9A – Duellen vid OK Coral

Man kan säga vad man vill om teveserien 9A, men igår sköt den på allt som rörde sig:

  • Otillräckligt arbetslagssamarbete
  • Dålig mentorsorganisation
  • Svaga individuella stödstrukturer  – specialpedagogik?
  • Uselt föräldrasamarbete
  • Bedrövligt rektorsannsvar
  • Otillräcklig ämneskunskap
  • Oklar inre motivation

Det är väl egentligen bara trollkarlen Stavros själv (och politikerna?) som kommer hel ut det här. Han strör oneliners omkring sig:

– Om jag inte kan få dig att skriva VG på provet efter två timmar ska jag sluta som lärare! (hot eller löfte?)

– Mina sjuor är bättre än era nior!

Programmet innehåller några gripande scener med Malin, som funderar över varför hon valde läraryrket. Då känns det nästan äkta. Hon kommer fram till att “man måste inte vara jätterolig hela tiden” och det kanske är en bra grund för hennes framtida utveckling.

Jag försökte twittra under programmet Länk. Det var inget riktigt tryck på flödet med många ser Svtplay och fyller på.

http://twitter.com/#!/Anna_Kaya/status/39780218008899584

Plura ser ett helt annat program än jag – han betonar det personliga mötets betydelse och på ett pedagogiskt plan jublar jag över hans insiktsfulla analys. Men jag hittar inget stöd i programmet som är präglat av ett instrumentellt förhållningssätt – även om Gunilla Hammar Säfström jagar barn i korridoren och visar omtanke.

“Blame the educators movement”

Ibland är det skrämmande likt.

De senaste veckorna har vi diskuterat vem som bär ansvaret för tillståndet i svensk skola och Helena von Schantz har i en serie inlägg beskrivit tendensen att lägga skulden hos lärarna (Allt är lärarnas fel 1, 2, 3 och 45678910 och 11, 12, 13.)

I USA finns en motsvarande debatt som jag tror kan hjälpa oss att se mönster. En federal myndighet vill styra upp de yviga delstaternas skolsystem och redskapen är rigorösa kursplaner och omfattande tester. I Sverige motsvarar detta maktkampen mellan stat och kommun. Vi rusar in i förändringen utan att fundera över konsekvenserna på den lokala nivån.

Vad händer när resultaten inte blir de önskade? Diann Woodard sammanfattar i Huffington Post:

In both the assault on public employee pensions and the blame-the-educators movement, the failures of elected officials and their corporate benefactors are projected onto the victims of these failures — and public schools have certainly been among those victimized.

When federal experiments with school curricula fall short, the thrust of the attack on educators and students is to label them “failures” when the experiments themselves have failed largely as a result of excluding front-line educators from the design of reforms.

And when poorly designed data-driven tests are adopted by Democrats as well as Republicans as a panacea, it’s difficult not to conclude that the same corporate interests that now dominate both parties are dominating the debate about the best way to educate our children.

Jag är rädd att Helena inom en snar framtid kommer att tvingas skriva en ny serie med den ironiska rubriken Det är barnens fel!


 

 

Är skolan ett kloster?

This slideshow requires JavaScript.

I Spanien har en 54-årig nunna förvisats från sitt kloster efter 35 års tjänstgöring. Hennes brott är alltför mycket tid på internet och abedissan  är mycket besviken. De hade skaffat datorn för att SLIPPA ge sig ut i samhället och nu visade det sig att Syster Maria svikit hennes förtroende genom att interagera med omvärlden.

Länk

Varför kan jag inte låta bli att tänka på alla lärare som trodde att datorn skulle vara ett träningsredskap för att effektivisera skolarbetet, och plötsligt upptäckte att datorn öppnade klassrummet mot världen?

Edith Södergrans dikt Dagen svalnar är ständigt aktuell:

Du sökte en blomma
och fann en frukt.
Du sökte en källa
och fann ett hav.
Du sökte en kvinna
och fann en själ –
du är besviken.

http://twitter.com/#!/briankotts/status/38986670527348736

“My favorite anarchist” – vad är tillåtet att säga?

Jag minns min utbildning på 70-talet. Barnstugeutredningen 1973 var ett ambitiöst försök att kombinera svårförenliga teorier som  t.ex. Piaget och Homburger Erikson. I grunden fanns en stark tro på förskolans frigörande möjligheter och Paolo Freires ande svävade över sidorna. Vi skolades in i något som kallades “dialogpedagogik” och hade antagligen blivit stämplade som anarkister idag.

Steve Wheeler råkar nämna Ivan Illich namn på en konferens och drabbas av det onda ögat (länk):

During a presentation in Manchester two years ago, I happened to mention that Illich’s 1970s notion of deschooling society could now be achieved through new web based tools, but that we were in danger of turning the Web back into a funnel if we persisted with wholesale implementation of institutional VLEs that constrained rather than liberated learning. He is one of my favourite anarchists, I said.

In an online discussion group later, someone suggested that my mention of Illich was enough to brand me as a member of the ‘lunatic fringe’. I smiled, because I wasn’t offended by this, but genuinely encouraged. A similar thing happened to me during the plenary session of the ICL conference in Austria. I asked a question of one of the keynote speakers, and cited Illich’s deschooling position. He lost his cool and declared “No-one quotes Illich anymore!” It’s not always a bad thing to be labelled a lunatic. It often means that people just don’t fully understand what has been said. It’s the same when someone is labelled an anarchist. It is often used as a perjorative description, without a clear understanding of what it actually means.

Det bästa sättet att beskriva en diskurs är fortfarande att ta reda på vad det är vi INTE får prata om. Jag funderar över vilka tabuiserade omåden som idag finns i svensk skolpolitik. Pojkarnas skolprestationer? Könsbalansen i lärarkåren?

Ni anar nog var tipset kommer ifrån:

http://twitter.com/#!/briankotts/status/38764709884862464

Litet språktest – gruppuppgift!

Jag vill att den här bloggen i första hand ska handla om undervisning, men inser att många andra ämnen tränger sig på. Mina seriösa läsare undrar när jag ska dela med mig av mina bästa tips. Här är en film som jag tror skulle kunna fungera som spännande lektionsunderlag.

Vilka språkliga misstag förekommer i filmen?

Kursmål och betygskriterier tar vi en annan gång.

Johannes Forssberg tramsar till det på Expressens ledarsida

Jag läser Expressens ledarsida och blir lite illa berörd av debattekniken.

Johannes Forssberg har läst TT-artikeln och citerar lösryckt några meningar för att därefter gå över till att hitta på meningar som han markerar med citationstecken. Antagligen försöker han göra någon form av drastisk tolkning som han kan polemisera mot men det känns lite ovärdigt: Länk

Mats Olsson, lärarutbildare vid Malmö Högskola, skyller problemet på kvinnoväldet under de tidiga skolåren, och menar att lösningen är att “sluta se maskuliniteten som ett problem”. Jag tror tvärtom att “maskuliniteten” är problemet. Snarare än att bejaka pojkars “maskulina rätt” att bete sig som idioter borde man redan i förskolan uppmuntra deras sociala utveckling i stället för deras bröl.

Jag skyller inte problemet på kvinnor men är bekymrad över att staten inte ser bristen på mångfald som ett problem och att den dominerande kulturen beskriver sig som normal och neutral. Ur det här perspektivet blir all kritik kränkande och ryggmärgsreflexen blir:
– Vad är det för fel på mig????

Samtidigt beskriver han sin egen skoltid på ett lite rörande sätt och mellan raderna lyser en ånger som jag inte vet vad jag ska tänka om. Jag skulle gärna vilja veta mer om hur Johannes Forsberg hamnade i det här utanförskapet? Vad var det som fick honom att hänsynslöst demonstrera sitt förakt mot sociala spelregler? Blev han verkligen uppmuntrad i det här mönstret? Av vem? För mig låter det som ganska omogna protester mot en skolsituation som inte utmanar hans kapacitet.

Mest nyfiken är jag på varför han kopplar de här sidorna till maskulinitet?

Ett av maskulinitetens många ansikten

Ett av maskulinitetens många ansikten

Jag har skrivit lite för mycket i ämnet för att känna mig bekväm i hans tolkning av mina åsikter (Länk)

Den glade och patriotiske ministern

Länk till RapportinslagSvd -förslaget

Jag möter en ovanligt munter minister i Rapports 18-sändning som presenterar förslaget om nationella prov i fler ämnen. Jan Björklund slår med ett skälmskt (?) leende fast  att:

– Det jobbas för lite i svensk skola!

– Eleverna måste anstränga sig mer!

– Nationella prov i fler ämne  leder till större ansträngningar!

– Fler prov ger  bättre resultat och ni vet hur det går för Sverige i den internationella konkurrensen om vi inte skärper oss

Jag menar att det måste finnas en balans mellan undervisningstid och examinationstid. Idag riskerar lärarnas arbetstid att fyllas av administrativa uppgifter. Amerikanska undersökningar visar att en stor del av det som skulle vara undervisningstid ägnas åt provförberedande åtgärder som på sikt innebär ett förytligat lärande. The Wire säsong fyra är en lysande gestaltning av problemet.

Huffington post om faran att undervisa mot prov

Min oro handlar framför allt om att vi försöker kombinera två svårförenliga system. Om proven konsekvent används som bedömningsunderlag och rättas av utomstående skulle det kunna innebära en verklig maktförskjutning. Barnen skulle tvingas att ta ansvar för sina studier och de undervisande lärarna kan skaka liv i den  handledarfunktion som idag riskerar att komma i skuggan av bedömningsfunktionen.

Läraren får i ett renodlat  system respons och coachning utifrån sina elevers resultat. Men det är inte givet att läraren ska garantera att barnen ska lyckas. Dagens komplicerade ansvarssystem med IG-varningar och stödåtgärder är svåra att förena med ett utvidgat elevansvar. Det är proven som gäller.

Barnet måste få rätt att misslyckas.

Det amerikanska exemplet förskräcker. (Länk igen)

Hälften av de femåriga pojkarna är misslyckade

I Sverige har vi inte “mål att uppnå” i förskolan och jag tror inte att en sådan rubrik vore möjlig i dag. Det engelska skolsystemet är mer målstyrt och rakt på sak.  The Telegraph

Half of boys failing at school by five
More than half of all five-year-old boys in England are already failing to make sufficient progress at school, according to official figures.

Vad är lösningen? Mer tester och mer individuellt stöd.

“To do this, we will put in place a pupil premium to support the most disadvantaged children, introduce a reading progress check for six year olds to identify those falling behind before it’s too late, and raise standards in education across the board through our schools reforms.”

Samtidigt skär staten ner på bokprogram för utsatta områden.

Allt jag vet om England har jag lärt mig av Brian Kotts. Följ honom på Twitter.

Omtänksamma arbetskamrater ger mig rådet att vara mer nyanserad:

Fyra nyanser av Mats

Fyra nyanser av Mats

Går det att prega ner anden i flaskan?

Pojkarnas skolsituation har blivit en politisk fråga och ledarredaktionerna hakar på (Sydsvenskan):

På Arabyskolan i Växjö har pojkarna bättre betyg än flickorna. Därför fick skolan i fjol närmare 80 000 kronor från Skolverket till jämställdhetsarbete i syfte att förbättra flickornas skolresultat.

Men Arabyskolan är undantaget som bekräftar regeln. Generellt är pojkars skolresultat klart sämre än flickors i Sverige oavsett faktorer som social bakgrund och bostadsort.

Studio Ett framhärdar DEJA:s ordförande Anna Ekström i positionen att lärarens kön inte spelar någon roll – jag är osäker på om hon menar i det stora perspektivet (verksamhetens innehåll och form) eller det lilla (provrättning)?

Jag blev intervjuad av  TT igår och idag dyker den artikeln antagligen upp i landets tidningar. Som det kan bli!

NU är jag nog “genusdebattör”!

I morse på P1 diskuterade Johan Kant och jag problemet att pojkarna missgynnas betygsmässigt i förhållande till deras resultat på nationella prov.  Det blev ett ganska vänligt samtal. Min plan var att bredda perspektivet till att handla om mer än den rent provtekniska dimensionen.

Vilka konsekvenser får det att vi har en kvinnodominerad skola som beskriver sig själv som könsneutral?

Pojkar missgynnas – ljudklipp P1morgon

Bakgrund

Studio Ett

P.S. Tack Johan!
Vi kanske kan ta upp tråden med genuspedagogik en annan gång. För mig handlar det om mer än pedagogernas bemötande av pojkarna. Jag vill gärna se problemet som en innehållsfråga.