men en elev kan aldrig skapa fullständig förståelse av ett område enbart genom att lära in fakta – han eller hon måste tränga in i de underliggande mönstren och se hur kunskapsområdet hänger samman.
5. Använd IT för att öka motivation och förståelse
Datorerna har en stor pedagogisk potential som tyvärr är väldigt dåligt utnyttjad. Datorerna kan användas för att visa och berätta på nya sätt, till exempel genom olika typer av visualiseringar och simuleringsprogram.
6. Bredda lärarutbildningen
Jag önskar att lärarutbildningen omformas så att människans naturliga sätt att lära sätts i fokus. Resultat från modern psykologi, kognitionsvetenskap, hjärnforskning och speldesign måste in som en del av utbildningen.
Källa: Datorn i Undervisningen.

Att sätta ord på det informella lärandet

Att sätta ord på det informella lärandet

Olle Holmberg summerar

Skola och samhälle fortsätter att  diskutera Cambridgerapportens slutsatser och det är svårt att inte se parallellerna med svensk skolutveckling.

”Weʼre impressed by the Cambridge Reviewʼs evidence. We like the ideas. We want to take them forward. But we darenʼt do so without permission from our Ofsted inspectors and local authority school improvement partners.”

Så säger flera engelska lärare i diskussioner med forskarna bakom Cambridgerapporten. De vill gärna, men… Detta är kanske det mest nedslående med ett i övrigt överväldigande positivt offentligt mottagande. Undantaget i hyllningskören är annars politikerna. De flesta politiker håller inte med om slutsatserna i Cambridgerapporten. Politikerna vill alltså inte se några alternativa lösningar – och lärarna vågar inte!

Olle Holmberg sammanfattar vad som krävs för att återerövra det professionella initiativet och stärka bandet till skolforskningen:

  • Låt rektor och personal vara delaktiga i själva granskningen
  • Låt rektor och personal vara delaktiga i analys och tolkning
  • Låt rektor och personal få ta ansvaret för utvecklingsplanerna
  • Avsätt resurser (för utvecklingsarbete inom lärarnas tjänstgöring)
Skolutvecklingens många ansikten!

Skolutvecklingens många ansikten!

Skolutvecklingen många ansikten – pdf

Hets?

Sigrid Combüchen recenserar Sven-Eric Liedmans nya bok Hets! En bok om skolan i Sydsvenskan (länk)

Stilisten Liedman är en lycka att läsa. Hans referensram är stor och välpackad och han har inga svårigheter att ur den förmedla komplicerade och motsägelsefulla sammanhang, som skulle få en sämre författare att trassla in sig i knopar och knutar. Detta är svårt, medger han och citerar Aristoteles klassiska, sig flätande ordslinga om tänkandet, men lägger den i ett sammanhang som låter läsaren förstå den associativt. Han är helt enkelt en idealisk förmedlare av kunskapsinnehåll som samspelar med mottagaren. Han gestaltar en klok läroprocess genom att iscensätta den med sin bok.

Ändå lyckas hon inte riktigt väcka min läslust. Kanske är jag rädd att bli besviken på en av mina stora hjältar.

Kollegan Magnus Persson beskriver boken ur ett annat  och mer skolnära perspektiv. (Svd) Lusten återvänder. Det känns bra.

Aftonbladet: Ulrika Stahre om en skola som bytt lärande mot lönsamhet
Dagens Nyheter: Sven-Eric Liedman ”Hets! En bok om skolan”
Dala-Demokraten: Är du lönsam, lille vän?
Expressen: Sven-Eric Liedman Hets! En bok om skolan
Folkbladet: Onödigt svårläst
Göteborgs-Posten: Sven-Eric Liedman | Hets! En bok om skolan
Helsingborgs Dagblad: Ska vi leka skola?
Kulturnytt, Sveriges Radio: Debattbok om skolan kommer två dagar för sent
Norrköpings Tidningar: Ekonomisk tillväxt eller mänsklig växt?
Sydsvenskan: Livets skola
Uppsala Nya Tidning: Utbildning i nyttans tjänst
Svenska Dagbladet: Är hetsen en naturlag?