Lgr11 – århundradets skolreform?

Christermagister skriver om hur det mesta av skolornas utvecklingsarbete är intecknat de närmaste åren och jag kan inte låta bli att citera min kommentar:

Grannpojken skulle börja första klass och var lite orolig. Första dagen gick fröken igenom hur man skriver ettor:
– Uppifrån och ner, uppifrån och ner, uppifrån och ner….

När han kom hem var han fortfarande bekymrad och utbrast:
– Hur ska jag komma ihåg allt det här?

Nästa dag frågade mamman hur det gick. Pojken ryckte på axlarna och sa:
– Äsch, det ingen fara, nu sa hon det igen…

Han hade alltså gått i skolan två dagar och redan förstått hur det ska gå till:
– Uppifrån och ner, uppifrån och ner, uppifrån och ner….

Det är något nytt och häftigt på gång!

Det är något nytt och häftigt på gång!

 

Min vän Sven gör det igen

Ibland tycker jag att professor Persson  är väl försiktig i sitt sätt att skriva – men det finns en fördel med att kunna presentera kontroversiella resultat på ett sådan sätt att politiker lyssnar.

Den laddade frågan om tidigt skolstart och formaliserad undervisning belyser Sven i en forskningsöversikt som publiceras i en offentlig utredning. Det är stort!

– Jag har gått igenom både studier som följt barn och unga över lång tid och jämförande studier, svenska och internationella och det finns ingenting i den samlade forskningen som stöder tidig skolstart. Tvärtom pekar forskningen på att en tidig formaliserad undervisning har negativa konsekvenser på barns fortsatta lärande och prestationer i skolan.

Läs mer på Malmö högskolas hemsida (länk)

Skolverket skojar till det

En ny rapport betonar vikten av studievägledning till barnen. Antagligen är det bara Skolverket som tror att sorteringssamhället handlar om information. (DN

“Det är mycket angeläget att elever får allsidig och saklig information så att de förstår vad valen innebär och vilka konsekvenser deras val kan få”, skriver Helén Ängmo, tillförordnad generaldirektör på Skolverket, i en kommentar.

I dag måste elever redan i grundskolan noga planera sina val för att ha en chans att komma in på attraktiva högskoleutbildningar, skriver Skolverket.

Elever i årskurs fem kan till exempel få extra meritpoäng om de väljer att fördjupa sig i matematik eller språk. Dessa meritpoäng kan senare bli avgörande om konkurrensen är hård.

Jag vet inte om det är naiviteten eller cynismen som är mest stötande.

Alienating millions of kids…

Sir Ken Robinson reder ut begreppen. Det är verkligen en föråldrad skola som vi försöker lösa framtidens problem med.

I Sydsvenskan kritiserar en hjärnforskare och pedagogikforskare från ett annat håll. Inte riktigt med samma briljans. Länk

Tack för tipset Håkan!

Åsiktsmaskinen hackar

Ibland känner jag ett diffust krav på mig att ha åsikter om det mesta. När regeringen lägger fram ett förslag om lärarlegitimation är det svårt att inte ha en hållning i frågan.

http://regeringen.se/sb/d/12466/a/153951

Signaturen Intresserad har många spännande och kritiska tankar om förslaget:

https://lumaol.wordpress.com/2010/10/11/dagens-laroplansord-tradition/#comment-14170

Själv känner jag mest olust. Är det fackets försök att flytta fram positionerna och lönerkraven? Hur drabbar förslaget små skolor i glesbygden? Finns det inte andra sätt att mäta kompetens än formell utbildning? Vem ska avgöra? Finns det inte en risk att det här cementerar ämnesgränser och traditionella strukturer?

Nej – den här dagen börjar inte bra…

Morrica tänker också om frågan.

 

Resultatstyrningens höga visa


Professor Mats Alvesson från ekonomihögskolan i Lund pekar med hela handen – så ska skolan räddas.

Länk

Tävlingselementet i sig är nyttigt. Vetskapen om att man rankas eller nivågrupperas i relation till andra med samma förutsättningar skulle ge en positiv drivkraft till skärpning.

Eventuellt kan man tänka sig ekonomiska belöningar för skolor som är klart över snittet eller förbättrar sig. Man kan också tänka sig sanktioner vid svaga resultat eller omotiverat högt betygsgenomsnitt.

Möjligen kan de absolut sämsta skolorna läggas ned, all personal avskedas och vid nystart får personal söka jobb i konkurrens på nytt.

Viktigt är att huvudman och ledning får ett prestationstryck.

Det känns lite gammalmodigt. Ska vi verkligen tävla oss ur krisen?

Jag tyckte mycket om Alvessons bok Tomhetens triumf som var en svidande uppgörelse med en urholkad högskolevärld. Den här gången tycker jag nog att det är väl enkla lösningar som professorn föreslår. Lika fräscha som ett jubileumsnummer av Blandaren.


Och så har vi det där med erfarenheten – den får vi inte glömma!

Roy Andersson gestaltar framtidens utvecklingssamtal och replikerna är huggna i sten. Här har vi en evidensbaserad och kvalitetssäkrad modell som inte lämnar något åt slumpen!

Tack för tipset Niklas!

En solskenshistoria från Nosseby

I en värld av eländesskildringar kanske det är värt att lyfta fram de goda exemplen. Sydsvenskan presenterar Nossebys utveckling från katastrofområde till mönsterskola och det finns säkert mycket att lära av hur de arbetar med att skapa inkluderande arbetsformer.

Länk

Specialpedagogen Johanna Lundén var en av dem som förordade att skolan skulle ändra på sättet som de jobbade med specialpedagoger. Hon hade varit med i ett försök under våren som visade sig vara väldigt lyckat. En vikarie hade bett om hjälp med sin klass. Istället för att ta ut de elever som behövde extra hjälp hade Johanna Lundén gått in som en extra resurs i klassrummet.

 

Mikael Stigendal om SD och betygen

Mikael Stigendal menar på SOS att det är möjligt att tolka SD:s framgångar som en form av trots och att det kan vara ett nödvändigt uppvaknande för många.

Fanns det något värre man kunde göra i detta val än att rösta på Sverigedemokraterna? Det gick uppenbarligen för sig att ligga kvar på sofflocket och därmed vända demokratin ryggen. Men den som röstade på Sverigedemokraterna passerade alla anständighetens gränser.

Stigendal antyder att det är en havererad betygsdiskussion som ligger bakom förändringarna på den politiska kartan:

Enligt min uppfattning beror Sverigedemokraternas valframgångar på att vi i det här landet har berövats en tänkandekultur. Kunskap har gjorts liktydigt med fakta, i enlighet med Jan Björklunds tvångströja.

Jag är inte säker  på att argumentationen är vattentät men delar slutsatsen helhjärtat:

För att hejda den pågående splittringen av samhället kommer det, enligt min uppfattning, att krävas grundläggande diskussioner om vad man ska mena med kunskap, villkor för lärande, hur kunskap ska bedömas, sambandet mellan kunskap och demokrati o.s.v. Förhoppningsvis lär vi oss då förstå varför folk röstade på Sverigedemokraterna.

Den monolitiska skolan?

Den monolitiska skolan?

Betygen som teknologiskt redskap – jag får vaga associationer till en känd filmscen: