Professorerna Lena Adamson och Anders Flodström: Björklund har en dold agenda för högskolorna: http://t.co/X5zrSXf5
— SvD Debatt (@SvDDebatt) May 22, 2012
Utvärderingar är aldrig oskyldiga
Reply
#Lärartycket är en bloggstafett där lärare skriver om sitt yrke. Många är trötta på att låta sig definieras av andra. Det bästa sättet att ta makten över bilden av sig själv är att formulera den – och dela den.
Missa inte Fröken Anns enastående inlägg.
“Demokrati är att förstå och respektera att andra kan tycka olika”
Orden från en ung Olof Palme berör efter 41 år. Den skarpa ljussättningen och de osynkade läpprörelserna tar bort all inställsamhet. Plötsligt förstår jag vad läraryrket handlar om.
Det är inte ytlig disciplinering.
Det är inte sortering av arbetskraft.
Det är inte förmedling av ytliga faktakunskaper.
För att kunna förstå andras tankar krävs bildning. Det går att se tillvaron ur olika perspektiv. Det finns inga givna sanningar. Vi måste lära oss att stå ut med tanken att vi inte vet. Skolans uppdrag är att skapa utrymme för samtal som leder till att vi respekterar olikheter.
Jag möter ofta blivande studenter som är upptagna av att tänka rätt. De vill gärna visa mig och världen att de är goda representanter för samhället och ibland önskar jag att de vore en aning mindre stränga mot sig själv. Jag är orolig för att de inte orkar bevara sin moraliska föredömlighet och bakom normativiteten ruvar föraktet för svaghet.
Det är ingen rättighet att misslyckas – det är en skyldighet. Jag tänker ofta på Hedvig som anstränger sig för att förstå nya och lockande ord. Programmets innersta budskap är inte att vi måste ha ett stort ordförråd – det handlar om att våga pröva.
Många försöker skydda sig mot misslyckanden genom kvalitetssäkring och evidensbaserade metoder – vi andra prövar oss fram. I diskussioner med kollegor, barn och föräldrar arbetar vi oss fram mot ett professionellt förhållningssätt. Det finns inga andra vägar.
Detta inlägg är del 13 av bloggstafetten Lärartycket. Läs mer här.
Maria Schottenius presenterar Emma Leijnses bok om skolan.
När reportageboken är slut står också slutsatsen klar. Forskning måste till. Utan den kommer inte yrkeskåren att kunna kallas professionell. Och:
”Den lärare som får förtroende istället för att bli kontrollerad, som får rensat i sina arbetsuppgifter för att ge tid till undervisning och som får en fortbildning värd namnet, blir också en lärare som ger eleverna bättre kunskaper”.
Just det. Hur rasande man än blir när man läser den här boken är det väldigt bra att den blev skriven.
Bob Hansson delar med sig av viktiga Tankar för dagen
Varför är det OK att vuxna bedömer barn utifrån vaga tankar om framtiden – men moraliskt förkastligt att barn sätter betyg på hur deras kamrater är just nu?
Zoran antyder att det finns grupper som inte vill ompröva sina åsikter. Vi kan väl träna på det härmed rökrutor.
https://twitter.com/zoranalagic/status/202760131497312256
Jag undrar vem han syftar på?
Jag tror vi kan lära mycket av det engelska exemplet. Kvalitet kan inte inspekteras fram.
Morale among state school teachers is at “rock bottom”, according to a former chief inspector of schools, who speaks out as unions warn that a “perfect storm” of government meddling threatens an exodus of talent from the profession.
Christine Gilbert, who resigned as head of Ofsted last year, said there was evidence of widespread disillusionment in schools despite the level of teacher professionalism being “better than ever”.
Her comments come as a survey from the biggest teaching union, the NASUWT, reveals that nearly half of its 230,000 members have considered quitting in the last year, amid a collective crisis of confidence in the profession.
More than a third said that they did not believe they were respected as professionals and half said their job satisfaction had declined in the last year.
Frågor på det?
Jag är på temadag om breddad rekrytering (WP=widening partizipation). Penny Jane Burke beskriver hur det engelska klassamhället reproducerar sig själv vid intervjutillfällen.
Det finns ingen anledning att tro vi är bättre.
Mitt försök till twitterflöde #include12
Den här boken tror jag är viktig!
Barn som är födda sent på året får oftare en adhd-diagnos och läkemedel mot adhd än barn som är födda tidigt på året och som alltså är äldre vid skolstarten.
För pojkar födda i december är risken 34 procent större att de ska diagnostiseras med adhd än för barn födda under första halvåret, det visar patientregistret.
Samma gäller för läkemedel; 35 procent fler decemberpojkar får adhd-medicin än genomsnittet av barn födda första halvåret.
Trenden är densamma för flickor men skillnaderna något mindre, skriver Dagens Nyheter som tagit del av ny statistik från Socialstyrelsen.
Idag behöver jag ta några djupa andetag för att bygga upp min tro på skolan som institution. Det hjälper för stunden.
Som förälder till decemberbarn har jag starka minnen från en oändlig rad utvecklingssamtal som alla inleddes på samma sätt:
– det märks att han är född sent på året…
I ljuset av de här siffrorna kanske jag borde vara tacksam för att pedagogerna inte valde diagnosticeringens väg?